Förhållningssätt och beroendeutveckling

Gårdagens SvD rapporterade om att antalet unga personer som vårdas på sjukhus för alkohol- och narkotika missbruk/beroende når nya höjder.

Tidigare har det låtit från den politiska propagandaapparaten att missbruket bland unga minskar, tvärtemot vad många kliniker konstaterat när jag lyssnat på dem, men i år har rapporterna kommit allt tätare att den tidigare officiella bilden inte stämmer. Och Aftonbladet gör ett illustrativt nedslag i en del av ungdomsvärlden, den segregerade ungdomsvärlden i Göteborg, där dels en ung kille utanför samhället uttrycker sitt ogillade av samhället, myndigheter och särskilt poliser, och en annan ungdoms berättelse får avsluta artikeln med orden ”personen är avliden”. Strax före att socialtjänsten i deras papper konstaterat i deras papper att han

verkar bära på tunga saker inombords

Problemen ökar och samhället står uppenbart bredvid och har någon slags tro att problematiken inte går att lösa alternativt går att lösa med kortare och enkla inlåsningar och ”enkel” KBT, gärna i de ungas ”närmiljö”. Altnerativt genom ”hårdare straff”. Det är en uppgivenhetens politik. Och mycket riktigt svarar två av alliansens politiker, båda från Folkpartiet, på SvDs artikel genom att ropa på flera poliser eller mer ”föräldranärvaro”. Ingen verkar se det djupare problemet, det underliggande samhällsproblemet.

Och allra mest symtomatiskt är att efter ett dygn har inte en enda av vänsterbloggarna kommenterat artikeln. För för vänstern är solidariteten sedan länge uppenbarligen en ointressant fråga, och Olof Palmes ord om samhället är långt borta och glömda. Det är precis som när jag, för fyra år sedan sökte hjälp för mitt missbruk och socialvården i Örebro var kraftigt nedrustad under det socialdemokratiska kommunalrådet Carina Dahl, chansen att få behandling, effektiv behandling, var i stort mikroskopisk och jag mailade kommunalråden om mitt problem, hur jag höll på att gå under, och Carina Dahl svarade i sann (?) socialistisk anda – ”Tack för visat intresse. Vi behöver fler som engagerar sig i dessa frågor” – medan det moderata oppositionskommunalrådet svarade ”Hur går det för dig? Hur mår du? Får du någon behandling?”. Solidaritet är ingen socialdemokratisk fråga, om de inte kan plocka politiska poäng genom att vara emot alliansen och förpacka det i ord som verkar vara bortglömda för socialdemokraterna och socialdemokraternas politiker. I stället konstaterar de socialdemokratiska örebropolitikerna att frågeområdet är inget område man ”plockar politiska poäng på” och att det om något handlar om att skydda svenssons från de som har problem. Olof Palmes ord är långt borta när det kommer till Carina Dahl och hennes medhjälpare.

Och mitt i detta blir uppgivenheten rätt stor när jag tänker på hur min utbildning hanterar frågan. I kursen kring perspektiv på missbruk kunde läraren slänga boken om umgdomsproblematik på golvet (och strunta helt i boken om genusperspektiv) för att de inte passade hans syn på missbruk (den begränsade sociala lärteorin), och när jag protesterade mot praktikens behandlingshems hantering av en ung kille genom utskrivning på grund av en upphittad trisslott, för att dölja det de kallar ”omotivation”, skriver skolan till högskoleverket kring detta om att jag nog inte är redo för att arbeta inom området och att jag orsakade problem.

Sedan ägnade de sig skolan i den härva som följde åt att förfalska min närvarorapport etc, och uppenbarligen understödjs det beteendet av Mälardalens högskolas styrelse där politiker som Maria Wetterstrand ingår. Samhället agerar inte riktigt som man kan förvänta sig alla gånger, och jag hoppas tvärtemot Maria att sådana politikers parti inte får 20 procent…

Samhället skulle nog må bättre av nya påverkare och ett nytt förhållningssätt till denna problematik, gärna inspirerade av Nationalteatern, som apropå alliansens rop på fler poliser redan på 70-talet konstaterade att den som själv har något att dölja ropar på förstärkt polis.

[http://www.youtube.com/watch?v=4WVol2KSXSc]

eller kanske för problematiken den ännu mer illustrativa ”Barn av vår tid”, rykande aktuell:

[http://www.youtube.com/watch?v=M-TDh-8Ub4w]

i

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Förhållningssätt och beroendeutveckling”

  1. Hej,

    Min kommentar om att ta politiska poäng handlade om MC-gängens etablering i Örebro och ingenting annat.

    Vad gäller missbruk och frågor kring det har jag redan erbjudit dig att kontakta mig så att vi kan diskutera vidare.

    //John Johansson, S.

  2. John: Jodå, jag vet att du svarat att vi kan diskutera vidare. Och hittar vi någon form för det så är jag självfallet intresserad. Sedan, om Carina Dahl, som jag antar att du jobbar åt, haft någon ideologisk förankring samt någon kunskap om problemområdet tror jag knappast att hon uttryckt sig som hon gjorde i det länkade SvT-inlägget, och hade S i Örebro varit intresserat av problemområdet finns det många politiska poäng att ta på att se MC-gängsproblematiken för det symtom på politiska frågor som det är. Då måste man dock ta sig an frågan ur ett annat perspektiv än ”tack för visat intresse”-förhållningssättet med hennes påföljande svar att helt osakligt försvara den nedrustning av det sociala området som Dahl ledde under hennes år som ansvarig. Jag har kvar den konversationen och jag återkommer gärna till den i någon debatt med er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *