72 h mot ”vår” narkotikapolitik

Den liberala organisationen Avaaz har bestämt sig för att försöka välta omkull FNs och de flesta länders narkotikapolitik under 72 timmar, startandes med en ”Global Commission on Drug Policy”.  Det är en insats som visserligen pågått längre än 72 timmar, främst med div namninsamlingar (har åtminstone florerat intensivt i vissa kretsar på Twitter från såväl nationella som internationella narkotikadebattörer). Eftersom att målet 500 000 nåddes den 31 maj kommer insatsen att kulminera i morgon då namnlistorna överlämnas till FN. Nya målet är att nå 750 000 namn. Och idag hade organisationen en presskonferens i New York som kommenteras i en del media (bland annat TT rapporterar via SvD, HD, DN, Norran m fl säkerligen allt eftersom).

Förutom i skrivandes stund ca 575 000 namn har Avaaz prominenta personer som fd FN-chefen Kofi Annan, Virgins Branson, Greklands premiärminister Giorgos Papandreou och de tre latinamerikanska fd presidenterna som förut figurerat i olika legaliseringssammanhang ställt sig bakom kraven på förändrad narkotikapolitik, inkl legalisering (DN2). För det är legalisering som är målet, samt en avkriminalisering av bruket, allt sammanfattat i att dagens politik, kallad ”war on drugs”, har misslyckats.

Den bilden med dagens misslyckade politik pumpas ut intensivt, i Sverige är det snart bara KDs barn- och äldreminister Maria Larsson, några tolvstegare och så RNS strutsordförande Per Johansson som tror på vår narkotikapolitiska modell. Ändå kör Per Johansson såväl struts som kejsarens nya kläder-kommunikation och ropar ut på deras ”nyhetsbyrå” (megafon alt propagandakanal kanske är mer korrekt, och självfallet har inte ”nyhetsbyrån” skrivit något om nyheten kring Avaaz) Drugnews, att

”Den narkotikaliberala trenden i globala debatten kan ha brutits… Legalisering är en icke-fråga…”.

Givet över 575 000 namn för legalisering av droger ska nog inte Per Johansson söka jobb som spåkärring när RNS medlemmar insett att kejsaren är naken.

Samme Per Johansson skrev den 25/5 lite raljerande om Avaaz kampanj och nämnde att de hade ca 100 000 namnunderskrifter, den 31/5 nådde den 500 000 och den 2/6 över 575 000. Över 19 000 människor har twittrat länken till kampanjen. Känner sig Per Johansson och Maria Larsson trygga i deras uppfattning om den politiska inriktningen? Förmodligen gör de det, i deras kretsar pågår ett intensivt kliapåryggen dessutom. Men bland ”vanligt folk” pågår något helt annat, och det är bland vanligt folk som vi främst kan se konsekvenserna av missbruk. Den strategi som RNS och regeringen anammat fungerar inte, oavsett vad Per Johansson megafonerar.

Maria Larsson bryr sig knappt om den svenska narkotika- och socialpolitiken, hon bryr sig knappt ens om att kommentera missbruksutredningen, hon vågar inte ens låta sig intervjuas av undertecknad när jag drev Drogkompetens, engagemanget är noll. De enda som har ett politiskt engagemang på högre nivå är en handfull moderata riksdagsledamöter och en centerpartist, vad det verkar som, men något säger mig att de är lika oförstående inför ovanstående som resten av etablissemanget. Och då kanske det kan bli så att 575 000 (och växande) kan välta en narkotikapolitik som inte borde vältas, enbart korrigeras.

Men när makthavare inte bryr sig eller inte för en dialog eller inte kommunicerar det humana i den förda politiken då har större saker skett än en revolution mot narkotikapolitiken. Och det vore olyckligt, för resultatet av det alternativ som presenteras av de inte allt för okända makthavarna bakom Avaaz kampanj, kommer att bli än mer katastrofalt än dagens misslyckade narkotikapolitik. Att de inte lyssnade på mig, då hade de fått lösningen, den gyllene medelvägen. Och ja, ödmjukhet är mitt andra namn.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “72 h mot ”vår” narkotikapolitik”

  1. Jag skrev på Avaaz kampanj. Mer Harm reduction, sprutbytesprogram, lågtröskelprogram med Metadon / Buprenorfin, injiceringsrum, avkriminalisering/legalisering av vissa eller alla droger, bra tycker jag, vissa inte, speciellt inte Maria Larsson och RNS & c:o.

    Det finns en läkare som jobbar ideellt, antigen i Canada eller USA, minns inte riktigt. Han och hans team åker omkring med en stor buss, vaccinerar, delar ut rena sprutor, och naloxon osv. Dom har förhindrat över 1000 dödliga överdoser sen dom började. Fått flera missbrukare att söka hjälp och sluta. Även hjälpt till att vara en språngbräda i kontakt tillbaka till samhället med sjukvård och myndigheter. Väldigt bra.

    Synd att något sådant aldrig skulle vara genomförbart i Sverige, knarktalibanerna skulle skrika sig blå och moralisterna grönröda. Fy, det är ju ändå att skicka signaler att det är ok att knarka, skulle det heta!

    Har du skrivit om ”den gyllene medelvägen” här på bloggen nånstans?

    1. Den där bussverksamheten ringer en klocka för mig nånstans, jävligt svagt ljud men ändå. Med stor reservation för svagt minne tror jag det var i typ Kalifornien med bas i LA som en läkare hade startat en organisation och nu hade dem typ flera bussar tror jag. Men jag kan ha fel, oavsett vad så är/var/vore det en bra grej. USA uppmuntrar ju privata initiation, här är vi utlämnade till politikernas (o)intresse..

      Jag har inte sammanfattat mig om vad jag tycker egentligen. Jag har fullt upp med att rasa och kritisera och lyfta fram så gott jag kan det sjuka med Sveriges nuvarande situation. En dag ska jag skriva ner min lösning…

  2. Ja man måste inte tycka det eller det andra. Det räcker gott och väl att påpeka att nuvarande situation inte fungerar och det behövs något annat.

    Jag hade förr ganska restriktiv inställning till droger, jag var nästan knarktaliban kan man säga. Men alltefter man blir äldre och ser att både nära och kära samt bekanta duka under och dör av alkohol, droger och tobak. Ja antingen blir man väl ännu hårdare eller tvärtom, eller så bryr man sig inte alls, bara om sig själv. Man kan också vara hård, besynnerlig och cynisk. Naturen rensar ut dom ”svaga” så att säga.

    Jag bytte ”sida”, och det känns bra.

    Alla lösningar utan den nuvarande och mer åt samma håll är förmodligen bättre. Den restriktiva och repressiva narkotikapolitiken dödar, skadar och stjälper fler än den räddar och hjälper.

    Insite i Vancouver Canada retar nog gallfeber på Per RNS Johansson och Maria Larsson. Enligt deras synsätt skickar Insite isåfall signaler om att det är ok att knarka. Vancouver har inte fått ökade problem av Insite, bara mer hälsosammare narkotikaanvändare. Samma sak i Norge, fast lite bättre, där verkar det intravenösa missbruket vara på väg nedåt.

    Det behöver ju självklart inte bero på sprutrummen. Men förmodligen är det första, sista och enda normala länken till samhället som människorna som använder dessa rum får. För polis och sjukvården erbjuder knappast detta till dom. Inte utan massa skuldbeläggande och moralkakor iallafall.

  3. Problemet är att när man tittar på initiativtagarna så förstås man att det är ekonomiska intressen som styr denna grupp. De är ute efter att bolagisera och driva narkotikahandeln som vilken handelsvara som helst.
    Detta är ett stort problem för mig.

    Dock så anser jag att narkotika (framförallt cannabis) borde vara lagligt eftersom alkohol är det.
    Skall narkotika vara illegalt så ska alkohol också vara det.

    1. Jo, det är ju en liberal lobbygrupp placerad i NY och jag samlar material för att skriva om pengarna i medicinsk cannabis, det är stora pengar, likväl det är det för dem som är med och får del av en legaliserad drogbransch….

      Vad det gäller alkohol så kan man nog anta att om alkohol introducerats idag hade det blivit illegalt, det är dock svårt att genomföra den förändringen. Och enbart för att en skadlig drog är tillåten så behöver man ju inte tillåta ännu en, finns ju ingen sådan naturlag…. 🙂

  4. Jag kan starkt rekommendera följande film på youtube om ”American Drug War”:

    American Drug War

    Den visar hur snett det har gått. Inte minst med nästan helt privata fängelser som är beroende av alla intagna ur ett rent ekonomiskt perspektiv.

    Se den!

    1. Tycker du verkligen att det argumentet håller? Jag tycker att det var lite väl oseriöst och naivt.

  5. Skrev just på….skönt att se att det finns en begynnande internationell debatt i ämnet, eftersom (som du just påpekade) svenska politiker istället tiger ihjäl debatten och väljer att gå med den dogmatiska och moralstyrda politik som har förts sedan herrarna bejerot och myrdal drog upp riktlinjerna.
    Att USA hyllar vår drogpolitik talar väl klart för att vi är på väg åt fel håll, ett land som håller över 800 000 människor internerade för cannabisanvändning har ingen talan i fallet enligt mig.

    1. Jag har i ett tidigare inlägg ställt frågan om vem som felinformerade tjänstemännen i USA eftersom det verkligen inte ser särskilt bra ut för Sverige på missbruksfronten…

  6. Av en organisation som FN hade jag förväntat mig mer. Nämligen att perspektivet utgick från det som är roten till det onda, nämligen fattigdomen. Vi talar också om länder i Sydamerika företrädesvis. Det liknar inte mycket av situationen i Sverige. Dock påverkas debatten och då framförallt legaliseringstankarna.

    Märkligt är att man inte mentalt och praktiskt kan förena en restriktiv politik med skademinskning i vårt land. Här finns Moderaternas dilemma menar jag. Pragmatiska reformer är tydligen svårt att förena med en mer straffande syn på beroende i olika former.
    Tyvärr verkar också skademinskning för många liberala förespråkare bli liktydigt med legalisering. Att se tex underhållsbehandling som en evidensbaserad hälso/vårdmetod bland andra metoder verkar de inte vilja se. Jag tycker mig se samma diskussion som när det gäller bensodiazepin debatten. Läkemedlen skulle kombineras med psykosociala insatser när behovet förelåg. I dag har vi riktlinjer för ångest och depression där man lyft fram KBT (psykoterapi) som förstahandsval. Här har det varit och är fortfarande en strid mellan medicinare och psykoterapin. Resultatet är att fler får medicin dock inte terapi samtidigt.

    Ett citat från en låt av musikern Seasick Steve kanske kan belysa innebörden: ”I started out with nothing and I still got most of it left”

    1. Underbart citat! Det är svårt att egentligen kommentera det som händer, såväl med att ingen organisation tar sig an grundproblematiken (en av delarna i den är fattigdom, en annan skulle man kunna kalla andlig tomhem men då riskerar man att anklagas för flum eftersom folk i gemen inte förstår ordet andlig) som att för få åtgärder lämnar spelfältet öppet för individer med felliberalism på agendan. Sorgligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *