12-stegsrörelsen

Rob undrade lite om tolvstegsrörelsen. 12-stegsrörelsen är ett begrepp för alla de olika självhjälpsgrupperna som kommer från Anonyma Alkoholister (AA), med allt från Anonyma Narkomaner (NA) till anhöriggruppen Al-anon som några exempel på avknoppningar. AA bildades på 1930-talet i USA med inspiration från en kristen ”sekt” Oxford-rörelsen och psykiatrikern Jung.

Till Sverige kom AA ca 1950-talet och NA ca 1970-talet. Rörelsen är organiserad i ”fristående” medlemsgrupper som är rätt så självstyrande med hålls ihop dels av en region- och landsorganisation och dels av ett form av regelverk med principer som kallas de 12 traditionerna (dessa låter i stort sett likadant men anpassas till om det är NA, Al-anon etc).

Det vanligaste sättet att komma i kontakt med en xA-grupp är genom behandlingshem men det är klart att en del söker upp en gemenskap, ett ord som ofta används när man pratar om de olika grupperna, på egen hand ”från gatan”. Basen i grupperna är de möten som hålls på regelbundna tider i en och samma lokal. Vissa städer har flera olika grupper, inte bara flera olika varianter på xA utan det kan vara flera olika NA-grupper på en och samma ort etc. Tanken är att man ska vara ”anonym”, och på sätt och vis är man väl det kanske, men inte riktigt fullt ut…

Det finns olika typer av möten men kärnan i dem är densamma. Det går ut på att dels få hjälp med stegen och dels ”få prata av sig”. Stegen är själva kärnan i ”programmet” (också ett begrepp som används flitigt). Stegen (man byter bara ut det man missbrukar där det passar) bygger på att man först ska erkänna sig besegrad av beroendet, att kapitulera, sedan ska man ta hjälp av en ”högre makt”, dvs ”Gud som man själv uppfattar honom”, därefter arbeta med ens ”fel och brister”, sedan gottgöra dem man gjort illa  och till sist sprida konceptet vidare.

Tanken är att man ska följa dessa steg och arbeta tillsammans med en sponsor (någon som varit med ett tag och som man ber hjälpa en) vid sidan av att man går på dessa möten, och så redovisar man dem inför sin sponsor. Min erfarenhet är väl att det är  rätt så många som inte riktigt arbetar med stegen på det sätt som det är tänkt. Jag har sett det rätt så ofta under de år som jag gått på AA- och NA-möten, och jag har varit runt rätt så mycket på många olika grupper på ett antal olika orter i Sverige.

Ett möte går i stort sett till likadant varje gång och likadant i alla grupper över hela världen. Det börjar med att någon öppnar mötet, leder mötet. I början läser man en massa olika texter, samma varje möte, det är lite riktlinjer, traditionerna och stegen etc. Mötenas tema kan variera lite, det kan vara en av traditonerna som man går igenom (rullande schema), motsvarande med stegen, det kan vara en person som berättar sin ”life story” eller ett ”temamöte” kring något tema (t ex känslor, drogsug, tacksamhet, etc etc etc). När man har gjort det inledande börjar mötet ”på riktigt”. Ordet går runt bordet (som man oftast samlas kring) och man presenterar sig med med typen ”Förnamn – alkoholist” eller vanligast inom NA ”Förnamn – beroende” alt ”Förnamn – alkoholist och narkoman” etc.

Sedan är det tänkt att man ska prata (som kallas ”dela” efter dela med sig) om mötets tema eller ”det som ligger en närmast om hjärtat”. Man kan också säga att man ”väljer att lyssna” vilket är en fras man i så fall säger efter man presenterat sig om man känner för att vara ”tyst” (en del möten kan domineras av detta…). Sedan pratar man och pratar tills man känner att man är nöjd. När tiden är slut (vanligast är att mötena pågår 1,5 timme) eller det inte finns någon som vill säga något mer slutar man, ofta med en insamling eftersom en xA-grupp inte tar emot bidrag utan är självförsörjande, och till slut läser man sinnesro-bönen tillsammans (dvs Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden).

xA har flera fördelar. Det här är mina erfarenheter… Dels är det en gemenskap, man lär känna nya människor och känner att man inte är ensam etc. Dels får man hjälp med att kämpa mot beroendet. Och dels finns det mycket klokheter i ”stegarbetet”. Och behöver man kan man lätta på ”trycket”/tankarna när man delar. Men det finns också nackdelar, när man lättar på trycket finns det ju sällan någon som kan ”ta emot och svara”, för det ingår i upplägget, att man ska inte svara någon, visserligen kan man be om råd/hjälp, men det händer inte allt för sällan att det inte kommer något tillbaka ändå (allt beror på vilken ”typ” av grupp/stämning/gemenskap det är). Gud är också ett centralt begrepp, särskilt med tanke på att tankarna ursprungligen kommer från ett väldigt kristen grupp/sekt, xA-grupperna vill ofta tona ner detta med Gud men det märks rätt snart att hela programmet är uppbyggt kring detta med att ha en tro på en ”högre makt” som är ”större än en själv”. För mig blev detta väldigt knepigt….

En annan typ av nackdel är att om man vill lägga av med drogerna, och bestämmer sig för att gå med i xA och t ex gör sig av med alla nummer till kranar och aktiva människor etc, så kommer man ändå att träffa på folk inom t ex NA som ”går ut i kylan” som det kallas och börjar använda, och är man i det läget i en svacka själv blir det ju enkelt att skaffa nya kontakter… Och om man ska tillämpa det jag just nu läser om att missbrukare betraktas som ”avvikare” så innebär även xA att man befäster den identiteten.

Det finns säkerligen mycket mer att säga om 12-stegsrörelsen. Men detta var lite iaf. Och även om jag bestämt mig för att för mig är det bättre att jobba med mitt beroende vid sidan av xA, finns det många fördelar som jag saknar. Främst gemenskapen. Kan man bortse från ”nackdelarna” har man som missbrukare mycket att vinna på att delta i en xA-grupp! Att det sedan blir lite sekteristiskt i grupperna och en lite isolerad värld är kanske inte riktigt en nackdel, däremot kan det ju medföra ett avstånd till andra människor, kanske inte alltid så bra det heller….

Jo, alla kan besöka xA också, när det är s.k. ”Öppet möte” enligt schemat (vanligast en gång i månaden), annars är det bara öppet för medlemmarna (en medlem är inget annat än de som har det problem som xA vänder sig till och som vill bli av med det).

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “12-stegsrörelsen”

  1. Mycket bra NYANSERAD beskrivning av dig MC. Vet ju att du har lite ‘svårt’ för gemenskapen.

    Vill bara tillägga några saker, och det är just den där avvikarteorin du skriver om. I NA:s pamflett är just målet med att gå på NA, att bli en vanlig svensson, komma ut i samhället och göra som andra människor. Det vi INTE gjorde som missbrukare. Det påpekas ofta på möten, i början blev jag irriterad på det för att jag själv inte kommiit ‘ut’.
    Att hålla sig till ‘vinnarna’ har det tagit lång tid för mig att inse vad det betyder? Idag är det något så enkelt som att inspireras av någon som har lång drogfrihet och verkar mänsklig, och inte automatiserad programsnackare.

    OCH deviserna, som hjälpt mig mest faktiskt.

    gör det enkelt – ta dina fötter, gå på möte, vila ifrån ditt eget huvud/tankar om bara för en timme.
    det viktigaste först – vad behöver jag idag säga nej/ja till för att INTE använda droger.
    en sak i taget – som missbrukare vill jag ha ALLT på EN GÅNG, mantra det här då, hjälper (ibland).
    ta det lugnt – jag gick på amfetamin, och då ska allt gå fort också, denna hjälper mig att sänka nivån på tempo

    Jag tycker det är genealiskt, 12 stegsprogrammet. Därigenom får jag tillgång till den vackraste själ jag varit närmast —- mig själv.

  2. Livia: Kul att du tycker att det var nyanserat. När jag skrev var det viktigt att försöka vara rättvis eftersom jag vet att sökmotorerna skickar hit en stooor andel av mina stackars få besökare. Och kommer det hit någon som NA skulle vara rätt för vill inte jag sabba med en allt för vinklad beskrivning. Jag vet många som är nyktra och i livet tack vare gemenskapen, likväl som jag vet några som precis som för mig har en del problem med det jag skrev ovan. Var och en måste nog hitta sin väg tillbaka till livet.

  3. Jag har gått på ett enda OA-möte och det var verkligen inget för mig. Det var just den där sektkänslan som fick mig att känna mig väldigt otrygg. Never again, men det är ju min personliga åsikt.

  4. Tycker xA har en skrämmande människosyn – som om missbrukare inte kan tänka och bestämma saker själva. Tycker också mycket illa om xAs fokusering på det negativa. Missbruket är väl bara en del av personligheten och inte hela människan?

    Då en alkoholist flyttade in hos oss fick vi höra från alla: ”Kräv att han slutar dricka först”, det verkar vara standardsvaret. Men hur skall en bostadslös hitta energin som behövs för att sluta? För mig är det självklart att det orkar man inte. Precis på samma sätt måste det vara svårare att komma ut ur ett missbruk om det hela tiden fokuseras på att ens viktigaste personliga egenskap är just missbruket?

    MC, jag förstår mycket väl din motvilja mot att vara allt för negativ mot xA – säkert finns det personer där som kan hjälpa och stödja andra som vill ut ur missbruket – även om rörelsen i sig har en negativ människosyn som jag inte accepterar. Bra människor finns överallt – även inom xA! 🙂

  5. Nu ska jag ju inte börja kommentera kommentarerna här, men måste iallafall säga att jag känner igen känslan som trollhare beskriver.

    På mitt första möte satt jag BARA och tänkte på när JAG skulle få prata för att jag skulle lära mig använda droger på RÄTT sätt, liksom jag blev väldigt skeptisk till att det var så annorlunda andra terapier jag upplevt. Och GUD skrämde skiten ur mig, men som tur är inte mer än drogerna, och det helvete jag betalat med.

  6. Tack för förklaringen.. =) Jag har blivit portad från blogg.se, måste starta en ny blogg, får se när jag har motivation till det..

  7. Trollhare: Visst finns det en obehaglig känsla kring sekteriet, det är svårt att komma ifrån även om Livia så klart har en poäng att allt är ”relativt”. Svårt läge tycker jag.
    Livia: Alltså, man får diskutera i kommentarerna på det sunda sätt som du gör!
    Alice: Ännu en svår fråga som du tar upp. Jag vet inte riktigt vad du tänker på men på visst sätt i visst läge kan inte en missbrukare tänka och fatta beslut. Men det där högtröskeltänkandet kring ”kräv att sluta först” är nog ett tänk som inte går att använda fullt ut utan urskiljning, det beror lite på tycker jag. Appropå hur man ser människan tilltalas jag av tanken med en missbrukares ”jag” (personlighet) som uppdelat i en sund personlighet, det riktiga jaget, och en osund del ”missbrukarpersonligheten”. För mig blir det tydligt vad det handlar om på det sättet, man måste förstärka ”jaget” genom att hitta positiva byggstenar och arbeta med missbrukarpersonligheten genom att förändra beteende, hitta underliggande processer etc. Så har mitt ”arbete” sett ut och så väljer jag att se på problemet.
    Rob: Det var väldigt struligt på blogg.se häromdagen… ibland ger jag upp med kommentarerna hos er som ligger på blogg.se…

  8. Hej, MC.

    Tack. Det var en mycket bra bild av 12-stegsrörelsen.

    Det var egentligen bara en sak jag hakade upp mig på, och det var beskrivningen om isoleringen mot omvärlden. xA-programmet kan knappas lastas för det, eftersom det uttrycks tydligt att målet är att bli en produktiv medlem av samhället. Jag tror att det handlar mer om graden av personlig utveckling, att den som är otrygg i sin identitet som människa väljer att ”gömma sig” i xA. Den som jobbat med sig själv i stegen och faktiskt tillämpar dem i sitt dagliga liv kan inte längre isolera sig från omvärlden.

    En annan sak som du tar upp är begreppet Gud. Tyvärr är det många som byter ut sitt beroende av drogen till ett beroende av Gud, vilket INTE är meningen. Det viktigaste med xA:s gudsbegrepp är att det fungerar oavsett religion och att den ena religionens gudsbegrepp inte ges större betydelse än den andras.

    Jag är själv av den uppfattningen att det avgörande alltid är mina egna handlingar. Jag är trött på att bortförklara mina beteenden, att skylla på taskig barndom, missbruk, elaka flickvänner, den dumma regeringen, sjuka barn, etc. etc. Jag har det fulla ansvaret för mina handlingar i alla lägen eftersom det är jag som väljer hur jag ska göra. Varken min historia, Gud eller xA gör de valen.

  9. Kommentar till kommentaren:
    För mig är problemet med xA är att de överhuvudtaget blandar in ettt gudsbegrepp. Att så många ”förstår det på fel sätt” tyder ju på att det sänds ut motsägelsesfulla signaler?

    Eller för att säga det på ett annat sätt: kravet om att tro på gud är inte frivilligt -även om det sägs att man kan välja vilken gud… Själva tron eller det att lägga ansvaret för sitt eget liv på något annat finns tydligen kvar i alla lägen oavsett hur man formulerar det. Och det är just då man betraktar missbrukarna som mindervärdiga dvs personer som inte kan tänka själva men som måste ha någon gud som bestämmer…

  10. Lisalill: Mmm, det finns så klart en risk för nya kontakter etc. Det beror ju lite på var din son befinner sig rent känslomässigt. Jag tror nog att det kan vara bra med att han får en del verktyg etc i det program han går igenom, och samtidigt verkar han ha en klok mamma som säkert kan stötta utan att hamna i medberoende-fällor etc. Jag förstår att det är kämpigt för dig, men fortsätt att läsa och leta information som kan vara till nytta för dig oxo!
    Värme!

  11. Hejsan
    Har kikat runt här och läst många olika tänkvärda inlägg.

    Detta med 12-stegs programmet klickade jag fram av intresse för sonens skull. Han deltar nu i ett 9 veckors långt behandlingsprogram enligt modellen. De träffas 4 timmar om dagen hos en bra terapuet (enligt sonen) som själv varit missbrukare. Gud verkar inte ha någon framträdande roll här.
    Jag är glad att han fått hjälp samtidigt som rädslan finns där över kontakterna med missbrukare som kanske inte klarar att stå emot suget.
    Sonen är tvingad att gå där efter att överläkaren skrev ett LVM-intyg, INNAN HON TRÄFFAT HONOM.
    Övriga deltagare säger, jag är beroende och sonen säger, jag missbrukar. (En kortare icke sammanhängande period av stulna läkemedel från mig)
    Usch, jag vet varken ut eller in. Samvetet gnager om det var rätt gjort av mig att kontakta psyk med LVM-stämpeln som påföljd. Kanske hade vi fixat detta ändå, men han befann sig i högsta grad i riskzonen för att utveckla ett riktigt missbruk.
    Usch, jag vet inte vad som varit bäst, att låta ännu tid passera som s.k. medberonde.
    Värme och Ljus till dig

    Rob!
    Blogg.se kan väl inte porta dig. Varför? Jag har läst din blogg ibland och även kommenterat.
    Hoppas du får motivation att starta en ny.
    Värme och Hopp till dig

  12. Tack MC för ditt svar och dina ord att jag verkar vara en klok mamma.
    Söker all information som kan vara till nytta.
    Blev förtvivlad när jag upptäckte hur lätt det var att köpa droger via nätet. Hur ungdomarna i forumet diskuterade de olika sorterna och hur man bar sig åt för att undgå upptäckt.

    Hoppas verkligen att programmet ska hjälpa honom istället för tvärtom.
    Till sonens fördel talar hans 4 syskon som hjälper till att stötta och bryr sig. Ringer ofta för att höra hur han mår.
    Värme!

  13. Hej Rob !
    Jag är själv medlem i NA sedan många år och är lycklig å tacksam över det. Du tycks veta mycket utom att vi firade 20 års jubileum i år här i Sverige. Annars skriver du bra, MEN du missar vårt egna ansvar både för tillfrisknandet å hur vi tar stegen ut i det ” vanliga” livet. Det är ju som någon tidigare vi ska ju sträva efter balans å bli ”vanliga”. Det är ju det vår symbol handlar om. Hoppas att du så småningom saknar oss så mycket att du kommer tillbaka utan att ha varit ”ute å vänt” har tyvärr vänner som ”kunde själv” som det slutade så för. Men rädslan för återfall som enda anledning till att stanna kvar är väl inte riktigt friskt heller. I alla fall inte efter lång tid attraktionen behövs alltid. Kram å lycka till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *