Tips till två ministrar inför sommarens tal

FN:s Internationella dag mot missbruk av och olaglig handel med narkotika infaller på söndag den 26 juni. Förmodligen har den svenska regeringen med socialminister Göran Hägglund och den för missbruk ansvariga ministern Maria Larsson då ett allt för späckat program för att lyfta årets tema. Men sett till regeringens kalender så finns där ingen aktivitet alls. Det betyder säkert ingenting att kalendern är tom, förmodligen bara att de väntar ännu lite längre med att hålla ett brandtal om missbruksutredningen och FN:s tema. Kanske kommer det under Hägglunds tal på Almedalsveckan. Kanske kommer det när ansvarig minister, Maria Larsson, ska hålla ett tal, på rikstinget kanske? Eller kanske kommer det någon annan gång i sommar. Vi är förväntansfulla.

Eftersom detta är ett ämne som de båda ministrarna gärna och ofta lyfter och debatterar känns det något förmätet att ge dem tips på ämnen. Dock vill vi påpeka ett par ämnen som vi anser inte får missas vid dessa båda tal.

1. Några utgångspunkter för en ny svensk modern alkohol- och narkotikapolitik

Efter 40 år av krig mot narkotikan är det dags att utvärdera om politiken nått sina mål och vilka konsekvenser den har fått. Det är dags att ha ett öppet sinnelag till signalerna från omvärlden om detta krigs konsekvenser för enskilda och grupper av människor.

Några exempel på dessa signaler kommer från tunga aktörer som menar att det är en besk medicin att svälja att de faktiskt har arbetat fel, och kanske till och med till skada.

I motsats till många aktörer på narkotikadebattområdet så menar vi t. ex. att sprututbyte tillhör en modern narkotikapolitik. D.v.s. en politik som bygger på humanistiska värden och evidens i den meningen att politiken omfattas av ett tvärvetenskapligt perspektiv. Politiken behöver därmed omfatta medicinska, psykologiska och sociologiska förklaringar och incitament.

Sverige behöver en politik där attityden till som behandlas med campral, lyrica eller metadon behöver förändras till att ses som en av vägarna till tillfrisknande, där samhället uppmuntrar och stöder människor till att leva ett drogfritt liv. Det sträcker sig längre än att enbart behandling ska ha drogfrihet som mål – samhället behöver också ta på sig ett ansvar för att upprätthålla den. Det betyder att man måste förstå hur samhällstrukturerna orsakar och upprätthåller stigmatisering och diskriminering av människor med ett beroende, det försvårar såväl att nå och upprätthålla målet med drogfrighet. Här finns sannerligen att göra för den nye diskrimineringsombudsmannen som utsågs idag (DN, SvT, TT: SvD). Minister Ullenhag vill ha en nystart och detta kan sannerligen vara en del i den nya tidens diskrimineringsarbete. Ullenhag säger:

”Med Agneta Broberg som chef kan DO bli det verkligt effektiva verktyget mot diskriminering som behövs för att sträva mot målet om ett samhälle där människor fullt ut bedöms som individer.”

I en modern narkotikapolitik borde denna mening också vara en viktig del, det är ett ansvar som vilar på DO att upprätthålla att även de med ett missbruk och beroende bedöms som individer. Så är det inte idag.

Vill man förstå mer om stigmatisering och diskriminering så rekommenderar vi att läsa följande intressanta rapport från Skottland. Så här skriver man om slutsatserna från studien om stigmatisering:

“Groundbreaking new research carried out by the UK Drug Policy Commission and released today (9 February 2010) by the Scottish Drugs Recovery Consortium has found that stigma is a major barrier to recovery for people with drug problems and addictions”

 

Att Sverige skulle vara ett undantag från slutsatsen att stigmatiseringen är en huvudsaklig barriär för att nå drogfrihet kan inte anses som riktig. Snarare är nog likheterna större.

Om detta är för abstrakt så vill vi skicka med några konkreta exempel. Två är svenska och ett engelskt som får utgöra ett exempel på ett europeiskt perspektiv.

a)      Socialchef som är oförskämt oförskämd mot både missbrukare och behandlingshem

b)      Ett av ett otal exempel på nedskärningar inom den kommunala missbrukarvården sedan början på 90-talet

c)       ”Jag hatar alla pundare” publicerat av en irländsk tidning och journalist, sedermera bottaget av tidningsledningen.

d)      Protester mot behandlingshemsetablering här och här.

Och om fler exempel behövs så finns det tyvärr en uppsjö av sådana att ta till.

Vi rekommenderar de båda ministrarna att tala om hur samhället ska hjälpa till med integrationen av människor med ett beroende.

2. Tala om vision för den nya politiken.

Vi har länge undrat, vad vill ni med socialpolitiken inom detta område? Det är dags att ni tar den politiska ledartröjan som väljarna gett er. Vad vill ni mer egentligen? Vad vill ni bortom signalpolitik och slagord som inte ens de mest inbitna egentligen tror på? Här kan ni med fördel hämta en del av punkt 1 som utgångspunkt för den visionen.

Vi ser fram emot era tal i sommar!

Jimmy Blondin och Magnus Callmyr

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *