Menar Professor Fridell att knarkare är korkade?

Det är rätt intressant att läsa forskning om missbruk och beroende. Mitt uppsatsprojekt kommer delvis handla om det. I dagens SvD presenteras en forskningsstudie från Statens Institutionsstyrelse (SiS) som bla Professor Mats Fridell vid Lunds Universitet gjort. Den innehåller mycket intressant, och en del upprörande. Jag har för avsikt att skriva en del om detta under en tid framöver.

Ovanstående forskningsrapport handlar om hur det gått 5 år efter 230/132/109 (de olika urvalen) kvinnors placering vid ett av SiS behandlingshem (f ö dessa 5 år som SiS tjatar om och som hindrar mig att söka jobb vid SiS är rätt störande). I forskningsöversikten tar Fridell & Co upp en slutsats:

Begåvningsnivån hos kanske så många som 40 procent av tvångsvårdade män och kvinnor ligger klart under normalbefolkningens. Tre nya studier pekar på detta,[—]

men med det inledande tillägget:

En dimension som i regel försummats och som inte heller bedömts i den här studien är klienternas begåvningsnivå.

Alltså, begåvningsnivån används inte i aktuell forskningsrapport, det är ord som ”kanske” och ”pekar på” och det är enbart 3 studier som inte ens närmare presenteras. Frågan är varför då denna ”slutsats” finns med i aktuell forskningsrapport, vad vill Fridell säga med det? Vill han etablera diskursen att missbrukare blir man för att man har en lägre begåvningsnivå? Och som sagt, vilken relevans har det när han inte ens använder det… För min del tyder detta på att kvaliteten vid Lunds Universiets forskningsrapporter kanske inte behöver vara så hög.

12-stegsmetoden, ibland märkligt kallad ”Minnesota-modellen” av Fridell, det trodde jag var ett begrepp som enbart användes på typ 80-talet, avhandlas på en del ställen i aktuell forskningsrapport. Inte sällan lite småkritiskt. En passage är särskilt intressant att studera givet Fridells förmodade diskurs att missbrukare är korkade:

En särskilt viktig aspekt att beakta om Minnesota- eller 12-stegsbaserade modeller används på personer som inte har god social förankring är att de måste frångå kravet på egen erfarenhet bland de anställda och betona den professionella skolningen. Medan egen erfarenhet av missbruk bidrar till bättre resultatnivåer i multicenterstudier från USA (Ouimette, Finney & Moos 1997, 1999, 1999a) kräver behandling av psykiskt sjuka personer såväl anpassningar av den emotionella intensiteten i behandlingssituationen som att personalen har adekvata kunskaper om psykiska sjukdomar. Sådana specialmodeller har utvecklats i USA (Gerdner & Sundin 1998).

I detta sammanhang skriver alltså Fridell att en större studie i USA kommit fram till att behandlingspersonal (inom ramen för 12-steg som det måste förstås) med egen erfarenhet av missbruk bidrar till att resultatet av missbruksvården blir bättre, men när det gäller psykiska sjukdomar måste personalen ha kunskap kring psykiska sjukdomar. Fridells slutsats i forskningsöversikten blir då att avfärda personal med tidigare erfarenhet, och framföra kravet på att 12-stegshem måste frångå kravet på att personal ska ha egen erfarenhet. En alternativ slutsats hade ju varit att konstatera att det är viktigt att personal utbildas i psykiska sjukdomar, som komplement till den egna erfarenheten. Men det är klart, eftersom det förefaller vara så att Fridells åsikt som han underförstått framför i aktuell studie är att knarkare är korkade får man ju anta att han inte tror att vi kan lära oss något.

Med detta bekräftar Fridell den bild som jag känt och stött på mer eller mindre uttalat under min utbildningstid, vi som har ett tidigare missbruk bakom oss ska inte vara i den akademiska och professionella världen runt missbrukarvård. Frågan är varför ”alla” inom socialt arbete verkar vara så rädda för oss med eget missbruk bakom oss.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Menar Professor Fridell att knarkare är korkade?”

  1. Stringent analys!
    Inte ofta man stöter på så tydligt ifrågasättande av (f.d.) beroendes exklusion, oavsett sammanhang.
    Ett svar på din avslutande fråga skulle kunna vara att deras kunskapsmonopol är hotat.
    En annan upprörande tendens är att många behandlingsskolor, och då särskilt den professionaliserade 12-stegsrörelsen i Sverige är så dogmatiska och förkastar alla alternativ till deras världsuppfattning.
    Ser fram emot att läsa dina kommande inlägg i ämnet.
    Jag undrar vad din uppsats handlar om.

  2. Den här meningen: ”de måste frångå kravet på egen erfarenhet bland de anställda och betona den professionella skolningen” visar med all önskvärd tydlighet att Fridells syn på professionell skolning inte är i fas med de senaste 20 årens pedagogiska och didaktiska forskning.

    Begåvning är dessutom ett begrepp som de allra flesta seriösa didaktiker frångått, då det är alltför många variabler i exesterande mätningar av begåvningsnivåer. Begåvningstesterna bevisar helt enkelt inte begåvning.

    Jag skulle dessutom vilja träffa den ”professionellt skolade” som kan förklara känslan av att tända på trots att hela kroppen och hjärnan skriker GÖR DET INTE.

  3. Intressant begrepp det där, förresten. ”Professionell skolning”. Vad jag vet så är den som studerar inte professionell. Det blir den när den börjar jobba.

    Ska man hårddra begreppet så handlar det om att ha tillgång till praktisk erfarenhet i sina studier, och då innehar ju den fd missbrukaren som läser medicin/psykologi betydligt större professionell skolning än någon som saknar den bakgrunden. Begreppet torde därför kunna ses som ett rejält akademiskt självmål av herr professorn…

  4. Pingback: Missbruksforskning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *