1000 små bitar eller 1000 små lögner

tusen

Så har jag till slut läst ut James Freys bok ”Tusen små bitar” (ISBN: 9185015482). Det är en riktigt dålig bok. Det började rätt intressant som en biografisk skildring av en missbrukares situation och väg in i behandling. Där slutar det intressanta och rätt snart blev boken rätt skum. Det blir en orgie i att beskriva sig själv som den otäcke och vidrige och hemska kriminelle människa som Frey vill ge intryck av att han var, inramat i dramaturgiska effekter. Och jag förstår att det inte var så svårt att avslöja att Freys s.k. självbiografiska bok inte var en självbiografisk bok, han försökte först sälja den som det den är, en fiction bok. Men i sann amerikansk anda gjordes det om till en självbiografisk bok, det säljer kanske bättre i USA.

Och frågan är vad som egentligen är sant. Att han framställt sitt förflutna som osant må så vara. Men det som gör mig mest fundersam kring om detta skräp har någon som helst verklighetsgrund är beskrivningen av hans behandlingshemsvistelse på ett av världens mest kända behandlingshem. Om jag vorde föreståndare för Hazelden skulle jag stämma Frey på mer än vad han äger. För boken ger en oerhört oseriös, och vad jag förmodar osann, beskrivning av behandlingshemmet och vad som händer på ett behandlingshem. Intrycket man får är att det mest består av att äta mat, snacka skit med polarna och gå på föreläsningar för att spela lite kort under tiden. Avbrutit av några enstaka samtal med personalen. Och genom detta påstår Frey att han blivit av med sin alkoholism och narkomani. Om det är sant, har Frey knappast varit beroende.

Freys bok är ett hån mot alla missbrukare och alla som kämpar mot sitt beroende och sliter på behandlingshem. Den som köper boken stödjer tyvärr detta hån. Så låt boken vara där den hör hemma, i bokhandlarnas hyllor tills den körs till pappersåtervinningen.

Adlibris, Bokus

Andra bloggar om: , , , , ,

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “1000 små bitar eller 1000 små lögner”

  1. Du är tålmodig, jag slutade med boken när han ingående beskriver ett besök hos tandläkaren med 10 sidor, nästan njutningsfyllt ingående med inriktning på att vi läsare ska finna sympati för honom och hans historia bli mer intressant. För mig blir den tvärtom.

    En bok jag däremot kan rekommendera, är Sara, skriven av hennes pappa. Sara föds som vilken liten flicka som helst på 60-talet, det som är annorlunda med henne är att hon kommer bli heroinist och HIV-smittad. Hennes pappa beskriver kampen emot myndigheterna på ett oerhört smärtsamt sätt.

    Må gott och flow (with the) wind

  2. Iiiih, nu vågar jag knappt nämna det, men jag tyckte den var rätt bra. Kanske inte ur syfte som behandling och sanningsskildring, men jag tyckte det var en hel del intressanta aspekter i den. Kanske jag var för okritisk när jag läste den? Uj, uj, uj! Men efter att ha läst din blogg om den, så kan jag inte annat än hålla med dig också… är det fegt eller ett ”uppvaknande”? That´s the question! Nåja, sköt om dig!

  3. windflow: Jo, den där tandläkarstoryn ger väl kanske lite samma känsla som hela boken, det är inte en självupplevd story utan en tillspetsad fiction med små verklighetsinslag.
    Någons: Hehe. Jodå, den är säkert bra om man läser den som fiction. Och har man inte egna erfarenheter av det så tror jag det är lätt att köpa det, se bara på Oprah… (som tydligen blev asförbannad när det kom fram att hon var grundlurad)

  4. jag läste den för några veckor sen… min sambo är fd missbrukare med liknande förflutet och jag köpte den till honom i julklapp… tuuuuur att jag hann läsa den innan honom.
    jag visste inte att Frey ”lurades” men jag slogs av att han skildrade hemmet på det sättet. nu ångrar jag att jag köpte boken…
    till sist:mc, jag tycker du är stark, jag vet att det är en kamp.

  5. jag tyckte att boken var skitbra, lögner eller inte.
    vafan, häng inte upp er så mycket på det. vill han ljuga och säga att allt det här har hänt honom så låt honom göra det.
    och jag tror inte så mycket att det var själva behandlingshemmet som hjälpte honom ur missbruket, snarare personerna som han träffade under behandlingstiden.
    och vadå är lätt att köpa det om man inte har egna erfarenheter?
    alla går inte igenom samma sak, detta är ju hans version.
    saker som andra går igenom kanske man inte alls anser vara trovärdiga, så då ljuger dom?
    fattar inte varför oprah blev så jävla arg heller, jag menar HELA boken är väl inte lögn? jag tycker att han verkar vara en oerhört stark person oavsett.
    och om nu han har ljugit en massa om hur det var på behandlingshemmet, borde inte dom på hemmet gjort något åt det då? stämt honom som ni säger att ni skulle ha gjort? jag menar, har ni varit på det behandlingshemmet? vet ni hur det är där?

    och bara för att man delar med sig av händelser i sitt liv så behöver inte det betyda att man vill ha sympati, det är så ni tolkar boken ju.
    alla som säger att ”Pojken som kallades Det” är så himla bra, där har ni en kille som fiskar efter sympati, för att inte tala om att tjäna pengar.

  6. Sandras kommentar har jag missat länge… Tack uppmuntran! Och ja, det är trist att han gör på det sättet som han gör.
    Josse: Den är säkert bra som fiction, om den hade sålt som det. Visserligen försökte han först många mågna gånger sälja den som fiction, sedan blev den accepterad av ett förlag först när den ändrats till självupplevd story. Och det är falskt. Det skadar, men du kanske har egna erfarenheter av behandlingshem som du tycker att Frey skildrar på ett bra och ärligt sätt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *