Politik och missbruk

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Missbrukspolitik finns det ingenting som heter. Däremot finns det  alkoholpolitik och narkotikapolitik (sic, som om missbrukselände enbart skulle vara det), med de är inte några heta valfrågor, inte ens för politiker och politiskt intresserade. Jag skrev en del om det igår. Idag skriver DN om en undersökning om vilka frågor som är viktiga i valrörelsen, och AB kompletter med mer fullständig lista. Och som konstaterats finns inte missbrukspolitik med på listan.

I Aftonbladet kan man se att solidaritet hamnar på 18 plats. I solidaritet skulle man kunna hitta missbrukspolitiken, men någon sådan solidaritet finns inte, lika lite som at frågorna debatteras. Den kan också finnas med i lag & ordning, men folk i gemen drar sällan den uppenbara slutsatsen att en god missbrukspolitik leder till positiva effekter inom lag & ordning, och att ”hårdare tag” snarare både leder till mer missbruk och mer kriminalitet. Folk tror oftast tvärtom.

I sjukvård skulle missbruksfrågor också kunna finnas, i perspektivet att vi behöver mer och en annan missbrukarvård än den som bedrivs idag. Men det är knappast det folk tänker på. Inte ens politiker. Jag skrev om sysselsättning igår, men det förknippas normalt inte med missbruk av folk heller. Misbrukspolitik verkar inte finnas, inte någonstans.

Men för oss som är intresserade av att minska missbruket är såväl lag och ordning, sjukvård, utbildning och skola som sysselsättning viktiga politiska områden. Åter igen visas att missbruk är en komplex fråga, denna gång utifrån att  det berör flera olika politikområden. Det kräver en del reflektioner.

Det är få saker som i så hög grad som påverkar missbruk preventivt som sysselsättning och skola, det skulle möjligtvis vara socialförsäkringarna. Ekonomiska villkor som skapar goda psykosociala förhållanden hemma underlättar den preventiva kampen mot missbruk. När missbruk väl etablerats behövs så klart även humana ekonomiska villkor för de drabbade. Men det gäller så klart att steget före fungerar, en god missbrukarvård i sig, både innehållsmässigt och i termer av tillgänglighet. Och för att riktigt motverka missbruk, befästa resultaten av den goda vården, dvs möjliggöra för att missbrukare blir intergrerade ”vanliga” samhällsmedborgare, krävs en arbetsmarknadspolitik som skapar sysselsättning. Det är många politiska frågor som berör missbruk, som tillsammans konstituerar en missbrukspolitik.

Skulle jag välja en enda fråga som den viktigaste utifrån ett missbruksperspektiv är det villkoren för privata vårdföretag. Min erfarenhet av den offentliga missbrukarvården är att den inte alls fungerar, varken metodmässigt eller personalmässigt. Det är allt för många oinsatta byråkrater som styr den offentliga vården. Idag fungerar inte detta alls. De kommunala instanserna konkurrerar ut vårdföretagen. Politikerna har utifrån besparingsbehov dragit ner på missbruksvården, vilket turligt nog sammanfallit med trenden att utan större bevis (mer än befogad kritik, men dock utifrån bristfällig insikt, mot resultaten för alternativen) omrikta vården mot ensidig ”kortsiktig terapi” (läs ”KBT”). Det kommer att kosta tror jag, varför detta är det som jag ser den viktigaste frågan inom missbrukspolitiken.

Detta lär inte heller debatteras i valrörelsen. Alltså får man rikta in sig på sysselsättningen, vilket alternativ kan erbjuda den mest trovärdiga sysselsättningspolitiken.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Politik och missbruk”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *