Börjar KBT rämna nu?

Det blåser lite lätt kring den svenska ungdomsvården. Den normalt oengagerade ministern Maria Larsson lyser upp lite när hon får prata om barnperspektivet, och det gör hon i dagens SvD också. Hon gillar inte de kränkningar som barn utsätts för i DAGENS fosterhem, barnhem, familjehem, LVU-hem etc. Det som BO reagerade över här om dagen.

I fokus står ett antal metoder, och det BO mest reagerat över är en KBT-baserad beteendekorrigering kallad ”Teckenekonomi” som används allt oftare inom såväl barn-, ungdoms- och missbruksvården. Gör barnen rätt saker enligt programmakarnas filosofi och normer belönas barnen med att få träffa föräldrarna (om det är något positivt), det blir en positiv förstärkning, betingning, av det uppskattade normaliserade beteendet.

En annan KBT-baserad metod som varit i fokus den senaste tiden är ART. ART står för Aggression Replacement Training och består av tre delar:

  1. Interpersonell färdighetsträning
  2. Ilskekontrollträning
  3. Moralträning.

Kriminalvården gick för ett tag sedan ut med  att de skulle upphöra med ART för deras klienter, eftersom ”programmet inte fungerade”, alt inte utfördes på korrekt sätt. Kriminalvården skulle komma med mer info om detta, men den har inte synts till.

Det här är intressant. KBT är en omhuldad metod i ”missbruksbranschen”, och jag förstår inte varför. Missförstå mig rätt, jag anser, vilket kommer att framgå i min kommande bok om behandling, att KBT har sin plats att fylla såväl praktiskt som teoretiskt, men för närvarande är den metoden allenarådande utifrån någon form av masspsykos bland såväl Socialstyrelsens som socialtjänsternas personal. Och de penningkåta behandlingshemmen är inte sena att haka på.  Ta det privata Attendo som länge marknadsförde sin enskilda psykodynamiska terapi. Sedan bestämde sig myndigheterna genom att rigga utvärderingsmodellerna för att psykoanalys inte ingick i evidensbaserade metoder/rekommenderade metoder, och så rekommenderades alternativet (av någon anledning ses dessa metoder märkligt nog som alternativa) KBT. Attendo hakade på, i varannan mening nämner man nu KBT… men inte ett ord om psykodynamiken.

Allt handlar om hur man definierar evidens, hur man mäter utfall. Och när. Och med vilka frågor. Det är en intressant sak dessutom, Attendo är måna om att lyfta fram att de arbetar med utvärdering av resultatet, det görs med hjälp av systematiserade metoder och ett frågeformulär kallat ASI.

Det går till så här, vilket jag vet eftersom jag själv varit en del av det. Attendo kontaktar tidigare patienter efter ett och två år efter avslutad behandling, mig kontaktade de inte eftersom jag hade flyttat. Eller för att de visste att jag direkt efter utskrivning satte igång med knarknadet igen. Jag vet inte. Kontaktat för uppföljning blev jag inte. Och läser man senaste rapporten där de ville ha 100 som svarade så fick de kontakta 150. Bortfallet är alltså 33% på ett så litet material, om man inte kan kontakta 50 av 150 (fd) missbrukare två år efter avslutad behandling kan vi nog räkna med att de är aktiva i missbruket, dvs misslyckad behandling. Men gör Attendo det? Nej, inte direkt, för man kan ju inte veta. Alltså, missvisande resultat men likväl ”evidens”. Nåväl, sedan frågorna, vid kontakten ställs frågor genom att en på behandlingshemmet anställd intervjuar och frågar, t ex ”Hur oroad eller besvärad har du varit under de senaste 30
dagarna av narkotikaproblem?” 39% svarar att de inte har varit besvärade? Vad innebär besvärad? Glasklar tolkning? Nej. Hur många är 39%? Det framgår inte, av någon anledning redovisar inte Attendo hur många som ingår i de olika grupperna, procent låter väl bättre. Men det går att räkna ut, ca 21 personer svarar så, till en person man levt tillsammans med på ett behandlingshem under X antal månader. Känns det förtroendeingivande? Men det har evidens, det är statistiskt korrekt mätt (får man anta även om det inte framgår heller).

Man kan bevisa mycket med statistik. En del i detta är vilka frågor som ställs. Hur många dagar under den senaste 30 dgrsperioden har du använt ngt narkotiskt preparat vs ”hur besvärad är du över narkotikaanvändningen”? Vem har inte hört orden ”inga problem, jag har läget under kontroll, jag är inte ett dugg besvärad över….”. Och samma sak är det med evidens-undersökningar kring effekter av metoder. Vilka frågor du ställer och när du ställer dem får betydelse för utfallet, som i fallet med KBT. Om detta har vi ingen debatt i Sverige. Vi lallar glatt vidare!

UPDATE: Senare forskning har konstaterat att även KBT-metoderna Motiverande samtal alt Motivational Interviewing (MI) och Teckenekonomi inte fungerar särskilt väl för missbruksområdet. Samt att den tidigare (av många) avfärdade metoden Psykodynamisk terapi visar sig vara likvärdig med KBT (för min del ser jag dem som kompletterande).

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *