Boken om Nätdroger och RC-droger
Boken om Nätdroger och RC-droger som jag skrivit och som kom ut i veckan har börjat sälja så smått, som vanligt helt utan marknadsföring och helt utan recensioner i media. Jag har inte tid att arbeta med det, det är som med självbiografin. De båda böckerna säljs enbart med munmotmun-metoden, ändå säljs det några st per dag! Sedan är det ett stort bekymmer att en stor del av målgruppen är de som arbetar professionellt med dessa frågor, och de är inte särskilt intresserade av att ta till sig ny kunskap och om så litar de på att den kunskap de får sig serverad av staaten och etablissemanget är den korrekta. Som jag visat i flera fall har de ”offentliga experterna” en rad felaktigheter i det material som de presenterar som fakta, CAN och Tullen och deras experters felaktigheter har jag ju tidigare redovisat här.
Det är lite synd att det är så, men det är väl rent allmänt ett svenskt bekymmer, att vi litar på offentliga företrädare. I slutet av förra veckan gjorde jag ett mailutskick till ca 1 000 företrädare inom socialtjänsten, de som verkligen borde vara uppdaterade på de senaste skadeverkningarna bland främst ungdomar. 4 hörde av sig och beställde boken (1 från en länsstyrelse och 3 från olika kommuner). Jag tycker att det är rätt symtomatiskt för svensk socialtjänst och svensk missbrukarvård. Vården och de som arbetar där idag verkar inte särskilt intresserade av fakta och engagemanget lyser rätt svagt. Eller så har de för mycket att göra. Men det finns nog flera anledningar till att resultaten för svensk narkotika- och missbrukspolitik (alkohol mm) är så dåliga som de är.
Men det kan ju också vara så att de är allmänt skeptiska mot privata engagemang, som mitt. Jag menar, vi lever ju i ett land som under många år präglats av socialism och fientlighet mot privata engemang, särskilt inom den sociala sektorn. Fast jag tycker nog ändå att det är mest trist att inte ens min egen kommun (och det var många inom socialtjänsten och kommunen som jag mailade) beställer materialet, det säger ännu mer om mentaliteten. Jag måååste flytta härifrån, industrimentaliteten (förlåt före detta industristäderna som tidigare hade industrier innan de flyttade till asien och därefter mest kom att ägna sig åt att klaga över arbetslösheten/kräva statliga satsningar/myndigheter o annat) och jag går inte så bra ihop. Gaaah.
Kanske relaterade inlägg:
