Osakliga pajaskonster om sprututbyte

I dagens SvD går ett antal moralister, eller vad man nu ska kalla den samling organisationer som skriver ett debattinlägg med medvetna felaktigheter, till angrepp mot sprututbytet i ett desperat försök att påverka Stockholms landstingsbeslut idag.

Det är en samling av Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF), Blåbandsrörelsen, IOGT-NTO, Hassela, Svenska Narkotikapolisföreningen, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), Kriminellas Revansch I Samhället (KRIS) och Riksförbundet Anhöriga Mot Droger.

Det är märkligt att det inom alla dessa organisationer inte finns en enda företrädare som kan läsa forskning och statistik. Men då skulle å andra sidan inte organisationerna baseras, som idag, på gammalmodiga föreställningar om moral, utan i stället diskutera frågeställningar kring missbruk utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

Dessa organisationer för fram tre argument mot sprututbytet:

1. Sprutbyte skyddar inte mot hiv. Vare sig Socialstyrelsens utvärderingar eller internationell forskning ger stöd för att sprutbyte i sig skyddar mot hiv-smitta bland injektionsnarkomaner.

Det är inte sant att forskningen inte ger stöd. Uppenbarligen är inte organisationerna uppdaterade på den senaste forskningen. I tidskriften Addiction presenterades tidigare i år den senaste och mest omfattande metastudien som jag sett där forskarna sammanfattar resultaten enligt följande:

conclude, there appears to be ”tentative” evidence that needle-exchange programs reduce HIV transmission among injection-drug users.

Med andra ord, det dessa organisationer påstår i dagens SvD är inte sant. Det finns mer intressant att läsa om denna studie här (t ex om svagheten i en del program som av märklig anledning begränsar antalet sprutor som delas ut, vilket självfallet försvagar möjligheten för programmen).

2. Sprutbyte leder inte vidare till Narkomanvård. Sprutbytesprogrammen i Malmö och Lund har inte visat att deras verksamhet leder till att missbrukarna slussas vidare till vård som de annars inte har påbörjat. Internationella erfarenheter ger samma besked. Sprutbyte räddar inte liv.

Det här argumentet har jag lite svårt att förstå. Det bygger möjligtvis på en naiv föreställning om att en missbrukare slutar missbruka för att någon säger det till en. Har något sprututbyte motiverats med att det ger en möjlighet att påverka missbrukaren att sluta missbruka bygger det på samma okunskap om missbruk som ovanstående organisationer visar. Sedan den sista meningen, sprututbyte räddar inte liv, well, vilken, exakt vilken, vetenskaplig undersökning stöder det påståendet? Det vill jag gärna veta!

3. I Sverige har Skåne de högsta narkotikarelaterade dödstalen trots att man där delat ut sprutor i över 20 år. I Göteborg, där man inte delar ut sprutor, är dödligheten inte ens hälften så stor.

Det framgår inte varifrån dessa organisationer har fått sitt underlag för detta påstående. Det är dock felaktigt. Jag använder mig av den officiella statistik som presenteras av CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). Där framgår att vad det gäller den narkotikarelaterade dödligheten så är antalet avlida de tre senaste statistikåren för Skåne 38, 36 och 30. I Västra Götaland är siffrorna 26, 29 och 20.

Det kan verka som att dödligheten är mycket större i Skåne. Fast det är direkt synligt att dödligheten inte är dubbelt så stor. Men man ska också komma ihåg att sprututbytet bedrivs i Malmö och Lund. Relaterat till antalet invånare finns den högsta andelen missbrukare (år 2005, senaste statistikåret) i ordning i Landskrona, Sjöbo, Klippan, Malmö.

Och vad det gäller dödlighet måste hänsyn tas till antalet tunga narkomaner (ju fler narkomaner desto större risk för hög dödlighet verkar ju inte vara ett helt tokigt antagande). I det perspektivet kan man studera antalet tunga narkomaner per 100 000 invånare (ger en jämförbarhet). I den senaste statistikgenomgången såg det ut så här:

Malmö stad 1080
Stockholms stad 1026
Göteborg stad 739
Stockholms län (exkl stad) 628
Sverigesnittet 550

Det finns betydligt fler tunga narkomaner i Malmö än i andra städer. Hela Skåne (som tyvärr inte pga alliansens politiker har jag för mig) har inte tillgång till sprututbyte, trots att flertalet städer har stora narkotikaproblem.

Påståendet om att dödligheten är dubbelt så stor i Malmö stämmer inte, vare sig i absoluta tal eller med hänsyn taget till hur många missbrukare som finns. Debattinlägget från moralisterna är felaktigt även på denna punkt.

Sedan vad det gäller antalet HIV-smittade (dessa moralister brukar påstå att även här misslyckas Malmö-sprututbytet) är siffrorna för länen under åren 2000-2008 följande i absoluta tal:

Stockholm 200
Skåne 13
Västra Götaland 12

Motsvarande för Hepatit C-smittade:

Stockholm 2432
Skåne 1685
Västra Götaland 1616

Slutsatsen är att det trots allt ser rätt så bra ut för Skåne i jämförelse med hänsyn taget till antalet missbrukare.

Och en sammanfattande slutsats är att debattinlägget från dessa organisationer lämnar en del övrigt att önska, en förankring i vetenskap till att börja med. Frågan är allt för allvarlig och viktig för att debatteras på detta osakliga sätt som ovanstående moralister gör.

Som tur var röstade landstinget i Stockholm ja till försök…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Osakliga pajaskonster om sprututbyte”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *