Ringa narkotikabrott

Det finns nog en sak i den svenska narkotikapolitiken där vi kanske utmärker oss. Jag vet inte riktigt, för jag har inte orkat kolla upp den internationella statistiken. Däremot ansträngde jag mig till lite tråkigt statistikexercis här om dagen efter att jag hade undvikit en frågeställning i det egendomliga pressmeddelandet som Vita Huset skickade ut. Jag kommenterade allt i meningen

Sweden’s commitments to drug education, treatment for drug addicts, and enforcement efforts have led to significant decreases in drug use over the past three decade.

förutom ”enforcement efforts”.

Det andra var ju enkelt att kommentera, eftersom det är så mycket som upprör i det och som är uppenbart osant i de refererade artiklarna. Sedan kommer detta med ”enforcement efforts”. Det är svårt. Jag menar, det är ju ett minfält, så fort man ger sig in och kommenterar detta med att Sverige är så utmärkt bra på att låta våra poliser göra insatser mot missbrukare och beroenden, så riskerar man ju att få stämpeln narkotikaliberal på sig, eller flummare. Nu är det väl mest Maria Larsson (KD) som gjort sig känt för att slänga den stämpeln på den som vill diskutera och vrida på detta faktum för att se om det finns någon nytta i att vi satsar miljoner på att jaga den enskilde missbrukaren (minns debatten mot Björn Fries (S) där det ska pang så blev han kallad flumliberal typ, eller hur Maria nu uttryckte sig helt utan anledning).

Men USA har rätt i att vi är duktiga på att göra insatser mot den enskilde missbrukaren. Jag har kikat på statistiken och det här är utvecklingen i Sverige över antalet samtliga domslut (inkl strafförelägganden och åtalsunderlåtelse) vad det gäller RINGA BRUK. Det vill säga att det rör sig om enskilda individer som tagits påverkade av narkotika, de har haft narkotikaklassade substanser i systemet, blodet. Det handlar alltså inte om att de haft något på sig, inget innehav, inte ens för eget bruk.

ringabruk

Kurvan går tydligt starkt uppåt. Och om det skulle ha haft någon effekt på missbruket i sig, så skulle man ju kunna anta att under samma period som polisen jagat den enskilde missbrukaren framgångsrikt så har antalet missbrukare sjunkit. Det har de ju inte, men visst, de som förespråkar denna lag kan hävda att vi inte vet om antalet missbrukare i Sverige skulle ha varit 40 000 i stället för som nu 30 000 utan denna lag. Och det sätter i så fall fingret på ett stort problem. VI VET INTE om denna lag har effekt, det är inte utvärderat, det är inte forskat på. Det var det enda Björn Fries bad om när han fick stämpeln ”liberal” på sig. Jag vill gå ännu längre för jag hävdar att denna lag snarare leder till ökat missbruk.

Då brukar ju förespråkarna hävda ”men barnen”. Och visst, det finns poänger med att kunna göra insatser mot barn som knarkar. De är skyddsvärda på särskilt sätt. Men samtidigt är ju vår vård inte särskilt bra på att komma till rätta på problemet, men det diskuterar vi inte särskilt mycket. Och inte heller är det ju särskilt fokuserat på att det handlar om barn som ska skyddas, så här ser antalet ringa brott som avser individer över 25 år.

ringaover25Jag valde över 25 år och inte 18 som är barngränsen eftersom forskning säger att hjärnan är helt utvecklad först vid 25 års ålder, och olika droger (särskilt aktuellt att prata om i det sammanhanget är ju cannabis, som också står för största delen av antalet ingripanden). Så det är ju inte barnens skyddsvärde som ligger bakom den ökning som vi sett bland antalet ingripanden mot missbruket. Men det kan ju vara något annat. Och syftet kan ju vara gott (synd bara att vården är så dålig). Problemet är att vi inte vet. Och ändå tycker USA att det här är bra. Det är märkligt.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Ringa narkotikabrott”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *