NA – Nerikes Attack

Det finns många nackdelar med att bo i Örebro, den här staden har nog passerat sitt bäst före-datum. Men jag sitter tyvärr inte i situationen att jag kan flytta, alltså är det bara att gilla läget i linje med något av det goda från NA – sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Och nej, det är inte samma NA jag talar om i rubriken som i föregående mening.

De av er som läst min självbiografi vet att läkaren på Beroendecentrum i Örebro utropade ”Nerikes Allehanda, hur kan dem hjälpa dig med ditt missbruk?”. Han hade ingen aning om att NA stod för Anonyma Narkomaner. Så kan det vara med kompetensen på landets beroendeenheter inom ramen för landstingen. Den som tror att Gerhard Larssons förslag är allena saliggörande är oerhört naiv.

Det är alltså Nerikes Allehanda som går till attack mot de senaste dagarnas nyheter kring utvecklingen med FN-namninsamlingen (klicka på den roliga illustrationen för att läsa), det är alltså inte anonyma narkomaner.

NA har i missbruksfrågan gjort sig känd för att inte vara så liberal som den politiska färgen på tidningen antyder, NA kommer förmodligen vara sprututbytets sista motståndare (i vass kamp med andra mörkerkrafter som RNS och IOGTs media). Dagens ledare är rätt skrämmande att läsa, det är en hyllning till medvetna lögner, precis på det sättet som narkotikamotståndarnas etablissemang tror att man måste föra debatten – attack med smutsig lans. Det är märkligt.

NA börjar med en historierevision och försöker att antyda att det så kallade legalförskrivningsprojektet var svensk politik, och inte det lokalt extremt begränsade försök det var som dessutom i sitt (kriminellt anpassade) upplägg var så långt ifrån dagens förslag som man kan komma. Jag är motståndare till legalförskrivning (utdelning av narkotika till aktiva missbrukare), men jag anser att debatten förtjänar annat än de lögner som NA serverar.

I texten verkar också NA ha anslutit sig till en enda förklaringsmodell, en av de sociala förklaringsmodellerna, till hur missbruk uppkommer. De skriver:

”Det är missbrukarna som är missbrukets främsta ambassadörer. Missbrukaren drar in fler i sitt missbruk.”

Så kan det vara, det är som sagt var en av förklaringsmodellerna. Med det är en förenklad bild, och det finns andra förklaringsmodeller. Men det har NA ingen kompetens om, ändå anser de sig ha rätt att tycka, allt i inkompetensens namn, eller om det är någon tryckfrihetslag som gör att NA inte skäms för att hylla kompetens. Det är visserligen något som verkar vara kännetecknet för Örebro, men ändå…

Utifrån att det är några procent lägre antal elever i nian som använt narkotika, enligt CANs undersökning, vilken jag visade i gårdagens inlägg att man kan hysa visst tvivel kring dess kvalitet, hävdar NA att det som kallas ”kriget mot narkotikan” inte kan kallas misslyckat. Jag vet inte vad redaktörerna på NA har för människosyn, men på 1970-talet dog årligen ca 30-40 personer av narkotika, numera pendlar siffrorna omkring 400-strecket. Detta tycker tydligen NA är lyckat. Undrar om det är en närkingsk värdering eller en liberal värdering? Och antalet tunga missbrukare uppvisar samma utveckling, det är nog även det ett exempel på en lyckad utveckling för NA. Eller så har NA bara olyckligt hög tilltro till en organisation som CAN.

NA vänder sig mot föreslagna heroinförskrivningen med argumentet ”Men det är tydligen okej att föreslå att narkotikamissbruk ska botas med heroin.” vilket åter igen visar att NA inte utgår från fakta, utan hellre sprider lögner. De lyfter fram heroinförskrivning gör det inte utifrån att de vill bota, de gör det utifrån skademinskningsprincipen, vilket är en hel annan sak än att bota missbruket. Det är tråkigt att media debatterar med falska påståenden för motståndarsidan, frågan som uppkommer är att, om nu NA kan använda falska påståenden om en åsiktsmotståndare på ledarsidan, har de samma förhållningssätt på de journalistiska sidorna? Om jag vore en äkta närking skulle inte jag bry mig så mycket om vad som står i NA, det kan med viss sannolikhet vara falskt.

Men det värsta med NAs ledare är meningen ”Att låta missbrukaren hållas, är detsamma som att låta missbruket spridas.” Vad menar NA? Är det enbart ett stöd till en destruktiva och outvärderade lagen mot ringa narkotikabruk, eller vill NA gå ännu längre i jakten på missbrukaren? Och menar verkligen NA att den generaliserade missbrukaren sprider missbruket? Vad är det för människosyn, alternativt, vilken grund har NA för sitt påstående att det förhåller sig på detta sätt? I vilken utsträckning? Vad har NA på fötterna? Mer än fördomar och lögner.

Jag kommenterade en gång NAs ledarsida om sprututbyte, på en av mina tidigare bloggar, då kallade jag Ströman som skrivit under den ledaren för inkompetent, vilket han reagerade kraftigt på i mitt kommentarsfält. Denna gång är ledaren inte undertecknad, låt mig gissa att det är Ströman som skrivit den.

Det är synd att NA hänger sig åt felaktig och falsk argumentation de få gånger de kommenterar missbruk. Det är synd att NA aldrig recenserade min självbiografi (som kulturchefen på NA åtminstone visade intresse för), då hade de kanske fått lite mer kompetens i frågan om missbruk, fast, det kanske är just det som är orsaken till att det aldrig blev någon recension…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “NA – Nerikes Attack”

  1. Det är den bejerotska dogmen som gör sig gällande, Magnus. T.o.m. själva ledaren är starkt RNS-influerad, nästan som om Per ”Knarktalibanen” Johansson själv har skrivit den.

  2. Om Bejerots ”experiment” finns det en del intressant att läsa om det i ”The Swedish drug control policy”. Det fanns ingen kontrollgrupp i detta projekt, vilket gör det omöjligt att dra vetenskapliga slutsatser av ”resultaten”.

    Dessutom påträffades av polisen, hela tiden preparat (metadon, morfin, amfetamin för både oralt och intravenöst bruk) utskrivna av läkaren Sven-Erik Åhström hos individer som inte deltog i ”studien”. En 17-åring flicka som ej var med i studien, dog av en överdos amfetamin som ett resultat av det omfattande läckaget. Efter detta avslutades experimentet och Sveriges nya narkotikapolitik började ta form, och har inte heller ändrats nämnvärt efter de slutsatser Bejerot drog av ”studien”

    Motståndet i Sverige för LAB och sprutbyte har vi som bekant Bejerot att tacka för. Hans teori om att missbruk sprids epidemiskt och missbrukaren själv är det svagaste länken i narkotikakedjan fick enormt stor betydelse för utformningen av svensk narkotikapolitik. Missbrukaren kan inte ersättas, alltså plockar vi bort dessa, och till slut har vi ett narkotikafritt samhälle…

    Bejerots ideér och slutsatser delas förmodligen inte, så vitt jag vet, av någon annan än av oss svenskar själva.

    En liten tanke, om vi ”låser” in 100 personer en enda helg och tvingar dessa att ta heroin, kommer fler än hälften av dessa att undra hur sjutton kan någon använda denna skitdrog och än mindre blir beroende av den. Upp till 23% av dessa kommer att gilla upplevelsen och vilja göra om det. Gör vi samma sak med nikotin kommer upp till 32% gilla upplevelsen av nikotin. För alkohol skulle siffran vara 15% och kokain 17%.

    Visst det är bara siffror och statistik, men det beskriver verkligheten väldigt bra ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *