Robin och döden, om svensk missbrukarvård

Kvällsposten (KvP1) skriver idag om 26-årige Robin som var missbrukare och som i julas dog av en överdos. Fallet har beröringspunkter med några saker som jag skrivit om tidigare här i bloggen.

Det första är det som Robins mamma tar upp, det finns ingen väl fungerande missbrukarvård. Dels saknas det ofta, även om det varierar lite över landet, en samordning mellan samhällets olika instanser, och dels saknas en helhetssyn på människan. Det är som om samhället inte förstår vad som krävs för att bryta ett missbruk i kombination med en okritisk och självgod inställning.

Och väljer jag att läsa mellan raderna tar Robins mamma upp det som jag klurar på kring min uppsats, det saknas tänkande kring hur man går från aktiv missbrukare tillbaka in i samhället som en samhällsnyttig medborgare. Det är bra att höra någon anhörig uttala den här kritiken. Tyvärr är det väl så att den kommer ibland, men eftersom det saknas ett politiskt intresse för frågan dör den ut.

Det andra är det som pappan i familjehemmet tar upp (Kvp2). Robin kom till sjukhuset och som det framgår i artikeln var han inte helt klar och inte helt tydlig kring problematiken. Men enligt pappan var bemötandet helt annat när Robin kom till akuten än när hans egen son, som man får anta inte är missbrukare, kom till sjukhuset en annan gång.

Som om Robin var av andra sortering

Det pappan tar upp handlar om det som sociologiskt kallas stämpling. Missbrukare stämplas av samhället, ges en etikett som bl a kan innebära det pappan tar upp, någon form av negativt innehåll är det i den. Det går inte att komma ifrån, även om det vore ett angeläget projekt att arbeta med samhällets attityder. Tyvärr är vårdpersonal inte mer än människor varför de också ser denna etikett och etikettens negativa innehåll. Det leder i många fall, jag har sett det förut och jag har pratat med flera som upplevt samma sak, till ett sämre bemötande, t ex i vården. Det borde inte vara så, särskilt inte i vården. Men den finns där. Jag har själv upplevt det.

Vem står på missbrukarens sida? Så fort det händer något slår oftast alla ifrån sig. ”Vi har inte gjort något fel”, som i Robins fall (Kvp3). I många fall bevakar intresseorganisationer brukarnas intressen, det finns påtryckningsgrupper som agerar, men vad finns i missbrukarnas fall?

 

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

19 reaktion på “Robin och döden, om svensk missbrukarvård”

  1. Nu kan jag inget i ämnet så ska väl vara tyst eg … men
    Jag antar att ”andra sortering ” stämpeln nog kan förstöra någons sista vilja att försöka ta sig tbx.

  2. Jag tänker också lite vidare perspektiv. DU är på anstalt, får vård, blir fri från missbruket och har verkligen lust att försöka.
    Medan du ändrats på insidan har samhället kvar sin syn på knarkaren,huliganen. Du måste alltså ite bevisa att du vill ändras du måste också slåss för att bli accepterad.
    Bostadslös, utankörkort och med skadestånd. Vad ger det för förutsättningar?? Det finns ingen möjlighet att ens bta miljö. Ingen kommun tar emot en som vill flytta in utan jobb och utan att få teckna hyreskontrakt. Du är hänvisad till den miljö du misslyckats i. Vem klarar det?? Är det egentligen ens idé att prata om chans. Man är dömd, en gång dömd, alltid dömd.
    Av allas attityd……

  3. Anar att det är lite som i mitt inlägg
    Blogg hatare är bara rädda och fega kryp! ¨
    Alltså dom som helatiden försöker trycka ner folk bara för att dölja sin egen oförmåga.

    Sen är jag övertygad om att i all sorts vård och behandlingar så är det stora hål som förstör alla chanser att bli frisk eller drog fri etc.
    Bli överkörd av en smitare har i stortsett total förstört något som kan kallas liv. Bara jag som är så jälla envis.

  4. Djupt vatten nu.
    Lite av dom ”hålen” finns ingen plan ingen väg ingen chans. Just det är nog översättningsbart lite överallt. inom sjukvården, äldre omsorgen, handikpp, etc.
    ‘Dvs ett grundläggande fel tänk. Tycker jag hittar sådana lite över allt . Ett övergripande fel som förstör varje gren.
    Lite som vårat finans system som total krashar och helt plötsligt är det okej att dela ut 1500 miljarder utan att tänka ens. Att nåt är fel måste man förstå. Bank ägarna bor kvar i sina villor och åker i sina bilar och vanligt folk får inte ens buss kort. och nu ska dom jaga fuskare bland soc bidragstagarna. Så dom som inget har ska bli ännu mer skuldsatta. Nåt övergripande är fel men ingen reagerar…

  5. Så länge man vägrar att acceptera att de är så här och försöker påverka istället så finns en chans för alla. Det finns några som alldrig kommer sätta sig ner och vara nöjd med att det finns fattigdom elller bostadslösa men det finns plats för flera.

  6. Hejsvejs!
    Det er vel som det alltid har varit i Jantes Sverige!
    Har missbruksproblem sjalv o kanner att man ar en andra klassens medborgare vad galler vard och behandling!
    Tank dig en lakare som sager till sin diabetespatient;
    -Du har nog atit lite val gott pa julbordet i ar,vi tar o sker ner insulinet till helften i 2 veckor so kommer du nog pa bettre tankar!!
    Sadana saker er vardagsmat inom metadon o Subutexbehandlingar,jag vet av egen erfarenhet!
    Manniskors lika varde och rett till vard??? Inte mycket!
    Just nu far jag vard i frankrike pga att jag blivit avstengd fron vard i sex manader pga att jag aterfallit i min sjukdom ! Skratta eller grata,,??
    Les gerna en del inleggi min blog!
    Galloni.blog.com
    Ha en fin dag!!!

  7. Oj oj..hamnade bara här,vet inte hur,följde nog en blogg som har lagt dej favorit:Nu vet du att jag går in här emellan åt.Min största sorg är…välkommen till mej och läs..mvh carina

  8. mm..läser inläggen…fritt ur hjärtat..skulle skriva något liknande,Precis så..anstalt,kommer ut med skdestånd,inget jobb,inga referenser…oj oj…så tufft att komma tillbaks men om man vill så går det!Mvh carina

  9. hejsan cool sak jag sprang pa LÄNK SOM TAGITS BORT
    basta hittils vet du nagan som provat ?

    Ulla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *