Korttänkt SvD om gängkriminalitet

SvD lyckas i sin ledare idag presentera en rätt korttänkt och dålig analys över gängkriminaliteten och ungdomsbrottsligheten. Precis som samhället i stort. SvD hyllar gårdagens förslag om bättre samordning mellan myndigheterna Polisen, Skatteverket, Kriminalvården och Kronofogdemyndigheten. Fokus är att komma åt pengarna i den organiserade brottsligheten. Enligt samhället är det pengarna som drar, och det är det ju så klart, till viss del. Eller på ett sätt.

SvD hade kunnat göra en annan analys, man börjar och avslutar ledaren bra. Däremellan går tankarna för kort. Inledningen handlar om att för en del tonåringar präglas tiden av

”Schysta kamrater att umgås med, föräldrar som bryr sig, uppmuntrar och ställer krav, vänner och bekanta som finns nära i stunder av frustration och glädje”

och så konstaterar SvD att för andra ser det inte ut så. Trassliga familjeförhållanden och ”fel kamratgäng” skapar kriminalitet. Och så är det ju. Trassliga familjeförhållanden där först föräldrar och sedan kompisar inte lyckas skapa den där tryggheten, goda självbilden, känslan av tillhörighet till något positivt större, känslan av att vara kompetent och kunna något och förmågan att kunna känna och härbärgera känslor av olika slag. Det som behövs för att vi ska bli fungerande människor. Det fallerar ibland. Och då blir det lätt att man väljer alternativa lösningar på de behoven, där ligger, som jag ser det, kärnan till ungdomsbrottsligheten. Pengarna och dess dragningskraft är något yttre och inte kärnan, därmed inte heller lösningen på det som SvD säger sig vilja komma åt.

SvD tror, på sedvanligt misslyckat högervis, att:

Samhället måste signalera för ungdomar att det blir påföljder när de begår brott, annars är risken stor att de klättrar ganska snabbt på den kriminella karriärstegen.

Jag skulle vilja se den vetenskapliga grunden för att påföljder, straff, leder till lust att vända tillbaka till ”det vanliga samhället”, om man inte har de ovanstående behoven tillfredställda. Det kan inte straff åstadkomma, enbart korrekt vård. Alltså är en satsning på vård klokare än det som SvD propagerar för – kortare tid mellan brott och straff. Den strategin som SvD stödjer kommer att misslyckas.

SvD har rätt i avslutningen:

Att förhindra att unga människor dras in i kriminalitet måste vara det prioriterade målet – både för den enskildes och för samhällets skull.

men deras analys över vägen dit imponerar inte. Den är alldeles för korttänkt.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Korttänkt SvD om gängkriminalitet”

  1. Läste just den här ledaren – tre gånger – men fick inte ihop den. Och du förklarar glappet – tack!

    Det verkar som SvD hakar på Beatrice Ask idéer tidigare i veckan om hur man ska stävja ungdomsbrottsligheten – med hårdare straff. (http://tinyurl.com/nwet7h)

    Det som känns märkligt är hur diskussionen om ”förebyggande åtgärder” som annars brukar vara politikernas melodi i den här diskussionen har tystnat.

    Steget från att ha ”trassliga hemförhållanden” till att bli en del av ”grov organiserad brottslighet” är ju vare sig givet eller särskilt kort. Någonstans däremellan bör det väl finnas en rimlig chans att fånga upp ungdomarna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *