Missbruksforskning

För ett tag sedan skrev jag om den forskning som SiS i samarbete med Professor Fridell vid Lunds Universitet presenterat nyligen. Det finns några ytterligare intressanta resultat i denna forskning. Rapporten konstaterar:

1. ”Det är fortfarande (2008) vanligt att alla missbrukare erbjuds samma behandling, till exempel 12-stegsbehandling, vilket går emot kunskapsläget eller att de får eftervård med metoder som helt saknar evidens, eller ännu sämre, att metoderna helt saknar verksamma inslag vid missbruksbehandling såsom hög struktur och fokus på missbruket (SBU 2001; Socialstyrelsen 2007). Lösningsfokuserad metodik är en sådan mycket populär metod utan empiriskt stöd.”

Detta pekar på ett par intressanta faktorer.

För det första; Visst är det som rapporten skriver inte så att alla missbrukare har samma utgångsläge och samma behov och att varje behandlings måste skräddarsys till individen. Däremot är det lite märkligt att det alltid är så lätt för vetenskapsakademin att kritisera 12-steg, jag menar visserligen att metoden förtjänar en del kritik, men, den innehåller också många förtjänster. Det hade varit intressant om forskarvärlden kunde anta ett mer salutogent perspektiv och granska vad i 12-steg det är som egentligen fungerar. För oavsett vad man tycker om 12-steg och dess mytiska angreppssätt och stundtals ovetenskapliga inställning så är det många många många som lämnat missbrukarlivet genom 12-steg, och oavsett individers olika behov finns det nog några gemensamma faktorer som krävs för att en individ ska lämna missbruket bakom sig. 12-steg innehåller nog (enligt min syn) en del av dessa.

För det andra; detta med lösningsfokuserad metod. Den bygger på att lösningen finns inom varje människa och att man ska strunta i det som ”inte fungerar” och fokusera på det som fungerar och göra mer av det, dvs ”tänk positivt”. Det är en grov förenkling och det är rätt märkligt att detta angreppssätt ens finns med som behandlingsmetod kring missbruk. Självfallet ska man utgå från människan och ha en tro på människan, men, att dels utgå från att lösningen finns i människan och ingen ”yttre” förändring (t ex terapi av underliggande problematik, kognitiva verktyg för förändra tankar etc) behövs är ”mumbojumbo” enligt mig, och dels räcker det inte med att ”tänka positivt”. Vore det så enkelt skulle inte problemen se ut som de gör, alla som varit i tungt missbruk har försökt på egen hand att ”sluta” (=tänka positivt etc). Och som Fridell skriver, det finns inget vetenskapligt bevis för att metoden fungerar. Alltså borde den inte alls användas. SiS som är medutgivare till aktuell ”Fridell-rapport” borde ta till sig detta och se över metodiken på en del av de egna hemmen, t ex SiS-hemmet Bärby.

2. Dödsfall. Studien bygger på kvinnor som vårdades på SiS-hemmet Lunden 1997-2000, totalt 230 kvinnor. Av dessa valdes 132 ut som urval för närmare studie. 5 år efter avslutad vård har totalt 19 av kvinnorna avlidit. Studien skriver ”Jämfört med personer med samma kön och ålder i totalbefolkningen ger detta en Standard Mortality Rate (SMR) = 5,3 i gruppen i sin helhet. Andelen avlidna är alltså cirka 5 gånger högre än i en åldersmatchad grupp kvinnor ur normalbefolkningen.” I samtliga dessa fall är dödsorsaken narkotikarelaterad, mestadels heroin-, piller- eller amfetamin-överdos.

Detta bode vara intressant läsning för bloggen ”Drogliberalen” som förutom att på sin blogg presentera fantasifulla lösningar i en kommentar till detta inlägg helt utan grund (vilket verkar vara drogliberalers största nöje) presenterar påståendet att den största dödsorsaken inte är droganvändandet. Det är lite trist att osaklighet och verklighetsfrämmande fantasier om missbruk ska prägla debatten (läs gärna hans inlägg som jag länkat under fantasifulla och tänk er gärna in i den heroinist som vill sitta i ett övervakat rum under sitt ”hög” (Markus ord) så ger det väl en bild av en drogliberals verklighetsanpassning, det är märkligt att det är så lätt att ha åsikter om missbruksområdet när man helt saknar kunskap eller insikt).

Vidare är det åter igen en påminnelse om att det fortsätter att dö missbrukare efter missbrukare utan att politikerna verkar vara särskilt bekrymrade över detta.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Missbruksforskning”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *