Prostitutionsreflektioner

Det har ju varit en del skriverier om prostitution den här sommaren. Bland annat har ju sexköpslagsutredningen orsakat en del debatt. Och så är det valrörelse och i denna valrörelse har vi förutom ett ”invandringsfientligt” parti ett frihetsfientligt parti i form av Liberati-avdelningen av Folkpartiet. Och så falangen ”nyliberaler” i Centern.

Det är många som, utifrån okunskap och ideologi, vill förenkla prostitution exkluderat trafficing till något så enkelt som en frivillig överenskommelse och till vilket jobb som helst. Och det underlättar inte debatten att som t ex den centerpartistiska riksdagskandidaten Hanna Wagenius ta utgångspunkt i resonemang från en ovetenskaplig bok som den Petra Östergren skrivit och som mer kan betraktas som skönlitterär än faktamässig.

Det är så lätt att tycka och ha goda frihetsintentioner, men en del av dessa ämnen är som tidigare konstaterats betydligt svårare än vad det kan verka vid en första anblick. Det har sin betydelse att 60% av sexsäljarna varit utsatta för övergrepp i barndomen och hur det kan påverka ”sexlivet” i ett senare skede (t ex forskningsartikel 1, 2), varför enbart den okunnige pratar om det som generaliserat frivilliga transaktioner.

Det är många som har åsikter om prostitution, få i debatten har dock egen erfarenhet. Det är mer dessa proffstyckare som hörs, särskilt hörs dessa nyliberala proffstyckare i den del av debatten som förs över internet, och det blir väldigt skevt. De gånger som de med erfarenhet kommer till tals är proffstyckarna måna om att marginalisera och minimera dem, så gör t ex riksdagskandidaten Wagenius:

[…] sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.

En annan riksdagskandidat, från Folkpartiets Liberati, skriver på sin blogg om behovet att legalisera prostitution och som kritik mot sexköpslagen att legalisering skulle avskaffa den stigmatisering och skam som är förknippat med prostitution. Det tror jag inte alls på eftersom sex är en sammansmältning av individers personliga och rumsliga integritet som gör att den som frivilligt eller ofrivilligt säljer detta av kollektivet och i många fall av sig själv kommer att betraktas som mindre värd än den som inte säljer denna intima sammansmältning, det kan inte en legalisering förändra. Detta var för övrigt även ett av resultaten i undersökningen om effekterna av legaliseringen i Nya Zealand.

Den riksdagskandidaten, kvinnan från Liberati, argumenterar för legaliseringen utifrån en bok som heter ”14 år till salu”, och det är väl det som gjort mig mest upprörd i denna debatt. Boken handlar om hur en 14-årig tjej i en svensk småstad blir utsatt för en våldtäkt och sedan hur hon hamnar i prostitution till följd av återupprepningstvånget (se forskningen ovan) i kombination med vad som kan beskrivas som sexmissbruk och missbrukets effekter av att hantera känslor. Detta är väl beskrivet i boken, men det intresserar inte riksdagskandidaten för i hennes värld är det enbart viktigt att motivera Liberatis felaktiga tolkning av frihet och rätten att sälja sin kropp. Att tro att det är skammen som driver den 14-åriga tjejen, likväl som att tro att den försvinner med legalisering, är att förenkla situationen väl mycket för att uttrycka det milt. Men det är å andra sidan Liberatis signum, politik för och av den ofullständiga tanken.

Men det är också signum för dessa liberala proffstyckare. De vet att tolka sexsäljarnas åsikter och tankar, de hävdar gärna att sexsäljarna inte själva vet vad de talar om, alternativt har de ”tvingats” av regeringen och samhället att tycka något. För Folkpartiets riksdagskandidat är det oväsentligt att den bok som hon använder för att försvara en legalisering innehåller följande tydliga exempel på vad den 14-åriga tjejen själv tycker och upplever (från pocketen):

1. Om det första tillfället: ”…äckligt…. Allting var bara hemskt” (s 56)

2. Om att sälja sex: ”Även om det var rätt uselt att känna att det var det enda man var, så var man i alla fall någon” … ”Jag inbillade mig att det dämpade ångesten. Jag hade liksom någonstans att göra av den. Men det vara just då det kändes bätre. Efteråt var den tillbaka och mycket värre. Det är väl ungefär som att en del skär sig för att dämpa ångesten. Jag hade sex i stället”. (s 110)

3. Om att sälja sex och om sexköpare: ”Jag ville göra mig själv illa, jag tyckte att jag förtjänade det, att jag inte var värd mer” … ”Då var det bra med de män som var mer våldsamma”. (s 115-116)

4. Om en av de psykologiska funktionerna i prostitution och om sexköpare: ”Jag kände mig smutsig och värdelös. Äcklig. Fast, det var inte direkt så att självförtroendet blev bättre. Det blev ju tvärtom, de bröt ner det totalt. Och ju sämre det blev, desto mer bekräftelse sökte jag av männen.” (s 126)

Detta är vad sexsäljande handlar om för många. Genom en legalisering blir detta enklare och mer möjligt att upprepa, och sanktionerat av samhället. Är det ett samhälle vi vill ha? Eller vill vi ha ett samhälle som strävar efter att minska detta?

Den folkpartistiska riksdagskandidaten använder boken 14 år till salu som argument för en legalisering, när jag frågar tjejen boken handlar om, eftersom jag känner henne privat, vad hon tycker i frågan svarar hon:

”Jag är så mycket emot en legalisering som man kan vara!”.

Men det kommer inte nyliberalerna att lyssna på, det är ju ”bara” ord från någon som vet vad hon talar om.

Edit: En av dessa nyliberala ledarskribenter har haft invändningar kring min tolkning av ledaren i Expressen att prostitution är som vilket arbete som helst, varför jag tagit bort den hänvisningen i texten ovan. Min tolkning, my bad, jag ber om ursäkt för det.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *