Missbruksutredningen – debatten

Så här en vecka efter missbruksutredningens överlämnande kan man konstatera att debatten pågår på lite olika håll, lite smått här och där. Mest handlar det om olika sorters revirpinkande, inte förvånande. Det kan t o m bli rätt komiskt, som när någon i ämnet inte så utbildad journalist gör uttalanden.

Jag tänker på Dagens Medicins chefredaktör Mikael Nestius. Nu vet jag ju inte om han är utbildad inom ämnet, men jag gillar ju snabba slutsatser. Och han framstår utifrån min förförståelse (läs eget knarkande och att ha träffat hundratals knarkare under behandlingar och tillvaro som föregår behandlingar) och min teoretiska grund som outbildad. Måhända är han bara en journalist som bara för att han blivit chefredaktör begåvas med detta märkliga fenomen bland media att det är legitimt att tycka om allt, särskilt sånt man inte har kunskap om.

Mikael skriver att missbruksutredningen kommer med det ”viktiga ställningstagandet att missbruk i huvudsak är ett medicinskt problem och inte ett socialt och att behandlingen därmed måste utgå från medicinska grundkriterier”. NU har jag inte hunnit läsa utredningen än, har fullt upp med att sälja gamla vykort för att dra ihop till hyra och mat, men jag betvivlar att utredningen är så dåligt genomförd att den kommer med ett ställningstagande att missbruk i huvudsak är ett medicinskt problem och inte ett socialt. Som jag påtalat när jag skrivit journalistiskt om utredningen fanns det, vad det förefaller som, en medicinsk slagsida i utredningens expertgrupp, men även de professorerna kan man nog förvänta sig ha läst in sig på det senaste inom missbruksområdet, t ex intressanta artiklar om missbruk som fenomen och om de inte har det är dessa professorer nog så bildade att de vet att det finns andra minst lika trovärdiga och relevanta förklaringsmodeller som den biologiska.

Jag utgår från att de har insikt i inte minst den psykologiska samt att de inser att människan är i allra högsta grad en social varelse och att socialisationen får sin betydelse ibland även för saker som missbruk. Jag är visserligen lite småorolig för hur expertgrupperna i missbruksutredningen arbetat, men så dålig som Mikael Nestius antyder tror jag inte att den är. Jag får anta att uttalandet om utredningen är ett resultat av Dagens Medicins chefredaktörs livliga fantasi.

Den kan man även se i uttalandet ”Lite tillspetsat har vår missbruksvård utgått från att missbruk beror på dålig karaktär och därför bör behandlingen utgå från att samhället ställer tydliga krav på individen att rycka upp sig”. Mycket kan man säga om de som arbetar inom missbruksvården, och undertecknad brukar ju inte vila på hanen där, men att påstå att man kan generalisera till att socialarbetare och behandlare idag pratar om ”ta dig i kragen” är lite väl förenklat och inte särskilt med verkligheten överensstämmande. Denna karaktär-diskurs drivs dock för fullt från IOGT- och RNS-lobbysammanslutningarna, men det är väl få inom missbruksområdet som tar dessa båda organisationer på allvar.

Det sista stycket i chefredaktörens kommentar om missbruksutredningen visar även på en lite naiv föreställning och som blir lite risken och faran med utredningens showartade genomförande, en överdriven tro på att NU, NU, dvs NU kommer alla våra problem med bristfällig missbruksvård bli lösta. Inte ens om ”ansvaret för missbruksvården blir tydligt, att missbrukarna ges tydliga rättigheter att få hjälp, att de respekteras och inte minst att missbruksvården ska vara evidensbaserad och att forskningsresurserna för att ta reda på vilken vård som fungerar förstärks.” så skulle det resultera i en fungerande missbruksvård. För det jag läst av missbruksutredningen och det jag hört om missbrukutredningen visar på att expertgruppen i missbruksutredningen inte varit så modiga och nytänkande som skulle krävas. Det kommer bli lite bättre. Mycket kommer att saknas. Och i övrigt kommer våra politiker fortsättningsvis att precis som idag se till att svenska missbrukare dör i onödigt stor omfattning. Inte särskilt mycket kommer vara nytt under solen efter proppen.

Debatten som kommer är bra. Jag har varit, och är, mycket kritisk mot sociala sektorns agerande inom missbruksområdet och särskilt socionomernas kompetens, men även om de förtjänar kritik så bör vi kanske nyansera debatten lite, helt oinsläppt har inte alls vetenskapen varit. Och sedan bör nog helst inte måla in oss i hörn till följd av revirpinkanden, människan är såväl en biologisk, som intrapsykisk som social varelse.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Missbruksutredningen – debatten”

  1. Bra skrivet käre vän!
    Som du ser så har jag kommenterat chefredaktörens ledare på Dagens Medicin och jag oroas av att det är här debatten riskerar att köra fast, nämligen i vem som är bäst skickad att vara huvudman. Revirpinkande som du skriver. En märklig paradox på ett område där den främsta bristen är låg politisk prioritet eller ointresse om man så vill.

    En mer balanserad syn på saken har Birgitta Rydberg på Folkpartiets Sjukvårdsblogg: http://sjukvardsbloggen.wordpress.com/2011/04/27/missbruksvarden-behover-utveckling-inte-omorganisation/

    1. Tack! Och ja, det är nästan komiskt att det enda som hänt diskussionsmässigt den senaste veckan är olika markeringar kring huvudmannaskapet, som att det avgör och som om det är det Stora Problemet. Har skummat Fp-bloggen, ska läsa igen!

  2. Jag vill minnas att det var Björn Fries som sa något i stil med: ”Så fort man står inför ett problem i Sverige, så börjar man att tala om omorganisering”. Detta ”revirpinkande”, som du kallar det, är ju ett perfekt exempel på detta. Istället för att åtgärda de problem som faktiskt finns, tycks myndigheterna göra det väldigt lätt för sig genom att hänvisa till dålig organisering.

    Något annat jag tänkte på, var att det det inte finns någon garanti att de förslag som lagts fram av utredning, slutligen kommer hamna i regeringens proposition. De förslag som av regeringen kan anses vara allt för ”radikala” (e.g. strida mot nuvarande narkotikapolitik), riskerar således att uteslutas. Därmed riskerar vi att få en ytterligare ofullständig förändring av missbrukarvården.

    1. Ja, det är verkligen sant, omorganisation eller så byter man chef. Håller med om att det är sorgligt att man ägnar sig åt detta i stället för som du skriver åtgärda de problem som finns. Och så lyfter du en annan viktig sak som jag tänkt skriva om (men knappt vågar för att inte anklagas för personförföljelse), att ansvarig minister faktiskt tom sagt i förra veckan att delar av utredningen skulle nog bli proposition (e dyl). Undrar om någon kommer granska vilka saker som faller bort, och med vilken motivering. Ifrån oppositionen kommer den granskningen inte ske, de är om möjligt än mindre än alliansen intresserade av solidaritet på detta område.

  3. Jag har börjat läsa i utredningen, och är rätt imponerad över vilket tydligt ställningartagande man gör för den enskilde, alltså för (miss)brukarna. En lång rad förslag som syftar till att stärka klientens/patientens ställning gentemot myndigheterna och ett ”brukartänk” som genomsyrar hela utredningen, verkar det som. Huvudmannaskapsfrågan kan man nog diskutera i evinnerlighet…

    1. Intressant. Som du kanske minns från våra diskussioner i höstas så är jag inte odelat positiv till brukarinflytandet… men om det handlar om att stärka patientens (måste vi väl uteslutande kalla det nu i stället för brukare och klient) ställning i form av rättigheter och äkta valmöjlighet då låter det spännande. Man kanske t o m skulle ta och läsa den där utredningen…

  4. Allvarligt talat Magnus, nu får du väl ge dig. Jag blir uppriktigt ledsen när du påstår att IOGT-NTO är en organisation som står för en ”ta dig i kragen”-syn på missbrukare. Det är för mig tvärt emot vad organisationen står för. Synen skulle jag snarare hävda är att vem som helst kan hamna i ett missbruk, oavsett bakgrund. Bara för att man har ett större fokus på förebyggande arbete och anhöriga än du har innebär det inte att du har rätten att pissa på alla andras synsätt på saker och ting. Faktiskt.

    1. Trist att du blir sårad, det är inte meningen. Men tyvärr är IOGT för mig en organisation som inte ägnar sig åt vare sig vetenskap eller missbrukarperspektiv, utan snarare moraliseranden, offergörande, tyckande etc. Men vi har uppenbarligen olika intryck av vad IOGT står för. I övrigt förstår jag inte vad du får det där att jag ”pissar på IOGT för att de arbetar med förebyggande och anhöriga”, det är två viktiga frågor det också, och något liknande som du påstår kan du inte hitta här. Men sedan är du ju IOGT-aktivist och då brukar ju förhållningssättet till sanning och fakta vara ytterst tvivelaktigt så dina ord förvånar mig inte. Du får inte glömma bort att jag ju genomgått IOGTs behandlingsprogram…. har du hunnit läsa om det än (finns kort beskrivet i självbiografin)?

  5. ”Och så lyfter du en annan viktig sak som jag tänkt skriva om (men knappt vågar för att inte anklagas för personförföljelse), att ansvarig minister faktiskt tom sagt i förra veckan att delar av utredningen skulle nog bli proposition (e dyl).”

    Jag har också läst hennes uttalande, och det var just det som väckte min tanke. Att döma av detta, verkar ministern redan bestämt sig för vilka delar som kommer hamna i propositionen. Men vi får väl vara lite optimistiska och hoppas att Larsson & co. tar till sig de fakta som presenteras i utredningen, och inte hålla fast vid gamla ideologiska dogmer.

    1. JAg tror också att det är viktigt att vi på olika ställen försöker hålla igång debatten, och kanske inte bara låter ”etablissemanget” eller ”etablissemangsslickarna” komma till tals…

  6. Som Björn Johnson skriver så har jag också uppfattat att det är en human utredning i den meningen att den tar utgångspunkt i de hjälpsökande och stärker deras ställning. Och det är i de förslagen jag helst ser en debatt men jag är rädd att huvudmannaskapsfrågan kommer ta stor plats i och med de stora medlemsorganisationernas fokus på den frågan. Som ni alla vet så har, SKL, SSR, SKTF mfl gjort gemensam sak i frågan. Det är naturligtvis också svårt att bortse från det huvudspåret i utredningen där det blir till en laddad fråga som vänder upp och ner på den stillsamma tillvaro som existerat. Vi hamnar i ett spänningsfält mellan ett medicinskt perspektiv och ett socialt, vad som finns där emellan tenderar i debatten att hamna i periferin.

    1. Ja, det finns ju många andra frågor att diskutera, både sånt som omfattades av utredningen (exvis vad innebär vårdgaranti egentligen, hur fånga upp dem som sakta glider mellan de där omärkbara fälten då det är ”skönt” att knarka och uppgivenheten, hopplöshet och missbrukarens unika optimism – det där var min 7e överdos, jag klarar mig alltid – och ge dem tid att vända det, aka lvm även om Statens institutionsstyrelse varit dåligt på det) och sånt som inte omfattades men som borde ha gjort det (exvis varför går det så mycket sämre för svenska missbrukare, hur motverkar vi stigmatiseringen aka när tar vi den på allvar och inkluderar gruppen i diskrimineringslagarna och inte som idag särskilt skriver ut i diskrimineringslagarnas förarbeten att en missbrukare kan inte diskrimineras hur mycket man än generaliserar och använder åsikter och fördomar mot individen).

      Sverige skulle behöva lite mer av USA-inställning, det är ok att misslyckas, det är stort, grymt och beundransvärt att komma igen, men man får också ta konsekvenserna av det man gjort, och nej, jag pratar så klart inte om missbrukaren även om det går att applicera på denne också, utan mer SiS och socialtjänsten. Dessa båda misslyckades, nu ska landstinget få försöka i några år (de kommer misslyckas också, my bet), sen kan vi komma igen. Jag har för övrigt blue print på lösningen i min byrålåda men ingen lär fråga efter den. =)

  7. Mycket bra att du tar upp diskrimineringsfrågan. Både du och jag har under åren i aktivt beroende fått smaka på arbetsmarknadspolitikens (dåvarande AMV) uteslutning från AF service genom deras interna nationella policy som ”spärrade” missbrukare- och beroende från att få hjälp via AF.
    De flesta vet också hur det ser ut på bostadsmarknaden och i utbildningssammanhang också. Sedan kan vi alltid spinna vidare mer på det spåret för där saknas inte material…

    Så mitt förslag är att vi tillsammans anordnar precis som i England en sk Recovery Walk i Stockholm med syftet att belysa samhällets negativa inställning till missbrukare- och beroende. Men framförallt lyfta upp människornas egna drivkraft att ta sig tillbaka till livet och samhället. Den vägen har för många varit mödosam men också utvecklande, om det är rätt ordval.

    Recovery Walk http://www.bingeinking.com/2011/recovery-walk-uk-in-wales-with-william-white-wow/

    1. Mycket intressant idé. Att vi inte tänkt på den förut, jag får skylla på att jag var typ 11-12 år då jag slutade att gå med i 1:a-majdemonstrationerna. Det vore ju coolt att få ihop en demonstration i Stockholm för att precis som du säger både belysa orättvisorna och styrkan.

  8. OK, ett försök att förtydliga mig, jag var nog aningen onyanserad i min första kommentar eftersom jag mot mina egna principer skrev den i affekt. Men det jag menar med ”pissar på IOGT för att de arbetar med förebyggande och anhöriga” är att jag upplever det som att du i dina olika blogginlägg ”dömer ut” organisationer och behandlingshem som har en annan syn på vad som leder till tillfrisknande från missbruk än dig. På samma sätt tycker jag också att du har en syn på missbruket i första hand som ett problem för individen, och upplever det som att du tycker illa om t.ex. IOGT för att fokuset där är mer på konsekvenserna för samhället än vad du skulle vilja. Det är det jag menar, och kanske har jag fel, men det är så jag uppfattar dig och det känns trist, för många gånger skriver du bra grejer. Men jag tycker det dras ner av det jag uppfattar som onyanserad och dogmatisk kritik.

    1. HUr menar du nu, att ”arbete med prevention och anhöriga” leder till tillfrisknande från missbruk? Det är något som jag absolut skulle kritisera (pissa på med dina ord) eftersom jag inte håller med om det, även om det skulle behövas ett arbete med anhöriga för att få dem att bli mer stöttande och förstående inför missbrukets problematik, men det är inte något jag uppfattar att IOGT arbetar med.

      Jag förstår inte varifrån du får att jag tycker illa om att ha ett samhällsperspektiv på missbruk. Visst, missbruk och beroende är i första hand ett individuellt problem men även ett stort samhällsproblem. Jag kan hålla med dig om att jag kan kritisera dem som inte ser individen, t ex struntar ju IOGT fullkomligt i individen och driver snarare på för ett ökat missbruk med deras inställning till t ex sprututbytet. För det förtjänar IOGT mycket spott och spe och ”piss” (för att låna ditt ord igen). Och när sedan IOGT ägnar sig åt att framställa missbrukare som menlösa offer som inte klarar av att se en bar utan att behöva dricka, då måste jag kritisera IOGT för det eftersom det vare sig gynnar missbrukare på kort eller lång sikt och eftersom det dessutom inte är vetenskapligt.

      Igen, jag är ledsen att du tar illa vid dig av min kritik. Jag är medveten om att jag svingar rätt hårt ibland, och säkerligen lite onyanserat också ibland, men så är ja fostrad i den frireligiösa skolan med bibelord om att ”spotta ut ljumma stenar” eller nått liknande. Och inte blir det enklare av sömnsjukdom mm. Jag säger inte att du ska sluta påtala när du tycker jag går över gränsen men du får nog leva med det och blodtrycksraketer om du ska fortsätta läsa här…

  9. Det jag menar är att jag uppfattar dina texter som att du ”nedvärderar” preventions- och anhörigarbete, som att det inte är lika viktigt som att arbeta med individen som missbrukar.

    Sen vad gäller synen på missbrukaren som organisationen har så uppfattar vi det olika, och jag hoppas att jag kan bidra till att förbättra din syn på organisationens syn, så att säga.

    Däremot har jag inga planer på att sluta läsa dig, även om jag blir arg och provocerad, och ibland känner mig orättvist påhoppad som IOGT-medlem. Men många gånger skriver du också bra saker, det ska du ha cred för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *