Samhällets trender och dess exkludering

Det finns en underliggande diskurs i samhället som stör mig. Den är; En gång utanför – alltid utanför. Riktigt så är det ju inte, men min känsla är att trenden ser ut så. Och självfallet pratar jag om missbruk. Jag har haft denna känsla rätt länge, och jag har skrivit om det förr, bl a här men också i flera andra inlägg. Nu i förra veckan kom ännu ett exempel på det, det är Sundsvalls kommun som bestämt sig för att utesluta dem med eventuella alkoholproblem från att bli anställda (Dagbladet). Sedan tidigare har flera domar i rättsväsendet konstaterat att det är ok att söka efter narkotika eftersom det är förbjudet.

Däremot säger ett prejudikat i Arbetsdomstolen (AD 1998 nr 97) att det är mycket tveksamt om alkoholtester är förenliga med lagen. Men det spelar ju ingen roll, för tjänstemän, och politiker, i Sundsvall (m fl orter) har bestämt sig för att den som har missbruksproblematik helst ska hålla sig utanför samhället.

I den text-tv-nyhet där jag först läste om Sundsvalls beslut och fackförbundet Kommunals åsikter om det kallade en ombudsman från Kommunal kommunens agerande för diskriminerande. Och det är rätt intressant. Samhället har genom lag och (den socialdemokratiska) propositionen (1997/97:179) slagit fast att missbruksproblematik inte är grund för diskriminering och att missbruk inte är att betrakta som ett socialmedicinskt handikapp (förutom vad det gäller att missbrukare kan räknas som arbetshandikappade inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder).

Därför är det fritt fram att behandla missbrukare annorlunda, t ex påstå att ett tidigare missbruk är att betrakta som ett hinder att stå till arbetsmarknadens förfogande, något som jag varit med om. Men om samma mening skulle ha fällts om någon som haft en annan allvarlig sjukdom som riskerar återfall, då hade det varit en annan sak. Fast även det ligger ju i tiden och dess diskurs, missbrukare, aktiva och fd, ska inte allt för lätt komma in i samhället. Utanförståendet är viktigt för samhället att bevara, tydligen. Det är synd att det inte finns något politiskt parti med en ideologi som ser annorlunda på människors lika värde och rättvisa.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Samhällets trender och dess exkludering”

  1. Jag måste hålla med dig här, det är tyvärr så: en gång missbrukare, alltid missbrukare. Har vården stämplat dig som missbrukare får du ingen annan vård (oavsätt om du har annan problematik utöver missbruket). Filosofin ”du är missbrukare, du ska ha vård för ditt missbruk” gillar jag inte alls.

    Hur ska man någonsin kunna bli av med sitt missbruk om man inte hittar de bakomliggande faktorerna. I mina ögon är detta ologiskt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *