Socionomstudenten skjuter snett värre

Det är lite hoppfullt att en socionomstudent tar till orda och vill diskutera missbruksutredningen. Vi är ju inte direkt bortskämda med att socionomer har åsikter om det som handlar om deras område… Tyvärr känns debattinlägget på SvD Brännpunkt lite typiskt socionomer inom missbruksområdet, det är inte särskilt troget verkligheten. Debattinlägget verkar vara ett desperat försök att hitta på möjliga svagheter i utredningen, och kritiken skjuter kraftigt vid sidan av målet.

Debattören Terese Farkas hävdar att

”tyngdpunkten kommer att läggas på medicinering och sjukvård. […] Förslaget att landstingen ska ta över missbruksvården är inget annat än ett övergrepp mot missbrukarna”.

Var i missbruksutredningen hon hittar belägg för detta känns lite dåligt underbyggt. Sanningen att säga så har jag inte läst missbruksutredningen mer än i summering. Men som jag förstått handlar det om att utredaren vill använda sig av mer medicinering än idag, det är inte samma sak som tyngdpunkt. Vidare görs flytten från kommunernas socialtjänster till landstingen för att det varit ett allt för nedtystat faktum att socialtjänsten på allt för många ställen över landet valt billigare ekonomiska lösningar är bättre kvalitativa lösningar för missbrukarna. DET har varit övergreppet. Med stort Ö. Genom landstingsövertagandet ges lite större möjligheter att så inte kommer att bli fallet framöver, men samtidigt tas inte risken bort helt och hållet eftersom det såväl i landsting som kommuner finns såväl politiker som tjänstemän som hellre sparar på den tysta gruppen missbrukare än andra grupper när det måste sparas/OM det måste sparas.

I Örebro t ex där jag bor är det viktigare att bygga om torgen så att de ser bra ut än att ge missbrukare en bättre chans att överleva genom tillräcklig och mer tillförlitlig vård än idag. Genom landstingsövertagande minskar risken att dessa saker ställs emot varandra (i stället ställs missbruksvården i Örebro mot en flygplats så det är bara att hoppas att Ryanair kommer till Örebro).

En av de intressanta saker som Terese tar upp är

När regeringens utredare Gerhard Larsson helt nyligen presenterade missbruksutredningen Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35) med förslag om stora förändringar inom den svenska missbruksvården uteblev kritiken. I varje fall från den grupp som borde markerat sitt tydliga missnöje, alla socialarbetare med insikt i hur missbruksvård skall och bör bedrivas.

I detta framgår åter igen det som diskuterats under våren från ”Göteborgshållet” att socionomer hellre är tysta än påtalar missförhållanden. Men inte bara det, Terese tror att socialarbetare/socionomer har insikt i hur missbruksvård skall och bör bedrivas, är det därför vi i Sverige ligger så högt vad det gäller dödsfall inom missbruksområdet? Är det därför socialarbetare genomför tolvstegsbehandlingar i kommunal regi vid narkotikamissbruk, helt i strid med socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruksvård? Man skulle kunna räkna upp en rad märkligheter som äger rum inom ramen för socialtjänsten.

Sedan tar Terese avstamp i den ledare som ordföranden för den med såväl IOGT-rörelsen som tolvstegsrörselsen besläktade organisationen KRIS har skrivit. I den ledaren attackeras substitutionsbehandlingen med att det finns ett läckage, att nedtrappningen tar upp till ett och ett halvt år, att Subutex kan leda till heroinmissbruk och jag tror att man ska förstå ledaren som att ordföranden är kritisk mot metoden med underhållsbehandling och att missbruksutredningen nu föreslår att Sverige måste bygga ut underhållsbehandlingen. Bakgrunden till utredningens förslag om utbyggnad är just att jämfört med andra länder som har utbyggd underhållsbehandling dör svenska heroinister i större utsträckning och att det visar sig rent vetenskapligt att underhållsbehandling leder till minskad problematik rent allmänt (färre dödsfall, färre i utanförskap etc).

Det har också visat sig att för den som inte delar tolvstegsrörelsens syn på tillvaron, eller det sekteristiska inslaget i tolvstegsrörelsen, kan underhållsbehandling fungera väldigt bra. Men visst, underhållsbehandling är ju en konkurrent till KRIS affärsverksamhet med deras ”behandlingar” så det kanske inte är så konstigt att KRIS kritiserar denna metod, men särskilt god neutral källa för debattartikel är knappast en KRIS-ordförande. Helt vid sidan av och inte något som har med detta att göra är att självfallet är inte underhållsbehandling fullt utvecklad och fungerande så som jag skulle vilja ha den, men det är en annan sak…

Sammanfattningsvis, de behandlingsmetoder som Terese påstår kommer försvinna nu tror jag i stället med utredningen kommer att kunna få ett uppsving, om detta med vårdval och vårdgaranti kommer att fungera. I så fall har utredningen lyckats med att såväl anpassa missbruksvården till mer vetenskap (t ex genom substitutionsbehandling) som att låta dessa finnas vid sidan och parallellt med mer psykosocialt inriktade metoder. Vinnare blir missbrukaren. Och visst måhända är socionomerna/socialtjänsten förlorarna, men den graven har ni själva grävt så duktigt under de senaste 10 åren!

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *