Misshandel i Skara

En plågsam sak som man får stå ut med som arbetssökande är att läsa platsannonser. De senaste dagarna har jag läst två från Skara kommun. Den första minns jag inte, mer än att den placerade Skara på kartan som en kommun där jag hoppas att ingen läsare har missbrukande släktingar. Dagens platsannons är en tjänst som behandlare i deras enhet för missbrukarvård. Det är en öppenvårdsenhet som kallas Beroendeenheten. Tjänsten är rubricerad Socialsekreterare. Bara det gör mig orolig.

Sedan gör jag som jag alltid gör, kikar på hemsidan. På Skara kommuns hemsida blir bilden än tydligare. Under rubriken ”Missbruk och Beroende” skriver man om behandlingen:

”I Skara kan vi erbjuda stöd och behandling på hemmaplan. […]Vi arbetar i första hand med insatser utformade tillsammans med dig. I din vardag, med dina närstående och vänner.”

Flera gånger återkommer att behandlingen sker på hemmaplan, ”i din vardag”. Öppenvården säljs in som det alternativ som finns, även om det nämns att vid behov finns institutionsvård (och det placerar trots allt Skara före många andra kommuner..). Men inriktningen är tydlig i Skara, gång på gång detta med öppenvård, utan att man någon gång förklarar varför det är hemmaplanslösningar som är det som används i första hand. Så ser det ut överallt numera. Det är öppenvård som är det prioriterade alternativet. Utan att det finns belägg för att det är så bra, snarare finns det små försiktiga skrivningar om motsatsen i Socialstyrelsens försiktiga dokument ”Nationella riktlinjer”.

För mig är det självklart att öppenvård aldrig vid ett tungt missbruk kan vara aktuellt som första/huvud- behandling utan först som en del i eftervården. Men för kommunerna är det viktigare att spara pengar än att ge den vård som behövs. Det är märkligt tyst om den frågan. För mig blir det en myndighetsorganiserad misshandel av de som behöver missbruksvård.

Det är sällan som missbruk blir så tungt att det behöver behandlas om det inte finns underliggande problematik, i annat fall är det svårt att genomgå ett tungt missbruk utan att det skapas psykisk problematik. Och här kommer nästa problem med platsannonsen från Skara. För mig är det viktigt att se dessa bitar. För missbruksbehandlingsenheten i Skara är det något annat som lyfts fram: ”En viktig del i vårt arbete är att se det friska i våra klienter och förstärka de positiva delarna.”

Och detta med det friska och positiva (kallas salutogent förhållningssätt om man vill stila) är självfallet en viktig del. Men det blir helt fel om det är det enda som lyfts fram, för att arbeta bort det sjuka och destruktiva är minst lika viktigt, för att inte säga en förutsättning för att få det salutogena att fungera. Som jag ser det. I annat fall blir det som med Arbetsförmedlingens jobbsökarkurs ”snärta dig med gummibandet om du tänker negativt”. Bara för att man tänker positivt försvinner inte det negativa. En god missbrukvård ser båda delarna. Men det kräver att man vågar erkänna det. Tyvärr är det enklare att se det positiva, och billigare, men det är inte en god missbrukarvård. Det hjälper inte och det är allt för naivt för att vara en del av vad som kan kallas en god och människovärdig missbrukarvård.

Som jag ser det är beroendeenheten i Skara en del av den fördumning som präglar den cyniska och inhumana missbrukarvården, allt under stridropet ”KBT är allena saliggörande”. Jag kan inte riktigt förmå mig att söka en tjänst där. Men jag inser att jag borde, annars lär väl socialbidraget ryka. Alltså ska jag söka tjänsten. Frågan är om det räcker med ett mail till Skara kommun och en hänvisning till denna sida?

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *