Veckans ledare om RNS och avkriminalisering

På en av mina sajter, Drogkompetens, publicerar jag ledarkrönikor med mer eller mindre jämna mellanrum. För närvarande har jag blivit av med admin-rättigheterna till den sajten (mycket skumt), varför jag publicerar kommande veckans ledare här. Den är en kritik av RNS åsikter.

RNS har en fördomsfull agenda i debatten om avkriminalisering

I Drugnews (Riksförbundets för Narkotikafritt Samhälle och IOGTs officiella propagandakanal) går än en gång en företrädare för en av organisationerna bakom ut i en debatt och vilar åsikterna på en tvivelaktig tolkning av vetenskaplig forskning och begrepp. Denna gång är det RNS generalsekreterare Per Johansson som debatterar mot ett antal vänsterpartister i Blekinge kring frågan om avkriminalisering.

Låt mig inleda med att jag inte har något generellt emot vare sig RNS och IOGT, mer än att åsikterna ibland verkar grundas på annat än fakta och vetenskap. Och jag tycker att Drugnews stundtals kan erbjuda mycket intressant läsning, trots att magasinet saknar ett oberoende förhållningssätt även i nyhetsrapporteringen vad intrycket ger. Jag har tidigare länkat till Drugnews när jag hittat något intressant att skriva om där.

Att jag tagit bort Drugnews (med betoning på news) redaktörs prenumeration på Drogkompetens har inget med min inställning till Drugnews att göra, bara att jag inte var så förtjust i att hitta ett par av de nyheter jag letat upp, bearbetat och skrivit om här en till några dagar efteråt i Drugnews, utan cred.

Med det sagt, till frågan om avkriminalisering. Debatten i Blekinge, och på Drugnews, handlar om detta med kriminaliseringen av eget bruk (ringa narkotikabrott). Vänsterpartiet vill införa den modell som t ex Portugal, och i praktiken t ex Nederländerna, tillämpar, att det inte är straffbart att använda och inneha små mängder narkotika för eget bruk. Som jag nämnde i artikel om Portugal att det som är tillåtet där var en bråkdel av min egen dagliga narkotikakonsumtion på den tiden jag var tung narkoman. Det är alltså ingen massiv narkotikaorgie som andra mer liberala länder har tillåtit.

Som argument för kriminalisering av eget bruk finns, vilket Drogkompetens skrivit om t ex i illustrationen av en del av Maria Ungdoms verksamhet, den möjlighet denna lag ger att ingripa mot ungdomar som befinner sig i ett tidigt missbruk. Vad jag förstår är det huvudargumentet för motståndarna till vänsterpartiet nere i Blekinge. Och ungdomar har ett särskilt skyddsvärde för samhället, därav är den lagliga möjlighet till urinprov, LVU etc som lagen medför mycket viktig som jag ser det.

Lagen har en annan sida också, förutom att den möjliggör, och som forskning visat, missbruk av polismyndigheter för att frisera statistik över polisens effektivitet, så leder den till ökad stigmatisering och exkludering av missbrukare. Detta är en försvårande omständighet i möjligheten att återgå från missbruk till drogfrihet.

Allmänhetens attityder gentemot missbrukare, och före detta missbrukare, är oftast mycket negativ. Om inte annat så illustreras det av den självbiografiska ljudbok som jag håller på att producera, men det kan vi nog utgå från vara en allmängiltig föreställning. Detta är till nackdel för såväl aktiva missbrukare, som de fd missbrukare som försöker resocialisera sig tillbaka till samhället.

Detta synliggörande av kategoriseringar som är till nackdel för en individ, jämfört med normen i samhället, kallas stigma och kommer från Goffmans teoribildning (för en utmärkt sammanfattning av teorin, se denna länk http://socialpsykologi.twice.se/goffman-stigma.html)

För att denna negativa effekt ska motverka fd missbrukares chans att återanpassa sig till samhället måste bakgrunden alltså vara känd. De flesta missbrukare är, turligt nog, inte lika öppna med bakgrunden som undertecknad. Men genom att ringa narkotikabrott är straffbart innebär det att det syns i belastningsregister, vilket t ex kan försvåra i jobbansökningsprocesser. Och ett jobb är, som forskning visar, en central del i resocialisationen. Synligheten av denna lag ger stigmatisering och är till nackdel för missbrukares möjligheter att bryta missbruket.

Ett argument för lagen skulle kunna vara att den har ett preventivt syfte: ”att knarka är olagligt, jag kan riskera att bli gripen, därför knarkar jag inte”. Som Drogkompetens skrev om i fredags kring vetenskapligt bevisad effektiv cannabisprevention, måste skadeverkningarna uppfattas som trovärdiga och ligga nära i uppfattningen att man själv ska kunna drabbas för att vara effektiva preventivt. Med den andel som idag grips för ringa narkotikabrott ställt i relation till hur många som någon gång använder narkotika är åtminstone jag mycket skeptisk till lagens preventiva effekt. Men, det är klart, som debatten mellan Fries och Johnson samt Maria Larsson från i somras handlade om, det är så klart intressant att få denna effekt vetenskapligt belagd. Lagen saknar utvärdering.

Så till Per Johanssons debattinlägg. Han inleder med att kritisera Vänsterpartisterna som debatterar för att använda ohederliga debattmetoder genom som han skriver att de använder sig av ”Ett klassiskt guilt-by-association-knep att ta till när de sakliga argumenten inte riktigt håller”. Därefter går han igenom en bakgrund och tecknar problematiken med legaliseringsrörelsen och kopplar den till frågan om avkriminalisering, i det avseendet är Per Johansson själv duktig på att använda ”guilt-by-association”-knep. Kanske håller inte Per Johanssons argument.

Per Johansson argumenterar för lagen utifrån att ”Är det inte bra att det finns stigma kopplat till dessa beteenden?” Före det hade han jämfört att använda narkotika för eget personligt bruk med ”sexköp, rattfylleri, skattebrott och hustrumisshandel”. Det är dock en väsentlig skillnad mellan dessa brott, den som du huvudsakligen skadar med ringa narkotikabrott är dig själv. Den du huvudsakligen skadar med sexköp är den prostituerade vars psykosociala tillstånd du utnyttjar. Den du huvudsakligen skadar med rattfylleri är den medtrafikant du riskerar att skada. Den du huvudsakligen skadar med skattebrott är det gemensamma samhälle du underminerar. Den du huvudsakligen skadar med hustrumisshandel är din hustru. Det är inte jämförbara brott utifrån ett samhällsperspektiv, att RNS jämställer dessa brott säger en del om organisationens värderingar.

Sedan skriver Per Johansson, och det är här han visar att han missförstått hela Goffmans teori om stigma. Han skriver: ”Men vi är inte för all tid och evighet fjättrade vid vår bakgrund. Våra liv är inte ödesbestämda utan vi har hela tiden möjlighet att välja. Vi ”äger” vår egen framtid och ingen annan kan ta ansvar för den”. Det är precis det som teorin menar att vi inte gör.

Per Johansson avslutar debattartikeln med orden ” Det samhället kan göra är att driva en restriktiv narkotikapolitik som gör det besvärligare att hålla på med knark och samtidigt gör det lättare att välja ett liv fritt från droger”. De facto är det så att det RNS och Per Johansson gör genom att urskillningslöst argumentera mot en avkriminalisering är att försvåra och göra det besvärligare att välja ett liv fritt från droger. Det förefaller som att RNS utgångspunkt är fördomar och inte vetenskap.

Slutligen, tillbaka till lagen. Frågan är om lagen är mest till nytta eller mest till nackdel. Det är otvivelaktigt så att barn i ett samhälle har ett särskilt skyddsvärde, och att det är särskilt angeläget för ett samhälle att verka för att de inte drabbas av t ex narkotikamissbruk. I det avseendet förefaller det åtminstone som att lagen om ringa narkotikabrott har en viktig uppgift att fylla. Men frågan är varför det inte skulle vara möjligt att åldersreglera en tillämpning av lagen om ringa narkotikabrott, så att samhällets insatser med LVU, urinprov etc kvarhålls men den för missbrukarna så stigmatiserade och inhumana delen av lagstiftningen undanröjs. Det borde vara möjligt. Min åsikt är att det är ditåt vi bör kasta blickarna åtminstone. Men mest av allt behöver vi en mer vetenskaplig debatt i frågorna.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Veckans ledare om RNS och avkriminalisering”

  1. Det är inte orimligt att se även konsumtion för eget bruk som skadligt för andra.

    Du gör det inte, och det är bra så.
    Men jag tror att varje försök till debatt underlättas om man förstår hur motståndaren tänker.

    Den motståndare jag avser, det är inte RNS nu, för dem vet jag ärligt talat inte mycket om, utan IOGT i dess internationella vidd, som jag vet lite mera om.

    Den historiska bakgrunden är rätt enkel: Alkoholen sågs som en skadlig agent som orsakade hustrurs och barns lidande. Idéerna om rusdrycksförbud kom därifrån. Sedan visade sig just de idéerna vara kontraproduktiva, när de väl förverkligades i t.ex. Finland och Amerika.

    Men idén levde kvar om alkoholen som en ond agent, som orsakar ekonomisk, fysisk och psykisk skada såväl för familjer, för den som blir beroende, och undantagsvis till och med för måttliga konsumenter.

    Kort sagt: Alkoholen anses, inte utan viss rätt, orsaka olycka. Oskyldiga barn, alkoholistbarn, anses ta skada – ibland för livet.

    Nykterhetsrörelsen har i Skandinavien varit osedvanligt framgångsrik i sina strävanden att påverka politik och lagstiftning, men man ska inte lura sig av det. IOGT har först och främst fått sitt existensberättigande genom att stödja de människor som insett sig vara alkoholister och efter det kommit fram till att de, för att inte förlora kontrollen över sina liv, måste leva som nyktra alkoholister. Detsamma gäller också många religiösa samfund med nykterhetskrav.

    För den nyktre alkoholisten är det _en_ attraktiv strategi att demonisera alkoholen. Den egna erfarenheten kan ju lätt tolkas som att det är alkoholen och dess beroendeframkallande effekt som är boven i dramat. Kan man bara se till så att man själv och alkoholen hålls på avstånd från varandra, så förlorar man inte kontrollen över sitt liv. Inte heller förlorar man makens/makans kärlek, sin familj, sin hälsa eller andra saker som man behöver.

    Denna bild överförs sedan på ”knarkaren”.

    Inte helt obefogat, skulle jag vilja påstå.
    Men inte helt mitt i prick heller.

    Men där har vi, som jag ser det i alla fall, kopplingen till företeelser som ”sexköp, rattfylleri, skattebrott och hustrumisshandel”. De anses alla skada någon annan än den som utför själva handlingen.

    Även om en legalisering skulle innebära att kopplingen mellan ”knark” och brottslighet skulle brytas, så finns bilden av de oskyldigt drabbade barnen kvar. Barnen som inte kan värja sig mot den skada de drabbas av på grund av förälderns drogkonsumtion.

    1. Jodå, jag är med på dina tankar. Jag hoppas att jag använder orden ”huvudsakligen sig själv” kring missbruket. Det finns alltid anhöriga, och vänner, det finns arbetsplatser som får produktionsbortfall etc. Och i lagen finns helt klart en instängningmekanism som leder till att barnen fortsätter att skadas.

  2. För att vara en person som inte har något emot IOGT-NTO och RNS så lägger du väldigt mycket tid på att attackera dessa organisationer och deras företrädare…

    1. Niklas, nej jag lägger inte alls ned särskilt mycket tid på att attackera de där organisationerna. Och definitivt inte i relation till hur mycket skada de båda organisationerna gör med deras inhumana och ovetenskapliga infallsvinkel på missbruk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *