Att överleva självmord

Detta med självmord är rätt intressant, eh, det lät konstigt att skriva, jag menar att det är intressant att min hemsida efter kampanjen (skriver om det här) hamnat på plats 9 för närvarande, för googlingar på ordet självmord, och vad det verkar så är min hemsida den enda bland de trettio första resultaten som är från någon som överlevt (bland annat) allvarliga självmordsplaner.

Jag förstår inte riktigt hur den där rankingen fungerar, men jag är glad att de positiva sajterna om självmord, exvis den länkade Netdoktor hamnar högt. Det är också bra att Metro skrev om kampanjen, kanske hoppar ännu fler bloggare på.

Tidigare var självmord ett ämne som jag skrev en hel del om, men det har försvunnit med tiden när jag blivit allt mer aktiv inom ett relaterat ämne som är ”större” då det berör fler individer, dvs missbruksfrågorna. Jag skriver fortfarande en del om detta med självmord, inte bara i bloggen. T ex skrev jag så klart en hel del om det i min självbiografiska bok. Den tar till och med sin utgångspunkt i frågan ”hur kunde du överleva” som en terapeut ställde till mig efter att ha hört min berättelse.

Och indirekt är självbiografin berättelsen om vägen för att överleva, även om det är tänkt att den planerade uppföljaren ska gå in mer i detalj på det. Och för att vara övertydlig till dig som googlat och befinner dig inne i det där svarta och inte kommer att orka läsa hela detta blogginlägg som delvis handlar om saker som är perifiera för dig:

Det går att överleva trots att man är helt inställd på att avsluta livet. Det är inte lätt, jag skulle aldrig påstå att det är enkelt för dig att hitta din väg tillbaka till livet. Men. Ovanstående terapeut uttalade de orden ”hur kunde du överleva” efter att ha hört min livshistoria. Och ändå, exakt 6 och ett halvt år efter de orden uttalades skriver jag dessa rader. Jag har överlevt. Med allra största sannolikhet finns det möjligheter för dig också att överleva. TRO INTE ANNAT! Du är nog inte så jättemycket mer unik än mig. Så, om jag har överlevt, varför skulle inte du kunna hitta din väg ut ur detta mörker?

Jag kunde lika gärna tagit resonemanget en annan av mina terapeuter, den som följde efter ovannämnda, förde, hur skulle jag få bort fingret från delete-knappen som jag/vi kallade situationen mellan 2005 och 2007 för. Och jo, min första bok slutar 2006, det har sina skäl. Att överleva de självmordsplaner, som till del är omskrivna i min självbiografi, jag hade är ingen självklarhet. Allt för många överlever inte, särskilt inte när liberalernas aktivist Magnus Brahn gärna hjälper till med instruktioner om hur man inte överlever. Men jag tror att det är viktigt att vi som överlevt skriver öppet om våra erfarenheter, som exempel på att trots att man befinner sig djuuupt nere i det svarta så går det att överleva.

Jag kan förstå de som av skam eller stigmatisering som tyvärr följer med att vara öppen om livet på livets villkor väljer att inte skriva om dessa frågor. Det är ingen given sak att vara öppen om, allt för många är än idag okunniga om vad det innebär att vara människa, t ex att livets villkor för en del betyder att tillvaron blir svårhanterlig och att det inte är särskilt konstigt att vårt biologiska system med signalsubstanser etc påverkas av detta. Det säger ingenting om hur personen i fråga är, som en del obildade människor tror när de pratar om de som har olika slags ”psykologiska bekymmer”. Dessa livets motmänniskor finns, men det finns också en rad medmänniskor, människor som vill gott och som vill vandra tillsammans med oss oavsett var vi har varit, för det är verkligen så, var vi har varit spelar ingen som helst roll, det enda som betyder något är vart vi är på väg nu.

Så är det också vad det gäller självmord. Visst, man kan, som jag, ha haft mycket funderingar kring att begå självmord. Och jag tillhör de som lyckats att få till att såväl inse och samla kraft kring att jag behövde kämpa för att få den hjälp jag behövde och dessutom ha turen (ja, tyvärr handlar mycket om att överleva om att ha tur, sug på den ni politiker som aldrig ställs till svars för era ytliga ord när det närmar sig val) att få den. Helt i hamn är jag inte heller, utifrån min syn, men det är lite självvalt, jag skulle kanske kunnat flyttat till Norge och arbetat i deras fiskindustri för att få en inkomst. Dessutom låååångt ifrån det som varit med dödslängtan.

Så, även om orden ”det blir bättre” inte betyder så mycket för den som är mitt inne i det svarta, åtminstone hade de inte gjort det för mig om de uttalas helt random, så är de viktiga att uttala. Det går att överleva. Det blir bättre. Framför allt är det viktigt att visa på att det går att överleva, det som känns helt omöjligt när man är inne i det där svarta som alla som varit och fingrat på delete-knappen och allvarligt övervägt/försökt självmord, det är möjligt. För att ta ett konkret exempel, jag är sååå oerhört tacksam för att inte Magnus Brahns självmordsguide fanns tillgänglig för mig när jag skulle ta livet av mig.

Idag är det inte helt enkelt med tillvaron av bland annat ekonomiska skäl, men jag är med i tillvaron och har en lust att leva och påverka tillvaron (min och andras…). Jag gör en massa saker som jag tycker är viktigt och roligt. Det är stort. Och det är enbart tack vare att jag fick hjälp, hjälpen finns där även om det kan verka mycket svårt att få den. Inte bara verka svårt, det är svårt, tänk om vi kunde bli fler som ägnar oss åt att påverka de som sitter på förutsättningarna som saknas för att många ska kunna överleva.

Och nej, det handlar inte ett dugg som några sjukskrivningsregler (även om det kan ha sin del i det hela), det handlar om politiska resurser som varit nedskurna länge med liiiiiiiiiitet undantag efter att Anna Lindh mördades av en person som inte fått hjälp när denne sökt hjälp av psykiatrin (japp, så cyniska är våra politiker, därav skulle en socialpolitisk bloggbävning behövas). Det socialpolitiska området är nedmonterat, inte bara i politiken, utan i vetenskapsvärlden och inte minst i praktiken. Det är sorgligt. Det är allvarligt. Om det måste vi börja prata mer. Det är dags för det.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Att överleva självmord”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *