Allt är bra

I måndags skrev politikern Björn Fries och läkaren Johan Kakko en debattartikel i Expressen som i stort sett var en kritik mot regeringens bristande förmåga att bygga ut underhållsbehandlingen för heroinberoende, där man hävdade tesen att det inte var i linje med vetenskap. Den kritiken kan jag hålla med om, vår underhållsbehandling är allt för dåligt utbyggd.

Sedan har jag många synpunkter på den, t ex att den är allt för läkarstyrd och där det framstår som att läkare har svårt att se att det även finns en viss problematik med en medikaliserad vård som underhållsbehandling. Men det senare är en annan fråga, om än ännu mer ouppmärksammad än de flesta.

Kakko och Fries kritiserade även området för brist på brukarperspektiv. Det framgick dock inte vad detta är, och det är något som jag undrat under lång tid, vad innebär brukarperspektiv? Ibland verkar det vara att missbrukarna alltid vet bäst, som att missbruk är den enda (?) sjukdomen/fenomenet där utbildad expertis inte är särskilt viktig, och som om inte den som är i beroende inte försökt på egen hand före man söker vård. Eller så kanske det handlar om så som brukarrådet fungerar i Örebro landstings beroendecentrum, trevliga fikastunder med informationsutbyte om de olika föreningarnas aktiviteter. Jag blir inte klok på begreppet iaf.

Ansvarig minister Maria Larsson svarar idag i Expressen och säger i princip att Fries och Kakko har ingen aning om vad de pratar om och det de pratar om är inaktuellt för i stort sett är allt bra enligt Maria Larsson. Det är ju den strategi som regeringen har rent allmänt inom missbruksområdet, ”allt är bra”.

Maria Larsson inleder hennes debattartikel med att berätta om den strategi regeringen antagit där målet är  ”ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet”. Det låter ju bra, frågan är bara hur det definieras och mäts. Och angående mätning säger Maria Larsson, ”Just nu pågår ett omfattande arbete med öppna jämförelser för att även de som får vård ska ges möjlighet att själva få kunskap om bland annat kvalitet och resultat för olika institutioner”. Så synd att det bara omfattar offentliga instanser, men å andra sidan är ju samhällets inriktning att missbruksvård inte ska bedrivas genom privata alternativ så det är nog i linje med det som privata vårdföretag är exkluderade från dessa jämförelser.

Maria Larsson säger också angående vården att ”Man ska få en insats när motivationen finns och alla har rätt att bemötas med respekt”, just det senare är ju intressant med all den forskning som visar på att behandlingsmetoden i sig är inte lika viktig som just relationen mellan behandlaren och patienten (samt den enskilde behandlarens kompetens). Och då borde också Maria Larsson i konsekvensen namn se till att bemötandet ingår som en parameter i vårdkvaliteten så att vården kan utvärderas och även anmälas utifrån denna parameter, i dag går det inte anmäla vårdgivare utifrån bemötande trots att det är centralt i fråga om vårdkvalitet. Om man nu tar till sig vetenskap på området…

Maria Larsson skriver vidare att ”Regeringens mål är att tillgången till kunskapsbaserade vård- och stödinsatser ska öka. Under 2011 avsätter vi därför 30 miljoner kronor till stöd för en evidensbaserad praktik inom missbruks- och beroendevården.” Det senare handlar om införandet av Socialstyrelsens riktlinjer, riktlinjer som slår fast att behandlingens intensitet och längd kan ha betydelse (dvs behandlingshem kan vara mer effektiva än öppenvårdsinsatser), så märkligt då att i princip all missbruksvård numera sker inom öppenvård, dvs tillgängligheten i Sverige på kunskapsbaserad vård är inte så god som den skulle kunna vara. Om detta talar ingen.

En annan punkt som Maria Larsson tar upp är att ”Vi har även inrättat en brukardelegation för löpande dialog”, det låter ju bra, men när man söker efter information om vad denna brukardelegation är, vad den gör och hur representativ den är/vilka som ingår i den finns ingen information om det. Men det låter ju bra. ”Allt är bra” är strategin. Men allt är inte bra, t ex siffror jag skrev om för ett tag sedan, att dödsfallen i missbruk fortfarande är på rekordnivåer och att antalet tunga missbrukare fortfarande ökar.

Fast det måste ju sägas, Maria Larsson erkänner att något inte är bra just nu så därför ska man lägga: ”förslag på en tydligare och mer ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan huvudmännen för missbruks- och beroendevården. Vi vill se en ökad samverkan mellan samtliga länkar i vårdkedjan”. Alltså är Maria Larssons mantra, ”Allt är bra, förutom en liten organisatorisk detalj”.

Sverige har stora problem inom missbruksvården. Men ingen talar om det.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Allt är bra”

  1. Hej Magnus! Kan inte göra annat än att hålla med dig om det du undrar över ang Brukarinflytande/perspektiv – Vi i SBF är skitirriterade över alla dessa aktörer som enbatrt talar om brukarinflytande men gör inget åt att ändra på det, dom fortsätter att hålla oss utanför. Ett brukarperspektiv kan enbart en brukare ha, lika lite som att vi som använder narkotika kan ha ett läkarperspektiv. Jag brukar använda mig av ett enkelt exempel: Du och jag kan förstå att det finns vissa problem med att vara blind, men även om vi gick med en ögonbindel på oss under ett år så skulle vi fortfarande inte ha en aning om hur det är att vara, leva som blind, det samma gäller på vårt område. Brukarinflytande är ett modeord idag som alla använder sig av utan att ha en susning om vad det innebär.

    När vi inom SBF försöker förklara vad det innebär så får vi bara en massa motargument mot oss om varför exempelvis frälsningsarmen ska sitta med i ett brukarråd. Ditt exempel om hur det fungerar i Örebro var bra- så fungerar det överallt.

    Hör av dig till mig så ska jag vberätta om vad det är och hur det ska se ut. Vi har gjort en rundringning till olika patientorganisationer om hur deras brukarråd ser ut: i deras så sitter det enbart målgrupp, men i våra så ska alla som på ngt sätt anser sig ha rätt att vara med också få det. SBF har till exempel gått ur SKL:s brukarråd i Stockholm.

    1. Jag tycker att Brukarföreningen gör ett mycket viktigt och bra jobb, dessutom med integritet! Det är en viss skillnad om Brukarföreningen som organisation och Frälsningsarmén som organisation får inflytande på missbrukarvården, självfallet kan inte Frälsis företräda ett brukarperspektiv och ska inte gör det heller. Det får kallas något annat i så fall, ”intressentperspektiv”, och för min del tycker jag att det är bra om så många organisationer som möjligt har åsikter om vården, men brukarråd ska vara för de organisationer som organiserar brukare i syfte att representera en större massa.

      Sedan, åter igen, det är dags att reformera brukarråden och sluta använda dem som de allt för ofta görs idag – som politisk gisslan. Jag tror att vi kan göra något framöver tillsammans om detta!

  2. Tack för de orden Berne! Jag ser gärna att man diskuterar den frågan mer och framförallt öppet. Av vad jag förstått så finns det fler som av olika skäl inte är helt frälsta av SKL:s sk brukarråd. Samtidigt verkar det också vara så att man inte kommer överens alltid med andra sk brukarorganisationer.
    Däremot kan man konstatera att samtalen behövs oavsett om man står långt från varandra. Kan kanske uttryckas som: drogfrihet/tillfrisknande har många olika vägar

    För min del vet jag inte alls vems som är representativ för de sk brukarna. Någon som vet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *