Jag vill leva

Jag har just sett dokumentären ”Jag vill leva” av Tom Alandh. Som många gånger förr berör den filmaren mig. Jag har lite svårt att samla ihop mig efter att precis ha avslutat den här dokumentären. Det är rätt starka känslor. Mest sorg, men också ilska.

Dokumentären handlade om Kenta, en av medgrundarna till Basta, en kille som efter 10 års nykterhet tog ett återfall som skildras i dokumentären. Den handlar om försöket att komma tillbaka och det ser rätt bra ut, det blev som han lovade dottern, en 50-årsfest där han var nykter efter att ha brutit återfallet.

I dokumentären säger Kenta orden att det han vill är att leva. Några veckor efter 50-årsfesten säger Kenta att han inte orkar, Tom Alandh träffar honom på ett fik i Stockholm och Kenta uttrycker det som att han känner att han inte är välkommen in i samhället igen. Dokumentären avslutas sedan med att Kenta avlidit i en överdos 4 dagar efter det mötet. Han orkade inte, och han visade som så många att det är oerhört svårt att komma in i samhället. För den som vill går dokumentären i repris den 13/3 i Kunskapskanalen.

Medelsvenssons konstruktion samhället är rätt svårt att komma in i för den som en gång hamnat utanför. Det gör mig rätt förbannad. Förbannad på samhället och förbannad på alla självgoda medelsvenssons som inte gör mycket åt saken.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Jag vill leva”

  1. Frågan är väl vad medelsvensson ska göra. det är en värld man inte gärna vill känna till. Vi som av olika anlöedning tvingats titta in vill stänga dörren och försvinna.
    Den här världen vill jag inte förstå. Den här världen är så långt ifrån allt jag står för.
    Ändå särjer man. Sörjer över förlorade liv, förlorade framtider och förlorade livslustar.
    Samhället, det är alla vi tillsammans, kan knappast lastas för att vi inte ser.Det är inte en öppen värld. Först när man tvingats in ser man och då vill man inte.
    Jag har anmält och vunnit. Resultatet blev en anteckning i ett protokoll…..
    Jag vet sannerligen inte vad jag ska göra.

  2. Åh den är bra, och tom alandh är grym att ‘fånga’ människor och deras liv på ett djupt och respektfullt sätt.
    Kentas tjej och jag bodde grannar och umgicks mycket, och min absolut bästa väninna är faktiskt med i filmen.
    Det är så tragiskt att han dog, han inspirerade många många många människor.

    Kram till dig M, och krya på dig, Ji

  3. Pingback: Smygande elitism

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *