IOGT och Anna Carlstedt har ingen aning

Missbruksutredningen fortsätter att småengagera och ge upphov till debattartiklar, synd att jag förmodligen aldrig kommer att läsa den. Inte desto mindre kan jag reagera på det som sägs om den. Nu senast är det IOGT och dess ordförande Anna Carlstedt som är ute och kommenterar den i Dagens Arena. Det är kul att se att IOGT ställer sig bakom så mycket av utredningens förtjänster, men så kommer kritiken. Och till del är den förvånande, och till del inte. Detta delvis eftersom enligt min syn, och min erfarenhet (vilket framgår för den som läst min självbiografi), är att IOGT inte kan och inte förstår missbruk. Carlstedt är kritisk och negativt inställd till att landstingen föreslås som huvudman, hon skriver:

Missbruk och beroende är medicinska problem med stora sociala konsekvenser. I vården måste man ta hänsyn till dessa båda aspekter. Landstinget må vara mer kompetent vad gäller den medicinska biten – men hur blir det med den sociala?

I detta kan man undra om inte Carlstedt läst missbruksutredningen ännu mindre än undertecknad, det är ju tydligt att vad det gäller socialt stöd för dem som så behöver (minns att inte alla som är beroende är i behov av socialt stöd) ska vara kvar i kommunens regi. Eller vad är det för sociala konsekvenser som IOGT anser att utredningens förslag inte täcker in?

Sedan skriver hon ”Missbruk och beroende skapar minst lika stora sociala konsekvenser för tredje man som medicinska konsekvenser för individen.” och ”Risken med att flytta över missbruks- och beroendevården till landstinget är att de sociala aspekterna får mindre utrymme. Vem på landstinget har koll på hur en alkoholmissbrukares barn har det i skolan? Vem finns där när det sociala nätverket kring en människa rasar? Vem ordnar boende och ekonomiskt stöd?

Den första meningen oroar eftersom man nästan kan läsa ut att Carlstedt inte inser att beroende kan ha minst lika stora sociala konsekvenser för missbrukaren, och då inte bara det som sedan framgår att hon förstår, boende och ekonomi. Det allra bästa för såväl missbrukare och anhöriga är om beroendet upphör, och det har ju socialtjänsten visat att de inte klarar av, vara sig för de 4 av 5 missbrukare som inte ens är kända av socialtjänsten eller för majoriteten som kommer i kontakt med socialtjänsten. Socialtjänstens missbruksvård är ett enda stort misslyckande. Något måste förändras, och IOGT vägrar att se vare sig problemet eller behovet av förändring. För IOGT har ingen aning om vad missbruk är och vilka konsekvenser det får, vare sig på individuellt eller struktuellt plan, hur mycket man än hävdar motsatsen. Carlstedts text är ett utmärkt exempel på det.

MEn sedan kommer ett intressant stycke, i denna mening finns den riktiga anledningen till varför IOGT är emot att landstingen tar över:

Kommunen har även ofta ett bra samarbete med andra aktörer inom missbruks- och beroendevården, exempelvis den idéburna sektorn.

IOGT, den ”idéburna sektorn” är rädda att förlora deras pengar. Och för den som är rädd för att förlora sina pengar kan det ju lätt argumenteras på sätt som är märkliga, allt för att försvara de egna ekonomiska intressena. IOGT är inte intresserade av att förbättra vården för missbrukare, de är enbart intresserade av att värna deras ”samarbete”. Måhända är IOGT rädda att inte kunna öka försäljningen av lotter för att finansiera ev inkomstbortfall om landstingen får ta över missbruksvården… Det hade varit smartare om IOGT hade försökt utveckla kontakter med de ev nya huvudmännen, men med tanke på IOGTs ställningstagande mot evidens och vetenskap de senaste åren kanske de bedömt att detta kommer bli svårt att förena med de mer vetenskapligt inriktade landstingen. Därav detta ännu ett i raden märkliga ställningstaganden från IOGT.

Och ännu märkligare blir det när IOGT sällar sig till kritikerna av heroinisternas läkemedelsbehandling. Carlstedt skriver

”Det finns också en risk med förslagen som läggs kring substitutionsbehandling när det gäller narkotikaberoende. Risken är att denna typ av behandling kommer att öka på bekostnad av annan behandling i och med att det blir mer tillgängligt.”

Vad hon inte har sett, eller har velat se, är att heroinsterna generellt sett inte fått någon behandling alls/inte någon behandling som fungerat och att svenska heroinster dör i betydligt större utsträckning än andra länder. Varför IOGT tycker att det är bra med döda missbrukare framgår inte riktigt. IOGT brukar vilja lyfta fram anhöriga och särskilt barnen, min tro är att barn behöver föräldrar och en död förälder kan aldrig komma på fötterna. Det kan däremot en heroinist som går i tillfällig LäkemedelsAssisterad Behandling. Att sedan en del landstingspolitiker/kommunpolitiker sparar pengar med att strunta i assisterad är en annan sak och något som måste diskuteras och angripas, det är inte samma sak som att angripa LAB i sig.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “IOGT och Anna Carlstedt har ingen aning”

  1. Ojoj, here we go again. (Som vanligt?) tycker jag du är helt onyanserad i din kritik. Bara för man betonar att tredje person drabbas av sociala konsekvenser av en persons missbruk utesluter ju inte det att det också finns sociala konsekvenser för den missbrukande. Sen vill jag rätta ett direkt fel, som jag tycker är väldigt fult av dig. IOGT-NTO får inga pengar från sociala myndigheter, annat än att man driver två behandlingshem som finansieras på samma sätt som alla andra behandlingshem, men de är knappast någon kassako för övriga organisationen. Att som du påskina att hela organisationen finansieras av samhället är helt fel. 90 % av organisationens intäkter utgörs av Miljonlotteriet.

    Men, nu ska jag sluta gnälla på dig och försöka diskutera i sak. Jag är intresserad av mer på fötterna kring hur du tänker med huvudmannaskapet i missbruksvården. Att det funkar dåligt idag är nog alla överens om, men frågan är om det skulle bli bättre om landstingen tog över ansvaret? Jag har själv inte bestämt mig för vad jag tycker, men det enda argument jag utläser i din text är ”socialtjänsten är usla, kanske landstingen är mindre usla”. Det tycker jag är en lite tunn argumentation, vad finns det mer som talar för landstingen i din mening?

    Likadant under substitutionsbehandling. Jag är också skeptisk till det, då jag ser en stor risk i att man tror sig kunna ”medicinera” bort problemet. Och att det där ”tillfällig” och ”assisterad” försvinner och enbart blir läkemedelsbehandling. LAB kan vara bra om det leder någon vart, problemet är ju att det inte gör det idag. Problemet är väl snarare att alldeles för få får behandling alls, och jag kan inte riktigt se hur det skulle bli bättre av att en större andel av de behandlade får läkemedel. Problemet är ju att det inte skjuts till några pengar, och att en del landsting/kommuner nöjer sig med att ge de som vill få hjälp lite piller och nöjer sig med det.

    Nu blev det långt (som vanligt), sorry.

    1. Nejdå det utesluter inte att det kan finnas konsekvenser för missbrukare, det är bara det att IOGT-bossen uttalar sig om missbrukare men struntar i att se hela bilden. Det är iofs vanligt från IOGTs håll, man väljer att prata om en liten del och ser inte helheten. Det är inte alls bra utan bara till skada för debatten om något.

      Så du säger att jag har fel ang finansieringen, kan så vara. Den där rapporten från Riksrevisionen om hur ”väl” skattepengarna användes i det preventiva arbetet var ju inte alls kritisk mot IOGT, eller? MEn visst, mycket pengar kommer från lotterier, jag visste inte att det var så mycket, måste ju vara hundratals miiljoner ni tjänar på lotterierna då, lite scary. Där har jag nog för övrigt noterat att ni inte marknadsför det så aggressivt längre. Bra det eftersom det blir trovärdigare när ni kritiserar alkoholmarknadsföringen. Jaja. Till sakfrågan.

      Det finns bara en instans som skulle kunna sköta missbrukarvården på ett hederligt och fungerande sätt, och det är med staten/länsstyrelserna som huvudmän och en helt ny organisation där såväl primärvård som specialistvård som socialtjänst har var sina viktiga roller att fylla på uppdrag av breda missbrukskunniga casemanagers i olika nivåer. Det kryddas sedan med såväl klientorganisatioiner, brukarrörelse och ”idéburen sektor” (minus det moraliserande åsiktsmaskineriet). Där har du min perfekta organisation.

      Du är skeptisk till lab?Att missbrukarvården inte fungerar har ju ingenting med LAB att göra, det är ju politiker i allt från kommunfullmäktige till riksdagen som ligger bakom nedskärningen på psykosociala vården. Rikta kritiken mot dem i stället för att misstänkliggöra LAB, som är så dåligt utbyggd i Sverige att vi har mångfallt fler döda missbrukare i Sverige än i mer drogliberala länder….

      Jag gillar när det blir långt och när det debatteras. Er ordförande är ju för rädd alt för inkompetent till debatt så det är bra att du kan uttrycka dig, IOGT borde välja dig i stället för failet som styr nu!

  2. Alright, så du vill att det ska vara ett statligt ansvar för vården, som i sin tur ger uppdrag vidare till primärvård mfl. Jag är inte helt med på vad du menar, men tycker spontant det låter intressant. Tänker du dig alltså att det blir en sorts särskilda ”missbrukarvårdsenheter” på länsnivå som samordnar insatser från de olika medicinska och sociala instanserna på olika nivåer? Det jag på rak arm kommer på som motargument är att det kan bli ”för många kockar” eller att ingen annan än samordnarna känner ägandeskap för vården.

    När det gäller LAB så är jag inte skeptisk till det per definition. Det jag är skeptisk till är att jag, precis som du, tycker att det verkar som att man bara ger läkemedel och skiter i övriga delar av vårdpaketet. Lite samma problem som jag tycker finns med sprututbyten, där man nöjer sig med att dela sprutor och missar dene viktiga helheten med olika typer av insatser där målsättningen är drogfrihet. Jag är inte intresserad av att slopa eller minska LAB, men tycker det känns som fel ände att börja i om man ska bygga ut den utan att ha de andra stegen i vårdkedjan fungerande.

    1. Det finns nog mycket man kan snickra på kring mina tankar, har inte befunnit mig i position än där jag behövt mer än på grunt plan klura kring det hela, sedan ser jag nog att även om länsstyrelsen agerar utifrån länskontor finns det nog anledning att staten är lokalt representerad i vissa fall. Det går att göra mycket, och det behövs göra oerhört mycket om vi ska få en missbruksvård värdig ett humant samhälle. Jag tror inte vi kommer få det under min livstid dock. Och denna utredning som av någon egendomlig anledning tog tre år att genomföra är en piss i missisippi.

      Ja, LAB är allt för otillräckligt, men hellre att det är otillräckligt än att människor dör i onödan. Det är svårt att vårda för drogfrihet eller börja bygga vårdkedjor när individen är aska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *