Samhällets motto

Ibland kan jag undra vad som är samhällets motto. Jag har diskuterat det här i bloggen några gånger, och jag har alltid stannat vid att samhällets motto, dess kännetecken, inte borde präglas av hur man låter de starka utvecklas, utan hur samhället lyfter de som står längst från, längst ned, i den största ofriheten. Där hamnar många sjuka, och där hamnar definitivt den som är fast i någon fysiskt/psykiskt missbruk. Senast skrev jag om detta utifrån P3 Brunchrapportens specialprogram idag.

Frågan är vad samhället organiserar sig i dessa frågor. Alldeles uppenbarligen har jag många synpunkter på hur tjänstemän och politiker hanterar missbrukarvården. Men debatten verkar ointressant. Däremot skulle området betjänas av att fler kommer till tals, fler med insikt och kunskap. Ett exempel på detta är Attendos Christel Blondin. Hon har skrivit en krönika på Sociala nätet utifrån hennes erfarenheter som behandlingschef. Hon tar upp flera viktiga aspekter på missbrukarvården, bland annat hur utvecklingen sett ut. En utveckling som präglas av att det är de ekonomiska intressena som styr, inte behovet av vård. Hon redogör för hur de resurser som det offentliga vill satsa på att hjälpa dem som står ”längst ifrån”, i ett missbruk, allt mer går åt till administration i stället för vård.

Den anbudspolitik som präglat den konkurrensutsatta vården skadar de som behöver vården, och när inte ens det är nog för socialpolitikerna, och politikerekonomerna, och räknenissar i största allmänhet, väljer man billigare ”hemmaplanslösningar”. Och på det ekonomiska offeraltaret finns missbrukaren, bredvid står anhöriga och förmår inte riktiga anklagelserna rätt, mot politikerna bakom denna cyniska politik. Det är nästan komiskt att läsa att det hos de som beställer vården hos Attendo knappt ens frågas efter uppföljningar av ASI-modell (själv är jag iofs kritisk mot ASI men hellre det än inget). Men kanske är det kännetecknande för det offentligas representanter, det spelar ingen roll hur man lyckas stötta de som ligger längst ifrån, huvudsaken är att det är billigaste ramavtal.

Sedan är det självfallet så att man kan tycka att med de vinster som Attendo, och tidigare Resurs Rehabilitering, gör, så kan man anställa och minska de vinster som genereras i verksamheten. Men det är en annan fråga.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *