Sprututbytet är fullkomligheten?

Är vi nöjda då, när vi fått igenom sprututbyte (i Stockholm om några veckor)? Den frågan känns rätt aktuell med tanke på den högljudda debatt som varit de senaste dagarna i olika ”sociala media”.

Det hela handlar just nu om Stockholms sprututbyte, och väldigt många från den s k ”nyliberala” sidan har förtjänstfullt debatterat frågan och avslöjat svagheten i argumentationen från ”IOGT-sfären” och Moderatsfären, som tyvärr båda gjort bort sig rejält. Men i IOGT-rörelsen finns en person som visat prov på lite mer sans och en hel del klokhet, uttryckt i detta blogginlägg t ex (även om jag skulle kunna ha en del småsynpunkter på redogörelsen för en del forskning, men det är marginellt). Och Robert Damberg ställer frågan, är vi nöjda med detta, borde inte målet vara att hjälpa fler att sluta. Det är en väldigt relevant fråga.

Svensk narkotikapolitik debatteras sällan. Sällan debatteras frågan om hur vi får färre missbrukare, och hur vi bäst hjälper missbrukare. DEt är en icke-fråga, rent politiskt. Jag antar att det har att göra med att missbruksområdet är ett tacksamt område, rent politiskt, att göra nedskärningar inom. Så har det sett ut under de senaste 10 åren, med ett litet undantag med lite ”Milton-pengar” under en kortare tid år 2005. Men antalet slutenvårdstillfällen har ständigt minskat, antalet behandlingshem som får slå igen ökar och beläggningen är dålig på de kvarvarande och fylls allt mer av ”lätta voltor”, åtminstine enligt de muntliga källor jag har i branschen med god insyn på ett övergripande plan.

Det ligger också i linje med det som jag sett när jag studerat platsannonser, det som ökar är nyöppnade kommunala (ibland i samverkan med landsting) öppenvårdsenheter. Att denna utveckling är i strid med såväl de teoretiska och vetenskapliga rönen man kan tillämpa på missbruk som Socialstyrelsens rekommendationer är ingenting som debatteras. Är vi nöjda med det? Jag är det inte.

Studerar man siffrorna från CAN visar årsrapporterna över skadeutvecklingen och dödsfallsutvecklingen snarare att utvecklingen går åt fel håll, siffrorna ökar. Är vi nöjda med det? Jag är det inte. Det är valrörelse nu. Missbrukspolitik kommer inte att diskuteras. Möjligtvis kan man se indirekta effekter, som synen på privat vård där en positiv inställning till privat vård är avgörande för effektiv missbruksvård. Självfallet är arbetsmarknadsfrågorna viktiga för missbrukspolitiken också, utan en ökande arbetsmarknad och en uppluckrad arbetsmarknadspolitik, likväl som uppluckrad socialförsäkringspolitik, kommer det fortsatt vara svårt för missbrukare att förstärka sin f d missbrukssposition genom inträde på arbetsmarknaden. Det är trist att konstatera det, men det är bara att inse att det är det som krävs. På det sättet kommer åtminstone missbrukspolitik in indirekt i valrörelsen, alltid något.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Sprututbytet är fullkomligheten?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *