Portugals narkotikapolitik

91Jag har tidigare under en kommentarsdebatt med Thomas reagerat på hur han använde fakta om Portugal och lovade då återkomma i ärendet. Det tänkte jag göra nu. Det blev aktuellt eftersom jag i morgon behöver använda Portugal i en kommentar till ett seminarium från Almedalen.

Portugal är legaliseringsivrarnas favoritland numera (sedan Nederländerna börjat slå in på en allt mer restriktiv linje) men få verkar känna till hur situationen är i landet. Jag skrev en artikel om Portugal i november förra året utifrån en artikel i november månads utgåva av British Journal of Criminology, den följer nedan. BJC-artikeln citerades bl a i TIME Magazine och förefaller mycket trovärdig. Enjoy:

Det som redovisas är en studie av hur avkriminaliseringen påverkat narkotikasituationen i Portugal. Författarna till artikeln skriver om avkriminaliseringen att:

”Slutsatsen är att i motsats till förutsägelserna har den portugisiska avkriminaliseringen inte lett till stor ökning av narkotikamissbruket. I själva verket indikerar statistiken en minskning av problematiskt bruk, narkotikarelaterade skador samt kriminalvårdens överbeläggning.”

Frågeställningen är aktuell inte minst i den svenska debatten med höstens stora debatt mellan ansvarigt statsråd Maria Larsson (KD) och företrädare för oppositionen, t ex Björn Fries (S), som vill ha en utredning av den svenska kriminaliseringen av eget bruk.

Portugals nuvarande narkotikapolitik

Nedanstående text är en sammanfattande text från British Journal of Criminology, EMCDDA samt kompletterande del från Wikipedia (t ex behandlingshemsstrukturen och delar av nedanstående bakgrund). Den lämpar sig alltså inte som referens, utan ska mer ses som översiktlig artikel.

Fakta om bakgrunden

Portugal är ett land med drygt 10,6 miljoner invånare och med en narkotikapolitik som ofta framhålls som ett föredöme bland legaliseringsförespråkare. Landet förändrade sin narkotikapolitik genom ett beslut år 2000 med en ny lag som trädde i kraft år 2001. Det skedde efter en påtryckning från EU då Portugal hade en hög nivå HIV/AIDS-smittade bland sprutnarkomanerna, år 1999 hade Portugal den högsta nivån i Europa och en ökningstakt med 2 000 nya fall varje år. Antalet aktiva heroinister uppgick år 2000 till mellan 50 000 och 100 000. Bland annat detta ledde fram till den nya narkotikapolitiken som utgick mycket från det som kallas ”Harm reduction”.

Portugal har numera ett omfattande sprututbytesprogram. För närvarande ingår 1 314 apotek, flera mobila enheter, några särskilda enheter samt fängelser. År 2007 delades 2,3 miljoner sprutor ut, av dessa stod apoteken för 58%.

Behandling av narkotikamissbruk

I Portugal finns det 74 behandlingscentra för missbruk, dessa är såväl offentliga som certifierade privatägda. Alla dessa erbjuder såväl psykosocial behandling som substitutionsprogram. Vidare finns 14 avgiftningsenheter (privatägda och offentligt), 70 offentliga ägda öppenvårdsenheter samt 13 dagcenter (privatägda och offentligt). Efter genomförd insats vid dessa enheter finns tre olika program som alla syftar till återintegration av individen med ett missbruk/beroende, dessa ger olika stöd för t ex sysselsättning och boende.

År 2008 var 25 808 individer inskrivna i substitutionsprogrammen (som även finns inom sjukvården), en ökning från 22 922 år 2006 och från 6 040 år 2000. 75% av substitutionsprogrammen avser metadon.

Avkriminalisering

Lag 30/2000 innebar även att narkotika avkriminaliserades i Portugal år 2001. Lagen innebar att allt bruk, innehav och inköp för personligt bruk, av alla droger, blev avkriminaliserat. Drogerna (narkotikan) är fortfarande illegal. Det tillåtna innehavet definierades som en tillåten mängd för ”personligt bruk upp till 10 dagar”. Detta anges i lagen till att vara 0.1 g heroin, 0.1 g ecstasy, 0.1 g amfetamin, 0.2 g kokain eller 2.5 g cannabis (siffrorna kommer från artikeln i Br Journal Crim, och ska enligt artikeln vara tillåtna mängden för 10 dagar, reds anm är att det är anmärkningsvärt låga siffror om så är fallet och långt ifrån vad ”legalisering” innebär).

När en individ ertappas med narkotika beslagtas narkotikan och individen kallas till ett möte med en kommission bestående av tre personer, en psykiater, en jurist och en socialarbetare. Om individen bedöms vara beroende erbjuds denne vård vid ovanstående enheter eller samhällstjänst, beroende på vad som anses lämpligt. Om individen nekar detta eller inte anses vara beroende fastställs t ex en bötessumma alt krävs regelbundna besök vid en polisstation, dessa har under perioden hittills uppgått till mellan 59 och 68 % av de årliga fallen.

Sedan 2002 har årligen omkring 6 000 fall avhandlats i dessa kommissioner, siffrorna är stigande med totalt 6 543 fall år 2008. 5-6% av fallen har varit från individer som förekommit minst två gånger under ett år. Fall som rörde heroin uppgick år 2001 till 33% av samtliga, år 2008 var andelen heroin nere i 13%. Cannabis stod för 53 % år 2001, 70 % år 2006 och minskade till 64 % år 2008.

Statistik över olika drogers prevalenser:

92

Statistik över olika drogers prevalenser i jämförbara Spanien:

93

Kriminalitet

Statistiken för grövre kriminalitet avseende narkotika visar på en minskning/stabilitet i enlighet med nedanstående graf. Belastningen på rättssystemet i grannlandet Spanien, som liksom Portugal räknas till transitland, visar på en stabil grov kriminalitet, men en kraftig ökning i rättsfall för enskilda användare. Kriminaliteten som är kopplad till droger, särskilt stölder, rån, överfall och bedrägerier ökade med 9% mellan åren 1995-99 samt 2000-04. Bland dessa så visade gaturånen, stölder från bilar samt bilstölder en ökning med 66, 30 respektive 15%.

Under samma period minskade bankrån, inbrott i hem samt inbrott hos företag med 60, 8 respektive 10%. Polisen anser inte att dessa förändringar är kopplade till avkriminaliseringen av droger. Andelen drogmissbrukare i fängelse (brott begångna under påverkan eller för att finansiera missbruk) uppgick år 1999 till 44%, år 2008 var den siffran 21%. De som hade använt heroin före fängelsestraffen föll från 44 till 30% mellan år 2001 och 2007, och användningen i fängelserna föll från 27 till 13%.

94

EU-statistik

En undersökning utförd 2001 bland 15 000 individer visade att 7,8% av de mellan 15 och 64 år hade använt narkotika vid någon gång i livet. Vanligast var cannabis, 7,6%. Övriga droger hade siffror på mindre än 1%.

År 2007 tillfrågades 12 202 individer. Siffran för att någon gång ha använt narkotika hade då ökat till 12%. Cannabis hade 11,7% använt minst en gång. 1,9% hade använt kokain. Övriga droger låg runt 1%.

Skolelever

EU:s undersökning bland 16-åringar visade att år 2007 var det 13% av ungdomarna som hade använt cannabis minst en gång. År 2003 var siffran 18% och 1999 var den 12%. Det senaste året hade 10% av 16-åringarna använt cannabis (13% respektive 9% för de föregående undersökningarna). 6% hade använt cannabis den senaste månaden (jämfört med 8 respektive 5% i de tidigare undersökningarna).

95

Problematiska användare

Siffrorna för det som kallas problematiska användare (långvarig och/eller regelbunden användning) av opiater, kokain och amfetamin uppskattades av EU:s statistikorgan till 4,3 per 1 000 invånare mellan 15 och 64 års ålder för året 2005. År 2000 var samma siffra 5,0 per 1 000 invånare. En vidare definition som inte innefattar långvarig och/eller regelbunden uppskattar antalet till 6,2 respektive 7,4 per 1 000 invånare för år 2005 respektive år 2000.

År 2008 befann sig för första gången i deras liv 7 019 individer i behandling vid något av Portugals 74 centra. 62,9 % av dessa hade opiater som huvuddrog, 10,8 % angav kokain och 10,5 % angav cannabis. Nio procent av de 7 019 indivderna var smittade med HIV. Av patienterna som kom till öppenvården för första gången hade 33 % Hepatit C, motsvarande siffra var 61 % av förstagångsbesökarna vid avgiftningsenheterna och 41 % av förstagångspatienterna vid behandlingshemmen.

Antalet narkotikarelaterade dödsfall redovisas inte enligt EU för innevarande statistikår till följd av problem med dödsorsaksstatistiken. Artikel i BJC anger följande statistik:

96

Forskarnas slutsats är:

”Reformen ger viktiga bevis för debatten om effekterna av avkriminalisering. Den visar att, i motsats till vissa förutsägelsern så leder inte avkriminalisering oundvikligen till förhöjt narkotikamissbruk. Den kan minska bördan på det straffrättsliga systemet. Den kan vidare bidra till sociala och hälsomässiga fördelar. Dessutom, dessa effekter kan iakttas vid en avkriminalisering av alla illegala droger. Detta är viktigt eftersom avkriminalisering vanligen är begränsad till enbart cannabis.”

Källor: Hughes & Stevens, (2010), British Journal of Criminology, (50), 6: 999-1022, EMCDDA samt Wikipedia.

Fotnot: Fakta om Harm reduction

Harm reduction, eller skademinskning på svenska, syftar just till att minska skador som något leder till, mestadels används begreppet inom narkotikaområdet som en del av folkhälsoarbetet/narkotikapolitiken. Inom begreppet ”harm reduction” kan en rad olika åtgärder inlemmas, t ex sprutubyten, heroinförskrivning, substitutionsprogram (metadon och subutex/suboxone vid heroinanvändning, annan medicinering vid andra missbruk) avkriminalisering (av eget bruk), utbildning av användare hur man säkrast använder droger etc.

Fotnot: Sverige

Några av i artikeln förekommande siffor för Sverige är, enligt EU:
Den svenska missbruksvården består av 253 behandlings centra, av dessa är 114 öppenvård, 101 behandlingshem och 38 inom kriminalvården.
År 2008 befann sig 6 017 individer i behandling, av dessa var 1 256 i behandling för första gången.
Förstagång i behandling: Av de 1 256 som år 2008 fick behandling för första gången angav 34,0 % att cannabis var huvuddrogen, 24,8 % att den var amfetamin och 19,0 % att den var opiater.

16-åringar, år 2007: 7 % hade använt cannabis någon gång, 5% hade använt cannabis under det senaste året och 2% under den senaste månaden.

Problematiska användare: Enligt EU hade Sverige år 2007 4,9 individer per 1 000 invånare mellan 15 och 64 års ålder.
Hepatit C/HIV: År 2008 upptäcktes i Sverige 2 520 nya fall av Hepatit C, 1 071 av dessa var säkerställd smittoväg genom sprutnarkomani. 29 nya fall av sprutnarkomaner som smittats av HIV upptäcktes samma år.

Substitution: År 2007 fanns det 3 115 klienter i substitutionsprogrammen, av dessa behandlades 1 496 med metadon och 1 619 med subutex/suboxone.
Sprututbyte: Vid de två sprututbytesenheterna delades det år 2008 ut 164 463 sprutor.

Dödsfall: EU anger den svenska dödsfallsstatistiken till 232 för år 2007.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

10 reaktion på “Portugals narkotikapolitik”

  1. Först och främst Magnus, väldigt bra inlägg, objektivt, sakligt och informativt. Ibland blir jag nog för passionerad och mina kommentarer lite partiska. Så mycket bra skrivet.

    I Holland är väl de högerkonservativa (Geert Wilders) ganska drivande med sin politik. Jag tänker främst på antiislampropagandan (Geert blev frikänd i nån rättegång nyss) och den allmänt främlingsfientliga linje dom bedriver. Dom vill även införa mer restriktiva narkotikalagar, och säkerligen få bort coffeshops och att cannabis ska vara lika illegalt som alla andra droger. Högsta domstolen dömde precis, att det strider mot holländsk och/eller EU lag att bara tillåta holländare tillträde och tillåtelse att köpa cannabis i coffeshops. Grundlagen måste ändras om det ska gå igenom.

    Det framkommer också tydligt att avkriminalisering (och/eller legalisering) inte är någon ”magic bullet”. Självfallet kvarstår vissa och nya problem uppstår vid avkriminalisering. Många kanske inte tänker på eller glömmer att situationen i Portugal var väldigt problematisk och mycket svår att kontrollera. Individen, omgivningen och samhället har nog tjänat väldigt väl på att ”lagstifta” fram en mer humanistisk och pragmatisk syn på människan och narkotika. Om kriminalisering, stigmatisering och marginalisering minskar eller t.o.m upphör måste väl alla tjäna på detta i längden? Vi kan handskas med bruket och missbruket på ett helt annat sätt än om rättsväsendet står i främsta ledet.

    Många ser det nog som väldigt negativt och förödande om fler (pga lagstiftning) kan eller ”tillåts” testa narkotika. Men vi får faktiskt också helt andra och nya möjligheter och verktyg för att minska skadeverkningarna av narkotika.

    Om vi för diskussionens skull accepterar att många av alla som testar eller använder narkotika regelbundet inte blir en problematisk konsument. Den som då är vuxen och brukar (valfri drog) och inte riskerar att åka fast, blir straffad och få ytterligare ingripande åtgärder (som jag redan nämnt jobbsvårigheter, körkort etc). Denna individ vare sig belastar sig själv, omgivningen eller samhället. Det måste väl kunna betraktas som bra och positivt?

    När man jämför de uppgifter du presenterat, avkriminalisering vs kriminalisering, trots stora skillnader mellan Sverige och Portugal, så skiljer det inte så mycket som de flesta kanske tror? Portugal har väl på det stora hela lyckats vända en riktigt dålig situation, som sakta men säkert blir bättre och bättre.

    Jag tror, eller rättare sagt är helt övertygad om att vi skulle lyckas ännu bättre här i Sverige med en liknande modell. Bäst resultat tror jag vi skulle uppnå med en fullständig legalisering. Ju mer vi frångår den repressiva och restriktiva linjen desto bättre resultat.

    1. Tack för beröm! Jag tycker att det är viktigt att försöka vara saklig. Det är möjligtvis aningen tidigt att dra slutsatser, men det finns mycket intressant i Portugals fall. Det man ser i Portugal är att användningen gått upp, men missbruket/beroendet har minskat. Det är intressant, och den kraftiga satsningen på dialog och olika former av behandling (såväl huvudmän som inriktning) tror jag ligger bakom det, tillsammans med effekten att en slopad kriminalisering av den enskilde missbrukaren möjliggör bredare och enklare vägar att komma tillbaka från ett missbruk. Inte minst Maria Larsson och många av våra hårda repressiva förespråkare har mycket att lära av det.

  2. Jag tror att vi alla som anser att den nuvarande narkotikapolitiken inte fungerar tillfredsställande och på rätt sätt, om vi vill och kan ska försöka skapa opinion för en förändring.

    Visst det svider och retar många när man uppger att man är ”drogliberal”. Men det är ju inte en inställning för att vem som helst, när som helst och hur som helst ska få ”knarka fritt”, tvärtom.

    Det du och Jimmy skriver om är viktigt, att vård och behandling måste kunna erbjudas och vara effektiv även för dom som önskar total drogfrihet! Det finns ju evidens för att det fungerar, ni har gett flera exempel på detta, och England verkar har kommit långt inom detta område. Metadon och buprenorfin är väl inte så lukrativt att läkemedelsbolag kan ha ekonomiska intressen för att verka för så många konsumenter som möjligt?

    1. Metadon och Sub är säkert lönsamt för läkemedelsbolag. Jag hoppas att det är riktigt lönsamt, för jag hoppas att de som tillverkar metadon och sub kommer att fortsätta forska och förbättra preparaten och inte minst finnas kvar som leverantörer eftersom jag tror att vi behöver fler vägar bort från missbruk snarare än färre. Vilken väg som passar olika individer tänker inte jag döma över. Däremot vill jag också att samhället ökar möjligheterna och hoppet för dem som vill lämna läkemedelsbehandling som metadon och sub. Jag tror inte att det behöver vara svart eller vitt utan att båda ska finnas, grått är rätt fin färg!

  3. Jag kan inget annat än hålla med. Jag tror också att metadon och buprenorfin kan bli säkrare och med mindre biverkningsprofil. Som jag nämnde, naturliga morfinderivat med depoteffekt borde vara mer skonsamt än både metadon och buprenorfin, och ändå ha samma effekt?

    Jag vet att du inte gillar det, men i Holland har flertalet beroende av kokain, amfetamin, heroin mm slutat mha cannabis, och sedan självklart slutat med cannabis. Så det har inte varit fråga om att byta en eller flera droger med en annan. Jag tror cedro-uva.org har rapporter på detta.

    Men precis som du säger behövs fler alternativ för att kunna sluta med droger, både medicinska och icke medicinska. Ibogain, har jag inte läst om, men det rekreationella värdet ska tydligen vara väldigt lågt. Däremot verkar det som att många tunga narkomaner lyckas sluta mha ibogain. I Sverige är det självklart narkotikaklassat i kategori 1.

    1. Ang att sluta ”mha cannabis”, att gå från en drog till en annan och sedan hitta vägar ut genom behandling eller självläkning är väl ingen nyhet. Nyheten är väl möjligtvis den att vårdsökandet i Holland för cannabisanvändning visar en kraftig uppgång de senaste åren.

      Ibogain känner jag inte till någon vetenskaplig studie på ang dess terapeutiska effekter, du har säkert tillgång till den eftersom du skriver att det är ibogain som får folk att sluta.

  4. Det intressanta är varför fler söker vård för cannabisanvändning i Holland, inte att fler gör det. Under de sista åren har fler sökt vård för tobaksrökning. Vi visste nämligen för 20 års sedan hur farligt rökning är, så hur kommer det sig att fler söker hjälp? Jag gissar, att det sakta men säkert skett en viss förändring till det negativa av synen på rökning och rökare.

    Jag gissar även att samma sak skett med synen på cannabisanvändningen i Holland.

    1. Jag tror att det handlar om fler saker än så, bland annat t ex sjukvårdens ökade förståelse för de olika slags skadeverkningar som cannabis medför och därmed ökad behandlingsmöjlighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *