Medicinera bort människan

Det är allt tydligare att en av de starkaste trenderna inom missbrukarvården är medikaliseringen. Missbruk ses, t ex i Socialstyrelsens riktlinjer, som ett medikaliserat problem, det visar den uppsats jag håller på med t ex. Och det är inget nytt, så har det varit sedan slutet av 1800-talet, men med tanke på att problematiken fortfarande är omfattande kanske man, som jag frågar mig i uppsatsens diskussionskapitel, kan tycka att det är dags att gå ifrån den medikaliserade synen på missbruk.

Som jag ser det är inte missbruk ett problem som vårdas och botas med medicin, även om det kan behövas vid t ex heroinmissbruk. Därför är det tragiskt att läsa nyheten i Expressen om att alkoholmissbruk, liksom alla missbruk, snart kan ”botas” genom ett piller som blockerar hjärnans belöningssystem.

Det skulle vara intressant att veta om denna medicinens lösning innebär att all belöning blockeras, och om forskarna tänkt att en nykter missbrukare är en människa som inte upplever lust och belöningar när de skapas naturligt, eller om det bara är de kemiska belöningarna som blockeras. Det verkar, enligt Expressenartikeln, som att det handlar om att all belöning blockeras, vilket i så fall innebär att en nykter människa inte kommer kunna uppleva den lust som kan följa av socialt umgänge, stimulerande upplevelser i naturen, på restaurangen etc etc. Som jag ser det visar det än en gång på att den medikaliserade vägen är fel väg att gå, men visst, den är billig… Cyniskt billig.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Medicinera bort människan”

  1. Jag håller med dig om att missbruk inte främst kan botas genom läkemedel, på samma sätt som flera andra psykiatriska sjukdomar; ex. depression, inte heller kan botas genom bara läkemedel. Min tro bottnar sig i att psyket är större och mer komplext än läkemedelsforskningen kan vara, åtminstone i dagsläget.

    Jag tror inte att ett missbruk bara är ett kemiskt beroende och därför kan inte heller behandlingen bara vara kemisk. Däremot tror jag att bra läkemedel kan påskynda ett tillfrisknande. Om man kunde få bort det kemiska ”suget” (med läkemedel) kan man kanske lättare komma åt och behandla allt runt omkring missbruket. Men som sagt, läkemedel som ensam behandling tror jag inte på.

    Huruvida en ghrelinblockerare som Engels mfl forskar kring har denna egenskap återstår att se. Jag uppfattar det inte som att den går på belöningssystemet och enligt vad jag tidigare vet om ghrelin är det framför allt ett hormon som styr hunger (alltså det kemiska suget efter mat) och jag kan därför tänka mig att det har liknande funktion med alkohol, dvs. styr det kemiska suget efter alkohol.

    (Roligt att vara tillbaka efter semester och upptäcka inlägg där jag har åsikter! Hoppas det annars är bra med dig!)

    1. Maria: Jag gillar dina åsikter! Och dina frågor! 😉 Iaf, visst är det så att olika läkemedel kan vara till hjälp, kortsiktigt, och möjliggöra en mer bestående behandlingsinsats. Det jag vänder mig mot är främst den trend som finns där vården stannar vid läkemedelslösningar. Det håller inte, som jag ser det. Debatten är iaf viktig tycker jag.
      Sedan, allt gott, och vi hörs här och där hoppas jag!

  2. Nej, att vården av psyket stannar vid läkemedelslösningar är förkastligt. Ibland förståeligt eftersom det är billigare (dock vet jag inte om det fortfarande är det om man inte bortser från kostnaderna för läkemedelsutvecklingen) och kräver mindre empati och engagemang från vårdpersonalen, men knappast eftersträvansvärt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *