FN kritiserar Sverige på drogkonferens

Paraplyorganisationen The World Federation Against Drugs (med koppling till RNS och IOGT) håller just nu en konferens i Stockholm med flera intressanta programpunkter. Konferensen har besökts av folkhälsominister Maria Larsson (KD) som bland annat höll ett tal.

Talet innehöll det vanliga talet om motstånd mot narkotika, hur narkotika förstör och avslutar liv, vikten av prevention, och  så den senaste trenden att prata om ”evidensbaserade insatser”. Allt låter så bra, och det är ”rätt ord”.

Men det blir allt tydligare att Maria Larsson och hennes gäng inte behärskar området, för det räcker inte med att vara motståndare mot droger. Man måste ha insikt i problemets ursprung och alternativ till det, likväl som man måste befinna sig på samma nivå som dem som väl trillar dit befinner sig, när man ska hjälpa dem tillbaka, på de drabbades ”villkor”. I det visar inte Larsson kompetens.

Och mycket riktigt kommer det välformulerad kritik mot Sveriges narkotikapolitik, från FNs drogorgan, UNDOC. IOGTs tidning intervjuar chefen för UNDOC, Antonio Maria Costa. Han ser avkriminalisering av missbruket som önskvärt och säger:

Om de avkriminaliserar bruket så instämmer vi. Det är en del i att erkänna drogmissbruk som ett hälsoproblem i stället för ett brott.

Det visar på insikt och kompetens i den frågan. I samma artikel avfärdar han legaliseringsförespråkarna som ett fåtal och en vindpust, det är inte lika insiktsfullt… Men uttalandet om avkriminalisering är klokt, och ett stöd för Vänsterpartiets narkotikapolitik, det kan inte ha varit så kul för folkhälsoministern med hennes ”evidenssträvan” att höra att FNs experter på området är emot den politik hon och alliansen bedriver…

Costa säger också i IOGTs tidning kring hur problemet med narkotikan ska lösas:

Fokus ska ligga på mänskliga rättigheter och att jobba emot fattigdom och oro i producent- och smugglingsländer. […] Synen på narkotika som ett isolerat problem måste överges. Droger är en del av fattigdom, underutveckling, kultur, hälsa och trender i samhället.

IOGTs tidning sammanfattar det som att narkotikan ska bekämpas med välfärd och sjukvård. IOGTs ordförande bloggade för övrigt idag om konferensen och skriver att hon vet hur narkotikaproblemet ska lösas (utifrån förra årets konferens):

1. Gör det fruktansvärt svårt att få tag i och att använda narkotika.

2. Underskatta inte kopplingen alkohol och narkotika.

Hade hon läst den egna tidningen kunde hon ha sett att FN-experten anser att frågan, som punkt 1 antyder, inte ska lösas genom polisinsatser, det var nog förra årets insikter bland byråkraterna som gillar sånna här konferenser vars syfte och värde nog kan ifrågasättas.

Som källa för IOGT-ordföranden Anna Carlstedts uttalande finns Robert Dupont, en 74-årig tjänsteman som ansvarade för drogpolitiken under Nixon och Ford på 70-talet. Det är lite skrämmande om IOGTs ordförande blir så inspirerad av dåtidens politik, och illa funderande politik. Att det sedan är helt korrekt att utbudsminskning är viktigt är en annan sak, men det är enbart en del av lösningen (punkt nr 2 på Annas lista förstår jag inte). Men det är som jag brukar säga, IOGT och dess personal förstår inte problemet. Det är som sagt var inte konstigt om man befinner sig på 70-talets utvecklingsnivå… 😉

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “FN kritiserar Sverige på drogkonferens”

  1. Det är sant att missbruk och kriminalitet med anknytning till narkotika har ett samband med fattigdom, kultur och underutveckling. Att en avkriminalisering skulle leda till att färre missbrukar är däremot så jävla naivt att jag smäller av!! Jag menar inte heller att fler skulle knarka om det blev avkriminaliserat. De som använder droger (de som fastnar och blir beroende) har ett hål i själen som de behöver fylla och det hålet kommer av dysfunktionella familjer, fattigdom och utanförskap. Till det kan vi lägga diverse psykiatriska diagnoser. Inget av detta påverkas av lagstiftning om det är lagligt att ta droger eller ej.

    I den bästa av världar hade barn som far illa fått hjälp så de slapp bli nakomaner. Ingen hade varit fattig, inga barn hade fått stryk av sina föräldrar eller utsatta för övergrepp. Då kunde man kanske legaliserat allt knark, kanske. Men det är tyvärr inte den världen vi lever i. Alltså behöver vi på olika fronter försöka begränsa användandet av narkotika.

    1. Hej råttan! Kul att se dig igen, du har ju varit med på mina två tidigare bloggar med kloka inlägg. Så nu kommer du smälla av, det låter inte bra. Tyvärr är jag säker på att såväl jag som FN har en korrekt slutsats att kriminaliseringen leder till att fler knarkar. Illegaliseringen leder dock till att färre knarkar. Beträffande kriminaliseringen utgår jag från såväl egenuppleft som teori. Den teoretiska ramen är en av de tre förklaringsmodellerna till missbruk, den psykologiska. Tyvärr har samhället en massa fördomar mot missbrukare, trust me, jag har själv upplevt dem, och jag har själv upplevt dem i kontakter med bl a arbetsliv (mm). Som det svenska samhället ser ut (vi som inte har den människosyn man har i USA där det snarare är en merit att ha arbetat igenom sig själv och kommit ut nykter) är det i stort sett diskvalificerande med ett tidigare missbruk.
      Kriminaliseringen gör för de arbetsplatser, och de blir allt fler, som kräver utdrag ur belastningsregistret det mycket lättare att peka ut (fd)missbrukaren. För den som då inte har backup i form av försäkringar och mentala tekniker etc blir den psykiska situationen onödigt belastad av såväl stigmat som det allt svårare läget med egenförsörjning. Det leder till onödigt många återfall till slut. Sålunda är kriminaliseringen en del som underhåller missbruket. Att kriminalisering skulle leda till att någon inte missbrukar droger tror jag som du inte på…

      I övrigt är jag överens med det du skriver.

  2. Hej själv! Klart jag inte smäller av, inte än i alla fall 🙂

    Belastningsregistret visar verkligen vem som är missbrukare men där brukar ”ringa narkotikabrott” mer vara tillägg till den övriga narkotikarelaterade kriminaliteten som stölder tex. Jag håller helt och fullt med dig att en egen erfarenhet av missbruk (som man tagit sig ur) borde värderas betydligt högre än vad som görs i dag. För vilken lärare, fritidsledare eller för den delen polis eller kriminalvårdare som helst borde det vara en merit att ha egna erfarenheter. Så länge som drogfriheten är stabil och avståndet till tidigare kriminalitet är stort.

    1. Så kan mycket väl vara fallet, men inte alltid. Och samtidigt, vilken nytta tillför den lagen egentligen? Möjligtvis skapar den en illusion för vissa polismyndigheter att de gör någon nytta (vilket de inte gör eftersom ingen narkoman slutar pga att de ständigt blir tagna för ringa)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *