Frihet

Jag samtalade konstruktivt och intressant med Liberatis Amanda Brihed på twitter förut idag, och vi kom som igår in lite på ”frihetsfrågorna”. Sedan läser jag Moderaternas Kent Persson idag som skriver om Frihet. Frihet, var precis som för Kent, en av grunderna till mitt politiska engagemang en gång i tiden för länge sedan. Då hade jag en lite mer begränsad syn på vad frihet är än vad jag har idag, läs att den definierades utifrån ”libertarianska uppfattningar”.

Men frihet är inte ett så enkelt koncept som ”allas rätt att välja till vad man vill så länge man inte skadar någon annan individ”. För många är frihet idag att kunna ladda ned vad som helst när som helst hur som helst från nätet, för andra innebär det inkomstbortfall, och därmed minskad frihet. Den frågeställningen är komplicerad. Valfrihetsfrågor kring skola, vård, välfärd o dyl är lite enklare, så länge inte konsekvenserna av någons ökad frihet inom dessa områden blir en minskad frihet, t ex i form av sämre resurser till mindre vald vårdcentral etc, och därmed sämre vård. Inte heller i den valfrihetsfrågan är frihet enkelt.

Som jag tidigare berört kan en frihetsfråga som motstånd mot begränsning av den enskildes integritet i termer av drogtester i själva verket resultera i att friheten blir mindre. För många är också avregleringar av drogområdet en frihetsfråga (legalisering), staten ska inte lägga sig i vad enskilda människor stoppar i sig, vilket skulle innebära att fler går från bruk till missbruk enligt vedertagen och vetenskapligt bevisad beroendelära. I de fallen har avregleringarna inneburit en minskad frihet för de som är i beroende. Det är förmodligen färre än de som hanterar droger utifrån bruk, frågan för politiken är i så fall om det är värdefullt att prioritera att färre hamnar i frihetsbegränsande missbruk än att flera får svårare att genomföra sitt bruk. I det fallet föredrar jag att prioritera den mest utsatta gruppen, vilket självfallet är de som hamnar i beroende än de som får svårare att hantera sitt bruk.

Motsvarande argumentation brukar anföras kring begränsningarna i friheten kring sexsäljande respektive sexköpande. Där ska inte staten lägga sig i anser vissa, det är en frihetsfråga. Samtidigt finns det en hel del forskning som visar på att sexsäljare ibland säljer sex utifrån psykologiska effekter, t ex tvångsmässig upprepning etc. Att då genomföra ”frihetsreformer” som underlättar detta upprepande är i själva verket att vidmakthålla denna tvångsmässighet, dvs en minskning av dessa individers frihet. I det fallet är det angeläget att samhället inte medverkar till att minska friheten för den mer utsatta gruppen, även om det medför svårigheter för många sexköpare. Sedan finns det som Amanda påpekade i samtalet kring sexköpslagen ett flertal problematiska effekter av ”horstigmat” som inkorporerats i samhällets lagstiftning, bemötande och effekt hos sexsäljare, då blir de viktiga frågor att lösa utan att man för den delen utökar frihetsbegränsningen för de individer som mindre fritt ”valt” att hamna i området. Det går, om man pratar om dessa frågor. Tyvärr är de som många andra stigmatiseringsrelaterade frågor inte särskilt attraktiva för dagens politiker att tala om. I det fallet är t ex Liberatis arbete bra, men vi skulle behöva politiker som berör dessa frågor utifrån annat angreppssätt än Liberatis…

På motsvarande sätt som ovanstående kan man föra olika resonemang inom olika politiska områden. Frihet är inte en enkel fråga, men kanske den viktigaste. Det är bekymmersamt när en tolkningsvariant utger sig för att ha det enkla och det enda rätta konceptet och tolkningen av vad frihet är. Frågan är mer komplicerad än så, utifrån min synvinkel iaf.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *