Journalister…

fsidtrt110404

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en journalist. Samtalet varade i nästan 1,5 timme, och resultatet blev en intervju för vilken ovanstående förstasidesnotis puffar för. Intervjun publicerades tillsammans med en recension av min självbiografi i Smålands-Tidningen, Vetlanda Posten och Tranås Tidning i måndags. Det här är väldigt intressant.

Jag tyckte att journalisten var mycket klok. Jag har ju haft en baktanke när jag skrivit boken och med det sätt som jag skrivit boken, och jag tyckte att journalisten hade greppat det hela. Kanske vill hon inte förstöra för läsarna av boken, för ingenting av den delen finns med i recensionen. Det hade jag nog väntat mig, å andra sidan har journalisten skrivit en recension som i stort sett är en redogörelse och inte en recension, förutom en mening som jag kommer lägga ut på sidan ”sagt om boken” framöver.

Kanske var journalisten för klok för sitt bästa och skrev en torr och rätt intetsägande redogörelse i stället för att ta upp det betydligt mer intressanta som framkom under vårt samtal, kanske tror hon att journalistik enbart handlar om att redogöra rakt upp och ner. Det gör det väl på sätt och vis, men all journalistik har sin vinkel i det sagda och det osagda, och i en recension förväntas man ju dessutom tycka…

Sedan är jag rätt så övertygad om att den redigerare som satt rubriken på framsidan vare sig hade läst boken eller ens journalistens skrivningar. Den där rubriken är så präglad av exakt det jag vänder mig mot, småstadsmentaliteten och det inskränkta tänkande som präglar allt för många i Tranås. Av rubriken framkommer inte att toppen var botten och botten på sitt sätt innehöll mer kvalitet än åren som miljonär och chef i Stockholm, trots såväl överdoser och skakande ångest och allt annat som är attributen till tungt missbruk. Så frågan är vad som är vad, om man ska beteckna det på det sättet. Och faktum är att där jag befinner mig nu, utan att veta om jag kan dra ihop till hyran i maj (nej, soc är fullkomligt oacceptabelt) är mer toppen än båda de andra alternativen. Den bilden missar rubriksättaren att ge, likväl som att den bilden framkommer inte riktigt av intervjun. Men men.

Nu återstår det att se hur intelligenta tranåsborna är, och hur flinka de är på att besöka biblioteket eller nätbokhandlarna, för bokhandeln i Tranås var en av de första som mötte bokhandelsdöden. Det ska bli spännande att se kommentarerna framöver, från de vanliga läsarna bland smålännningarna.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *