Kristdemokraterna i Almedalen

För ett tag sedan skrev jag och Jimmy Blondin ett litet kort inlägg med några av de saker som vi förväntar oss höra från ministrar som Göran Hägglund och Maria Larsson, vi har många fler punkter men det ämnar vi återkomma till i ett annat sammanhang inom några veckor. Våra tips till ministrarna publicerades här i bloggen och i Piteå tidning (samma text som här). Det är klart att åtminstone jag drömde för en stund om att ha en statsminister som likt Cameron i England kan prata om missbrukarvården och det misslyckade kriget mot narkotikan, men vi i Sverige ligger alltid långt efter länderna väster ut (Detta innebär dock inte att jag anser att den svenska underhållsbehandlingen ska begränsas eller inte fortsättas att byggas ut, jag avser enbart att det är bra att en statsminister lyfter frågorna).

Cameron sa:

we have spent too much time on heroin replacement and methadone rather than on trying to get people clean and clear up all the things in their lives that perhaps cause them to take drugs in the first place.

och faktum är att i dagens tal i Almedalen (SvD, DN han sa mer än vad som framgår i dessa artiklar men det ger en bild) snuddade socialminister Göran Hägglund vid det. OBS! snuddade. Men Kristdemokraternas Göran Hägglund var, mig veterligen, först med att prata om problematiken kring missbruk och då problematiken med en av förklaringsmodellerna, möjligtvis snuddade han även vid en andra, till missbrukets ursprung, den sociala med gäng- och/eller kriminalitetsproblematik. Han berömde bland annat, med viss rätta, Unga Kris arbete inom detta område, även om jag kan ha vissa synpunkter på det och i synnerhet en av de aspekter som Hägglund lyfte fram, identitetsarbetet som jag menar är allt för svagt inom Kris.

Göran Hägglund hade en hel del att säga om ovanstående problem, även om jag kan tycka att han är lite för naiv och saknar en hel del i tänket kring det preventiva. MEN, han är, mig veterligen, den ende som tagit upp detta. Han är den ende som intresserar sig vad det verkar som. Visst har t ex fattiga barn en missbruksaspekt, men pajkastningen mellan regeringen och Socialdemokraterna om detta känns inte som att det kommer lika engagerat från hjärtat som förslagen från Hägglund idag (jag menar, vad gjorde Socialdemokraterna när antalet fattiga barn galloperade under 90-talet till följd av finans- och fastighetskrisen på den tiden, de satt i regeringsställning under lång tid då siffrorna for i taket. Skillnaden då mot nu heter enbart Rädda Barnens undersökning).

Man kan ha en massa invändningar mot Hägglunds tal, det saknades det och det, och självfallet hade jag hållit ett bättre tal utifrån drogpolitikperspektiv ( 😉 ). Men det var riktigt stimulerande att höra Göran Hägglund prata om frågorna, och till skillnad från GPs ledarskribent anser jag att anslaget kring utanförskapets tidiga missbruk var riktigt visionärt i sin grund. Många tyckare på twitter tyckte att Hägglund var dyster och tråkig, ja, när man pratar om socialpolitik och värna de som står allra längst från samhällets kärna blir det lätt tråkigt, och det är ju numera väldigt obehagligt för medelsvensson. Hägglund var allvarlig skrev SvD, medan DNs politikreporter inte fattade någonting.

Vänsteraktivister (i form av Dagens Arena) kallar sin vana trogna självfallet Göran Hägglunds konsekvenstänkande för batongpolitik, de romantiserar som vanligt och har som vanligt inte så mycket aning om verkligheten. Alla som varit i missbruk och lämnat det vet hur betydelsefullt det var att arbeta med och ta ansvar för de egna konsekvenserna, det gör ont, men det gör en fri till skillnad från flumfluff.

Flumfluff finns det däremot även i Kristdemokraterna, jag orkar knappt skriva om eller länka till dagens snömos från Maria Larsson. Här är en länk till SvD där hon utgår från CANs undersökning där 20 färre svarat att de använt narkotika i årets undersökning jämfört med förra årets och talar om vår politik och minskning av antalet som använder. Statistisk signifikans och konfidensintervall någon? Finns det ingen kunnig kristdemokrat som kan hjääälpa Maria Larsson? Här är en annan länk, där kan man höra Maria Larsson tala om drogpolitik vid sidan av som så ofta… (suck).

Sammanfattningvis, Göran Hägglund framstod i och med dagens tal som en mycket mer hedervärd politiker än tidigare. Jag är förvånad.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Kristdemokraterna i Almedalen”

  1. Det är naturligtvis positivt att dessa frågor ens berörs av toppolitiker, men några konkreta förslag har vi ännu inte sett, och efter Almedalen är jag mycket mer negativ än på länge. Det finns starka krafter som arbetar mot en reformering av drogpolitiken, och de är uppenbarligen rejält finansierade också.

    Nykterhetsrörelsen har förlorat alkoholpolitiken till följd av EU-medlemsskapet. Nu försöker de skaffa sig nya arbetsuppgifter genom att satsa på narkotikafrågan, och de bygger allianser med främst M och KD. Dessutom har de skaffat sig egna stormtrupper, Kris, som finansieras av Kreab (!). Mycket märkligt alltsammans, och ganska obehagligt. Kris närvaro under det seminarium var definitivt ingen positivt upplevelse: de stönade, stånkade, slog i dörrar och var allmänt otrevliga.

    1. Läste på Drogsociologi om KRIS beteende, känns inte särskilt tillfrisknat. Och jag har alltid (även redogjort för de formella) kopplat KRIS till IOGT. Och det saknas ju en del i deras ”gemensamma” drogpolitik, typ vetenskaplig förankring. Och läser man Moderaternas intressanta blogg (länk högerspalten) syns ju kopplingarna och inverkan väldigt tydligt. Lägger man till Drugnews som en till del politiserad kanal är det som du säger en allians av M-KD-IOGT-RNS-KRIS med sfärer som samlar sig inom drogpolitiken. Detta samtidigt som inga direkta nyanserande motkrafter finns. Knepigt läge.

      Dock, det var oerhört stimulerande att höra Hägglund åtminstone närma sig problematiken (låt vara att mycket saknas), men säg en annan toppolitiker som hittills fört upp frågan på dagordningen? Och det konkreta i talet var ju ändå insatser vilka jag absolut inte tolkade som korkad batongpolitik utan mer konstruktiva kring ungdomsbrottsproblematiken, där finns ju trots allt en liten drogkoppling.

  2. Man kan konstatera att det behövs nya modernare organisationer i Sverige där inte självändamålen styr verksamheten, utan snarare där tanken om att det finns många olika vägar till drogfrihet/tillfrisknande blir en motpart till nykterhetsrörelsen och andra organisationer. En sådan organisation växer nu fram. Konstaterar också att det blir patetiskt när äldre gubbar beter sig efter principen om omedelbar behovstillfredställelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *